Reflektioner i vardagen - piller, intryck, doing nothing, ryttareliten mm

Imorse (torsdag) började jag med att vara lite kinkig och bli lite irriterad på min hovslagare. Bilen var frostig och inte uppvärmd när jag kom ut. Min enkla konstruktion med timer+sladd till min motorvärmare/kupefläkten hade inte funkat, för den var uttdragen. som alltid när hovslagaren har varit här, skillnaden var att när mina hästar skos så har jag koll på när han är här och kan sätta i den igen, men nu hade han varit här och slått på en tappsko (utanför ordinarie schema) så jag hade inte en tanke på det igår.  hur svårt kan det vara att sätta i sladden med timern igen? och är inte det ganska uppenbart att om man drar ur en sladd med timer för att sätta i sin egen och sen när man är klar så sätter man dit den igen? och ser till att timern är korrekt?? Ja så jag fick skrapa rutorna och höll nästan på att få betala den högre trängselskatten eftersom mitt tighta tidschema inte har med det i beräkningarna. Hade jag inte hunnit hade jag nästan haft lust att skicka en räkning till hovslagaren, trots allt debiterar han nu trängselskatten på hovslagarräkningen.





På jobbet började jag dagen med ett piller - ja som sagt var trots frost på bilen ser det ut att bli en solig dag och våren är nog här.

Jag insåg igår (onsdags) att det är väldigt lätt att få andra att tro att man är en energisk och ge ett hurtigt intryck. Jag har ju till och från joggat en del, speciellt de dagar när jag haft medryttare på nån eller nuförtiden båda mina hästar. Då har man ju lite tid över till annat :) Nu var det två veckor sen jag var ute sist, brukar ta ca 2gg per vecka när jag är igång regelbundet och har nu fastnat för att springa ca 25min med 5min uppvärmning och nedvarvning före och efter. Eftersom jag oftast joggar direkt efter jobbet så är det ofta samma tid när min granne är ute och går med sina stavar och när grannstallets ryttare är ute med sina hästar. Så vi springer ofta på varandra, och med tanke på att jag ofta rider  någon av mina båda hästar så ser de mig titt som tätt på någon av dem oxå ... varpå de drar slutsatsen att jag hela tiden rider två hästar och är ute och joggar. Sanningen är att jag känner mig väldigt passiv ibland, när jag sprungit mina 40min, eller ridit en häst så går jag in och sätter mig och tittar på tv ... :p ;) Fast folk verkar ju tro utifrån kommentarerna att man är otroligt hurtig. Dvs otroligt sällan jag rider två hästar och joggar samma dag. Men det vet ju ingen annan om.





Tillbaka till 90 talisternas arbetsmentalitet




Melodifestivalen, efter att ha hört låtarna inser jag att jag trots allt tycker att Ace Wilders låt Busy Doin' Nothin' At All är bäst, men ack så provocerad jag blir av texten





"I am, not made for working overtime
And you know
Don't even like the nine to five
I wish all those lazy days were everyday
And you know
Wouldn't want it any other way
Although some might say
I throw life away
I just ain't got time to save
I might be insane
And I may complain
don't believe no pain no gain
 ....

I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
Don't bother to call
I'm doing nothin' at all

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream
...

You may, not approve of my lifestyle
And while, you working I´ll be living life
So you, can call me lazy if you like
Don't care, this is the story of my life"




Om du frågar mig så speglar den tydligt 90 talisternas syn på "arbetsmoral", att det är värdelöst att prestera. Jag förstår att denna låt inte vann trots att den var "bäst". Hade den skrivits som av någon som en betraktelse av 90 talisterna hade den blivit en hit, men som en låt som framställer den mentaliteten som något helt naturligt - nej. Moraltanten i mig gör att denna låt är inget man tar till sig - om man inte är en 90 talist.





