Att besöka vårdcentralen

Sjukdomshistoria: Jag har känt mig hängig både innan jul och efter, trodde att det var någon förkylning som låg och pyrde men som vanligt inte kom till skott. För tre veckor sen fick jag ont i halsen men inget mer så jag jobbade som vanligt men till helgen fick jag feber och var sängliggande större delen av helgen. Jobbade måndag igen sjuk tisdag? jobbade sen resten av veckan och kände mig piggare till helgen när jag var på skogkörningskurs. Men i början av veckan var jag däckad igen och frös hela dagen på måndagen och hade feber på kvällen. Hemma tisdag och onsdag, piggare på torsdag men då blev linnea sjuk. Men på lördagen hade jag feber igen :p söndagen tröttnade jag och bokade in ett besök på vårdcentralen.

Jag bokade tid på våsdcentralen via internet och fick tid nästa dag måndag 8:50. Orkade inte sitta och ringa på morgonen för att lämna nummer och gå i ovisshet och vänta på att bli uppringd.

Kom in på vårdcentralen några minuter sent och anmälde mig. 300kr kostade besöket, lite pengar men ändå mycket.

Jag fick vänta i väntrum 1 ca 15-20 min innan jag blev inkallad till läkare. Jag berättade i korta drag om min sjukdom. En av de få frågor han ställde var hur hög feber jag haft men verkade ganska ointresserad. Han tittade i min hals och konstaterade att det inte såg ut som streptokocker. Lyssnade på lungorna och skickade ut mig i väntrum 2 i väntan på att få sänkan mätt. mötet tog ca 5min.

Ytterligare 20 min väntan så blev jag inkallad till provrummet. Blev stucken i fingret och blodprov taget. De tog tempen 36,5. Ut och vänta igen. efter ca 10min kom läkaren ut och sa att blodsänkan inte varit onormal och att jag troligen bara hade ett virus som det inte var något att göra åt. Jag nämnde sköldkörtelinflamation och han frågade - tror du att du har det? jag himlade med ögonen, hur ska jag veta det? jag kan bara läsa mig till att några av symptomen stämmer. Ok ta en lapp där ute så tar vi prov. Jag gick ut till mottagningen igen och tog en nrlapp denna gång tog det bara någon minut innan det blev min tur och in i labbet igen. Sköterskan tog ett blodprov som skulle skickas in och jag fick gå hem.

Summa summarium: jag fick betala 300kr för vad kändes som ingenting och fick själv föreslå vilka prover som skulle tas. Min uppfattning om att man går till läkaren för att denne person ska ta reda på vad som är fel med en har återigen gått om intet. Jag fick en känslan av att läkaren såg att jag stod på benen och därmed inte var värd att lägga ner mer tid på att undersöka om det verkligen var något fel. Det går över, ja och i värsta fall dör man, men då går det verkligen över.

Jag kan konstatera att när jag åker in med min häst till veterinären så får man bättre bemötande och bättre utredning. Det är klart det kostar oxå även om man har hästen försäkrad och förhoppningsvis så tar försäkringsbolaget den större delen av kostnaden. Säger man till veterinären att hästen verkar hängig eller halt så är det både blodprov diverse klämningar, hältutredningar osv innan man får åka hem och även om jag mött veterinärer som "gett upp" och inte lyckats ge en orsak till ev problem så får man känslan av att de ansträngt sig och att man får valuta för pengarna. Varje gång har jag fått ett tydligt "hemgångsråd" med utförlig diagnos, rekommenderad medicinering och rehabilitering. Behöver jag nämna att jag inte fick något av detta när jag var på vårdcentralen, inte ens ett råd om att det finns lindrande medicin för halsont/slem fick jag när jag var med dottern för att kolla upp om hon hade halsfluss tidigare i veckan.

Frågan är om det kanske skulle gynna vården att bli privatiserad. Att vården får börja se sina patienter som kunder, och istället för att försöka beta av så många patienter som möjligt för att hinna med behandla dem som kunder som de vill behålla och ta betalt av. Börja tänka på att man måste ha ett trevligt bemötande och ett servicetänk. Jag betalar hellre mer pengar och får en känsla av att de tar mig på allvar och att man får en ordentlig utredning istället för att man får betala en liten summa och blir hemskickad med vad som nästan kan upplevas som en klapp på huvudet. Då kan jag lika gärna kasta pengarna i sjön och ägna den tiden åt att ligga i soffan och kurerar mig istället.

Frågan är om man nu ska köra på för fullt och hålla tummarna för att viruset ger med sig eller ska man fega och ligga lågt och köra på halvfart och hoppas att kroppen återhämtar sig snabbare på det sättet.