Fiskekrogen och Texas Longhorn

I helgen slog jag på stort. Två restaurangbesök. Fisk och mittemellan. Fågeln sparar jag till påsk.                                                    

 



 

 

 

Båda ställena hade service som får 5/5. På det senare stället var min snart sjuåriga dotter med och hon sa "Han är ju så trevlig så jag nästan vill gifta mig med honom." Den servitören kan nog anse att han gjorde ett bra jobb. Ja förresten så var han så charmig så jag hade nog inte sagt nej heller om han var likadan på hemmaplan ;)

På fiskekrogen hade jag med mig mina två vänninor och vi blev alla tillfrågade två gånger om vi fått hjälp och servitören berättade ingående om både rätter och sitt hästintresse när hon hörde att vi var ett gäng med hästtjejer.

Maten var helt underbart god på fiskekrogen. Vi beställde alla tre Skaldjursbuffe på plataue (vilket innebar att vi fick obegränsat med skaldjur som serverades på en gemensam tallrik. Krabbklor, musslor, räkor och kräftor aioli och en till sås). Aptitretare var en liten rimmad torskbit med blomkåls "skum" och gurka, mumsigt tyckte två av oss. Serverades till det gjordes diverse goda brödbitar, farligt för det var lätt att äta sig mätt på bara det. Vilket säkert var meningen. En av oss drack vin och trots att de inte hade något tyskt så var tydligen det österikiska minst lika gott. Innan skaldjuren serverades en skaldjurssoppa som var mycket smakrik. Vänninan som inte tål kräftor fick en ostronsoppa. Maten kostade bara 395kr, billigt för god mat. Det fanns även ett billigare alternativ för 295kr. Prisvärt som tusan. 5/5

Maten på texas longhorn var god men tyvärr är man väl inte lika hungrig när man suttit på en bio och tryckt i sig godis och popcorn. Dottern och jag beställde ribbs med pommes/bakad potatis, coleslaw och majskolvar. Sambon tog sig en baconinlindad oxfile. Portionerna var stora, dottern fick en halv portion och det hade räckt med en halv till mig oxå. Kambenen var otroligt möra men lite "fettiga" kladdigt värre :) dottern fick påfyllt med smör till bakpotatisen och alla var proppmätta 4/5

På inget av ställena orkade vi efterätt :o :)

Draktränaren

Varför kalla det 3D? Bara namnet avskräcker oss som var med i tidernas begynnelse när 3D gick i rött och grönt och den enda effekten var illamående.

Jag har därmed undvikit de "moderna" 3D visningarna. Men nu blev vi påtvingad 3D eftersom vi ville se draktränaren som bara visas i 3D. Det är det bästa SF har gjort för att motivera mig att gå på bio i framtiden. Nu börjar jag faktiskt att överväga om inte avatar kan vara värt sina 150kr att se i 3D (vilket innan jag såg draktränaren helt klart var över min smärtgräns i vad man kan betala för att gå och se på bio.)

3D var verkligen en upplevelse! Rekommenderas varmt.

Men om vi lägger 3D effekten åt sidan så var Draktränaren barnfilmen med stort B detta året. Jag tror det blir svårt att slå den. Innan vi såg den läste jag i en recension att den inte kom upp på samma nivå som Toy Story, Monsters Inc, Wall-E, Up osv eftersom den saknade den vuxna publikfriande humorn. Strunt samma. Draktränaren var en helmysig, kul, spännande och feelgood film både för stora och små. Den saknade inte humor, eller är det kanske jag som gör det ;) Jag skrattade flera gånger och jag tror vi blev alla lite kära i tandlöse. Vem vill inte ha en stor charmig drake. Det här är dataanimering i sitt esse, nu har tekniken hunnit ifatt ögat och animeringarna ser naturliga ut. Kanske hade den lite hjälp av 3D effekten.

Nej banne mig den får nog 5 draktänder av 5! Den här ska vi köpa på dvd!

Shutter Island

Oväntade vändningar och slut på filmer. Filmer som Arlington road, The Sixth sense, The crying game, The others mm

Tja vad ska man säga vi börjar bli vana. Shutter Island får bara en trea just för att den största överrasknings effekten uteblir, vilket hela filmen bygger på. Redan i början av filmen anar man att jakten efter sanningen inte kommer vara vad huvudpersonen tror. Som skräckfilm/thriller är den ok. Men det är ingen film jag kommer minnas om något år.