Så en kort predikan: Lycka till alla 90 talister med att "leva livet" genom att ligga på sofflocket. Jag tror att det trots allt är alla människors dröm oavsett generaton. Men skillnaden mellan 90-talisterna och övriga generationer är att de inte anser att man måste förtjäna det genom arbete och att ligga och slappa i sig utan att ha tagit ut sig innan, inte har något egnetligt värde. Men som alla bortskämda 90 talister förväntar man sig antaligligen att era föräldrar eller någon annan ska försörja er? Jag förstår oxå varför alla 90-talister redan från tidig ålder är ångest och stressfullda. För vad känner man för egenvärde när man inte kan känna att man bidrar med något?





En till reflektion ang bortskämda barn är att jag insett att 90 talisterna även har denna attityd - jag vet att jag är bortskämd och tycker det är helt ok, devet om det och jag utnyttjar det. 


Klippt från ett hästforum:


"Vad det gäller CHB och hur hon ville ha ett armband av papsen så kan jag säga att jag gör exakt likadant med min mamma. Jag är 33 år gammal och i somras tiggde jag till mig ett par nya tävlingsstövlar. Skäms inte ett dugg över det och jag likt CHB är nog fulllt medvetna om hur bortskämda vi är. Spelar väl heller ingen roll hur bortskämd man är. Resultat i sporten får man inte per automatik bara för att man får en kuse i 40 miljonersklassen. Det om något är CHB ett bevis på."


Skrämmande eller hur! att folk har den inställningen. Att det är ok att tjata till sig saker från sina föräldrar som vuxen, det är ju illa nog när de är små barn och vad är det för föräldrar som accepterar det?



Kollade på mästerkocken igår och passade på att äta den kulinariska rätten: Makaroner och falukorv ;) Jaja det är en konst att få makaronerna al-dente och korven - medium rare ;)






Det är även kul att se att nu har äntligen hästfolket slagit sig in i tv:n och inte som "barnprogram". Elitryttarna & deras skötare var först ut i SVTs nya serie. Programet andas häst men även vinklat så att idrottsprestationen är det centrala utan det handlar mycket om livet som elitryttare ur ett mänskligt perspektiv, där ryttarna brottas med skillsmässor, barnläggning, och motgångar. mer ett mjukt program inriktat på den kvinnliga publiken skulle jag tro. Svt får notera att vid 20 så är de flesta hästmänniskor vanligtvis inte klara i stallet. Men jag tror att många skyndade sig lite extra.

Nu dröjer det väl inte länge innan mindre "seriösa" och mindre pretatiösa tv-bolag slår klorna i hästfolks tittarna, väntar med spänning på nästa tv-serie: realityshowen Stallet. Den behöver de inte krydda för att få en såpa med tanke på hur mycket konflikter som kan uppstå när det kommer till att samsas i ett stall där var och en månar om sin häst.


Jag funderade lite på skillmässoskildringen där en av hoppryttarna nämnde att hans far svikit dem och övergivit dem (bröderna och deras mamma) och deras "företag". Det är det "svikna" barnet som talar. Jag som själv varit den som lämnat ett förhållande med barn kan själv höra detta svikna barn (i min egen dotter) som lever i en föreställning om att kärnfamiljen med mamma pappa och deras biologiska barn är det ideala förhållandet. Barnet som inte kan se längre än att så länge man bor under samma tak är allt bra. Barnet som inte kan värdera alla de känslor av besvikelse, oförståelse, bitterhet, irritation och känslan av ofullständighet och av att inte vara uppskattad och älskad som är det som i slutändan driver en från ett förhållande. Att det är mer värt att bryta upp och därigenom få alla att psykiskt må bättre även om det kan drabba båda partner ekonomiskt. Jag kan se min egen mamma i hoppryttarens mamma, hoppryttarens mamma som nämner att hon trodde att hon skulle kunna ta det lungt och luta sig tillbaka men nu var tvungen att börja jobba igen. Min egen mamma som ända sen jag varit liten sagt till mig att hon ville skilja sig men inte ville gå ifrån en trygg ekonomisk sits för att leva i en osäker ekonomisk tillvaro.