Måndagens ridning i paddocken kändes ju inte helt hundra :/ Jag tyckte det var skönt att jag skulle träna igår- torsdag och vad rätt jag hade.
Under Ulles övervakande blick, goda råd och glada uppmaningar så faller bitarna så mycket mer på plats. Det som är dåligt blir så lätt att korrigera, eller så får man en bra förklaring på varför det blir som det blir, varför det känns som det känns och om man ska bry sig om det eller inte. Det som är bra uppmärksammas och även om det inte är en genomgående och kvarvarande känsla så är de få bra stegen en så upplyftande känsla att det är värt allt besvär.
Precis som vanligt fick vi jobba med framåtbjudningen både i trav och galopp. Hon ska trava och galoppera på framåt! Utan att man driver hela tiden. Eller rättare sagt driva på med skänklarna och om Jossan inte svarar lägga på lite spö - vilket sällan behövs. Paddocken är isfri och upptinad På ett ställe var det lite vatten och där stod hon emot nästan varje gång och ville sakta av. Hon kändes pigg men blir väldigt snabbt trött. märks att hon saknar mycket muskler. Fick till en högergalopp som kändes superfin! :D och jag kämpar med att inte hänga i innertygeln i fattningarna och att inte ge för mycket hjälper - speciellt med ytter som enligt ulle inte alls ska vara med i en galoppfattning. Det gick ganska bra även om hon skuttar/rusar lite in i fattningen. Är nog mycket styrka.
När vi var klara släppte jag tyglarna och lyssnade på ulle då såg nog Jossan något otäckt utanför paddocken och tog ett skutt framåt, jag som var helt avslappnad och oförberedd ramlade bakåt med överlivet och låg ner över Jossans rumpa, som tur var så gjorde hon inget mer och jag kunde ta mig upp :o Nära en Bib till hade hon skuttat till igen hade jag suttit mer än löst! Skritt och uppsittningar är farligt ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar