Utställning - uppställningsträning

Igår fick jag tränat lite med Amanda inför utställningen. Jag fick hjälp av Kicki som dömmer på dressyrtävlingar.


Det är svårare än vad det ser ut! fick lite tips:

• ställ upp och rätta benen, men börjar man rätta för mycket låt det vara eller gå fram.
• blicken rakt fram när du springer :p
• gäller att när man ska trava så kommer man igång direkt på kommando
• akta av till skritt och gå lungt runt för att sen komma igång i trav igen
• m ponnyn springer iväg i traven - spring med!
• pring inte och dra i tygeln hela tiden i trav.
• ställ dig framför hästen med tre tydliga steg - så ser det prydligt ut.

sista gången fick vi till en riktigt bra trav där hon var med från början och nästan blev lite busig och skulle springa förbi mig och skuttade lite i sidled, spring skrek kicki :) och jag kan säga att min kondition är verkligen något som behöver förbättras.


och ja fy fick bekräftat igen att hon är för tjock - hon sa att "du kommer få anmärkning på hennes fetma", suck måste nog skaffa en ponny till - fast då måste jag skaffa en till stor häst som kan hålla den stora hästen sällskap ... dessa bekymmer ;)
Nu till nästa bekymmer - klädval :o måste kolla i garderoben vad jag har för snygga & prydliga kläder som är springvänliga, antar att man får räkna med att det både kan bli regn eller sol.

Att lyssna på hästar

Att tala med hästar är väl nog så charmigt men att lyssna på sin häst är en konst det oxå.


Häromdagen red jag Amanda i ridhuset, ett jobbigt dressyrpass - tyckte hon. på vägen hem knatade hon på som vanligt, tills vi svängde av asfaltsvägen och in på grusvägen mot sommarbetet. vi kom en bit in när hon plöstligt resolut började knata ut i skogen. Jag höjde på ögonbrynen men anade att den inte ledde någonstans så jag lät henne gå och bannade henne - "och var är du på väg" några meter in så tog "stigen" slut och det var en liten glänta, där stannade hon och började kissa. Där ser man hennes "ponnytrots" var bara akut kissnödighet och hon tyckte uppenbarligen inte det var någon bra ide att kissa på grusvägen. och jag som hästmänniska/ryttare får mig en känga för att jag är dålig på att lyssna av vad hästen egentligen försöker säga mig.


Igår red jag Jossan i ridhuset och det kändes bra, bättre varje gång faktiskt. Pusselbitarna som funnits där och som jag granskat en och en börjar nu falla på plats och jag ser deras del i helheten. Allt är långtifrån perfekt, vi är lite "ostadiga" i form och hon slår sig fri och jag är antagligen "ryckig" i min tygelkontakt. Men känner mig stadigare i sitsen, har hittat en lite mer upprät och bakåtlutande- iallafall känns det så, sits med överkroppen vilket stabiliserar övre bålen. Rulla tillbaka axlarna - vilket oxå oftast gör att huvudet hamnar rätt och blicken uppåt. har fortfarande lite svårt att hitta "gunget" i mellangärdet och pendlar mellan att spänna mig för mycket och att gunga med för mycket och har inte hittat rätt läge. Senaste biten är att få knäna på plats - insåg det när jag provade att rida med sporrar  - tacksamt med en häst som blir irriterad om man sitter och hackar henne i sidorna för då får man banne mig hålla stilla hälarna och ha fötterna parallelt med hästens kropp. I galoppen hamnar hälarna väldigt gärna in och även i fattningarna och då får jag en SUR häst :) Man lurar sig gärna genom att tro att avslappnade ben innebär att de bara ska hänga. men som David nämnde - du ska sitta som om du vore kissenödig - dvs knipa lite med innerlåren - knäna ska ligga jämstmed sadelkåporna och man ska liksom trycka knäna inåt lite. och bäckenet/mellangärdet ska vinklas lite bakåt (som vad det känns iallafall) genom det lilla knäslutet så blev sitsen mycket stabilare och även i de små försök till ökningar.