Den största underhållningen var nog min vännina som hoppade högt varje gång något oväntat dök upp :D

Döda hemsidor

Jag satt och letade information och tittade på informations strukturen på mitt företags portal. Hittade en sida med "Positive Feedback", väldigt bra, förrutom att den senaste uppdateringengjordes 2008.  Har ingen gjort något bra sen dess?

Frågan väcktes direkt, hur mycket sidor ligger det ute på intranät, internet som har dött & helt fallit i glömska? Min gissning är att det säkert är ett otroligt stort antal, mer än antalet levande sidor, mycket mer.

Intressant forskningsämne.

Skål - Fast jobb

Skål - äntligen efter nästan 15mån anställning som konsult har jag äntligen blivit erbjuden fast jobb på SCA :D Hurra!

Att gå från konsult på timlön till fast månadslön känns skönt. Både i kassan och i anställningsvillkor. SCA är nog det företaget med den mest trivsamma personalpolitiken och bästa "förmånerna" som jag haft hittils.

Att skiljas

Det är officiellt nu. Jag och sambon ska skilja oss. Det är jag som tagit beslutet. Jag har skrivit ner en del tankar, mest för att själv kunna sätta ord på hur jag känner.

"Att rasera någons värd och slänga ner honom på botten av de sju sorgernas hav på bekostnad av ens egen lycka är ett oerhört tungt val. Men ibland är det nödvändigt. Det är vad jag intalar mig själv. Men jag har oerhört dåligt samvete över att själv vara så lättad och på bra humör när jag ser hur han lider. Det är svårt att se framåt när han bara ser bakåt.

Går det att trösta någon när det är man själv som orsakat sorgen? Går det att säga att allt kommer bli bra när det enda han väntar på är att man vänder tillbaka? När man själv bara ser framåt och när man lämnar honom bakom sig.

Jag känner mig oerhörd lättnad över att jag har tagit beslutet att gå vidare och glädje när jag tänker på framtiden. Men jag kan se att han bara känner en oerhörd ångest och djupaste förtvivlan.

Det har gått tre månader sen jag sa till honom att jag vill skiljas. Då hade jag under flera år gått och tänkt på saken, gråtit en del tårar och känt mig både förtvivlad och olycklig. Inte hela tiden men tillräckligt många gånger för att inse att allt inte är bra. Jag har frågat mig själv många gånger, är det här så jag vill ha det? Vad kan vi göra för att saker ska bli bättre? Kan vår relation bli bättre? Finns det hopp? Det är så lätt att försöka leta fel, leta efter en syndabock. Visst är det alltid skönare att ha något konkret att peka på.

Jag planerar redan för min flytt. Jag har av en slump lyckats få en drömlägenhet som är helt idealisk för mitt framtida liv. En lägenhet på gården vid stallet. Troligen får jag tillgång till den i Juni/juli. Han har fortfarande inte accepterat att vi ska skilja oss. ”Jag vill inte” är det enda jag får till svar när jag försöker prata med honom. Sen lämnar han mig och går iväg och stänger inne sig i sin sorg. Det blir en mening åt taget och varje gång är det som att sticka i en ballong som pyser iväg och som sen är som en livlös trasa. Jag bor fortfarande kvar i vårat gemensamma hus. Troligen blir det så att han bor kvar där när jag har flyttat. För det mesta är vardagen precis som alltid. Vi pratar om vem som ska hämta Linnea, vad vi ska laga till mat och vem som ska lägga henne. Igår berättade jag för dottern. Sa till honom att hon hade rätt att veta. Hennes reaktion var sorg, men hon kom snabbt över det och började tänka framåt. Ställde konkreta 6års frågor som, Var ska katterna bo? Du får ta med min blomma kan du ta hand om den? Jag kommer att sakna dig när du inte är här. Hans reaktion var värre. Vi fick båda trösta honom. För honom är tanken att förlora sin familj och sin dotter det som tynger mest.

Skulle någon fråga mig varför? Har jag inget bra svar. För att vi inte har något gemensamt, för att kärleken från min sida har dött, för att jag inte kan se någon gemensam framtid. På familjerätten frågade de mig om det förekommit våld. Jag satt som ett frågetecken. Nej. Men insåg senare att så mycket lättare det hade varit att gå vidare om vi haft ett riktigt dåligt förhållande.

Samtidigt inbillar jag mig att om det funnits känslor både av vrede och passion så hade det kanske funnits mer hopp. De senaste åren har känts så känslokalla. Istället för att lära känna varandra bättre bara vet vi bara mindre och mindre om varandra. Ingen har brytt sig om att fråga och ingen har brytt sig om vad den andra känner.

För honom kom det som en chock att jag vill skilja mig. För mig kom det som en chock att han inte förstått och att han inte känt samma som jag. Vi lever i två olika världar. Pratar så sällan om saker som jag tycker är viktiga. Jag har ingen aning om vad han tycker är viktigt längre. Men är det mitt fel? Kanske skulle jag ha försökt prata mer med honom. Försökt komma närmare honom? När man inte har samma behov av närhet både fysiskt och psykiskt. För honom räcker det att jag är närvarande i huset, jag vill ha mer. En gemenskap som är mer djup.

Han säger att han vill hålla samman familjen. För mig är dotterns välbefinnande oerhört viktig men jag kan inte se att vårat känslokalla förhållande skulle skapa en bättre familj för henne än om hon levde med två skilda föräldrar som på varsitt håll mådde bättre. Men samtidigt förväntar jag mig att hon kommer att bo och umgås lika mycket med oss båda.

Jag är orolig för honom. Att han inte kommer återfå sitt självförtroende, komma över sin sorg och han inte kommer kunna se framåt. Men jag har samtidigt så svårt att trösta och försöka stödja honom. Jag vill inte vagga in honom i några falska förhoppningar. Vill inte vara personen han kan stödja sig mot."

Var lite crazy

* Svara alla som säger Godmorgon med "dålig morgon".

Vad tänker

Vad tänker du med, eller rättare sagt vad tänker du inte med?

Jobbankedot - spam statistik

Jag skrattar och suckar när man får in ärenden från användarna där de är upprörda över att de inte får mail från en av deras sammarbetspartners. @xxxx.ro

Användaren har skrivit ungefär såhär:

"Var snäll och informera mig om vem som har bestämt att lägga till våran email till "blacklist" utan att bekräfta detta med oss!!!???

Det här är en oacceptabel situation som helt hindrar vår affärsverksamhet.

Var snäll att se till att det inte händer igen."

Det är vid sådana tillfällen man får bita sig i tungan och tänka till både en gång och två så man inte skickar iväg ett tyket och nedlåtande svar. Typ:

"Ok jag ska ta bort spamfiltret så att du får ALLA mail i framtiden. Haha klaga inte hos mig om du får sitta hela dagarna och radera SPAM! Men du kanske gillar porrerbjudanden. Faktum är att dina sammarbetspartners kanske är i den branchen?"

Efter en hel del övervägande skriver jag istället.

"Hi XX

Att vi använder ett globalt SPAM filter är bestämt av Information security och XXX IT avdelning.

Den senaste veckan mottog vi 2 086 062 mails till vår domain och 71% av mailen var SPAM och stoppades av SPAM filtret. Vi hade 1 477 mail som var infekterade med virus som även de stoppades. Om inte SPAM filtret stoppade dessa mail så kan du lätt förstå att du skulle få 71% mer mail i din inbox som bara var SPAM.

Din sammarbetspartners mail domain var inte svartlistad men utifrån flera kriterier i mail addressen så var den felaktigt betraktad som SPAM.

Det globala SPAM filtret är inte till för att göra saker svårare för er, det är till för att skydda er.

Mvh
Sandra"

Säg NEJ till trängselskatt i Göteborg

http://upprop.nu/RQVH

Det är antagligen redan försent med tanke på att politikerna som vanligt kört sitt eget race. Men man kan alltid göra sitt missnöje hört!

Cougar town - 40 is the new 20

Börjar man känna sig gamal när man träffar sina barns vänner ute på krogen?
När man släpar runt på en 5kg väska med saker som kan vara bra att ha?
När man förfasas över hur ungdomarna beteer sig och när densamma jämför en med sin egen mamma (som är 62).
När man bara är pinsam när man blir full ute på krogen?
När man vill ha sex med släckt lampa.

Om man drabbats av alla dessa symptom så är Cougar town det perfekta botemedlet. Det var länge sen jag skrattade så mycket åt en serie! Men så börjar jag kanske bli gamal ;)