Veckan har gått fort!
och när man ser tillbaka så är det lätt att röra ihop dagarna.
Fredag- red ut med håkan i säveskogen, red barbacka på Amanda och det var "halt" hoppade av ganska snart och ledde henne. ute i ca 40min?
Måndag - Red ut med Lotta? bortåt på asfaltsvägen till saras stall. red först en bit men promenerade sen en hel del med Amanda.
Tisdag - dags för Återbesök med Jossan på Ale kliniken. Jag skulle vara där kl 12:45 så jag började dagen med att morgonfodra och släppa ut hästarna. Jobbade sen till 11:30. och sen skulle jag koppla på släpet. Men jag hann bara en halvmeter från parkeringen och sen hoppade transporten av igen och jag hade verkligen kollat att den "kopplat" som den skulle. Fick upp den och på den på kroken igen och just då ringde pojkvännen.
P - Hur går det?
S - Jag har tappat transporten igen.
P - Det var ju inte bra
S - Nej det är det inte
P - har du smort med 5-56?
S - Ja ... du jag har inte riktigt tid med dig. klick.
Hm ja inte bästa samtalet med en något stressat flickvän som kände att han inte var till stor hjälp :o Tur att man har snälla stallvänner för jag kände inte riktigt att jag vågade köra med den så jag fick assistans av Lotta i stallet som kom med sin transport och även ställde upp och körde. Medan jag väntade på att hon skulle komma med kort varsel så klädde jag på jossan och sen fick hon gå och äta lite gräs. När Lotta kom med transporten fick jag nästan hålla emot jossan så hon inte skulle springa på transporten. Så skönt med en lättlastad häst :) Lite sparkar i början när vi började köra men sen skötte hon sig fint.
Klinikbesöket - vi kom dit en kvart sent men fick komma ut ganska omgående. sprang två vändor och sen böjprov HF. Inga tecken på hälta. Jossan fick sen plegg så det inte skulle gå för livat till och sen longerade jag en mycket spak och seg jossan. Ingen hälta ... In för röngen och det såg bättre ut, inte helt bra än. Ultraljudet sa samma sak. Så en lycklig hästägare fick beskedet att jag kan sätta igång henne nu. Lungt. Ska få rekommendationer för ingångsättning under 3mån till att börja med och tror det kom på posten idag :) Det var en sten som lyftes från mitt bröst.
Tömkörde Amanda i paddocken, gick bra kändes piggare och trilskades inget skritt och lite trav ca 20-30min. hon stretar lite mycket när man ska sakta av men lite bättre.
Onsdag - Morgon ihopsläpp jossan och Pomelo vilket gick bra. Pomelo slängde ut snoppen lite men annars inget, lite pip och sparkar med frambenen från jossan och lite trav. Men sen kunde de stå och nosa på varandras halsar.
em - Joggade först ca 30min, kändes väldigt bra, promenerde de första 5min och uppför de två största backarna och joggde sen resten. Fixade sen stallet och mockade med Amanda kvar i boxen och skottkärran framför dörren. hon tyckte det var ganska onödigt och ville helst av allt gå ut och utforska lite. Tog henne sen på promenad med lite jogginslag men måste ha bättre skor och jag ska springa med henne. Hon har hållit sig i hagen så den extra undertråden + antennerna på grimman har hjälpt.
Igår -torsdag var jag och pojkvännen på Louise Hoffstens konsert. Hon är så himla bra, härlig röst, skön musik och en naturlighet utan krimskrams som ger en genuin känsla. En äkta artist som ger en musikupplevelse utöver det vanliga. Tycker det är väldigt fashinerande att hon som en av de få spelar munspel och verkligen får det att låta riktigt skönt. På slutet kunde man ana att hon blev trött men det ska man inte klandra henne för tycker hon är otroligt strong som trots sin sjukdom inte låter den hindra henne från att dela sin musik med oss.
fredag 30 mars 2012
fredag 23 mars 2012
Jogga med ponny
Igår var jag ute på en sen promenad med Amanda, gick bortemot fjället och vi passade på att jogga lite på grusrakan. Hon traskade på väldigt bra. Fäller som bara den nu pga vårsolen.
Stallbekymmer - att sätta sin häst i första rummet
Det kanske är dags att sluta? När man inte kan njuta av vårsolen. När man känner sig deprimerad, sur och lättretad och framför allt bitter. Bitter över livets orättvisa. När han har hittat sin "drömhäst" som passar en som en handske och så blir det såhär, man står med en oridbar häst.
När man mår dåligt på grund av sina hästar eftersom man är så påverkad av hur de mår.
Att ha häst innebär inte bara lycka och gröna ängar. Det handlar om ansvar att ta hand om och vårda hästen både när den är frisk och när den är sjuk. När den är frisk är allt frid och fröjd och en enorm energikälla. Men när den är sjuk - vilket tyvärr verkar vara mer vanligt än det förra så mår inte bara hästen dåligt utan även ägaren och det är enorm energitjuv.
Jag kanske är lättpåverkad men när jag ser att Jossan mår dåligt som hon gör nu i sin sjukhage, hon är frustrerad, tar minsta anledning att hoppa runt, bocka och springa på sin lilla 3x3 yta. Hur kan man förhindra att en häst ska röra på sig? Det gör ont i mig när jag ser henne hoppa, både pga hennes frustration och pga den ökade risken att skadan förvärras. Hon bråkar vid intag, när Rebecca hade tagit in henne hade hon vänt och sparkat bakut. hon slänger ut med frambenen och hoppar runt. Än så länge har hon inte gjort några större dumheter med mig men jag försöker alltid ta in henne innan de andra hästarna och innan de andra börjar raca i sina hagar.
Jossan har desseutom blivit surare i boxen, lägger öronen bakåt och hugger i luften. Något som inte hon har gjort innan hon blev "sjukskriven".
Jag kan känna att jag har oerhört svårt att känna glädje för mina stallvänners framsteg. Ännu värre är att jag känner en molnande bitter svartsjuka.
Sen påverkas stallsitautionen. Det finns två grusade sjukhagar - en mindre och en större. Jossan fick ett tag gå i den större tillsammans med en kompis, men så såg jag att hennes hagkompis "vallade" henne och hon var stressad vid intag och vid lunch. Hönshjärtat hos matte fick för sig att allt springande skulle undvikas så hon flyttades till den mindre hagen och fick stå ensam. Nu står det två andra hästar i den större sjukhagen varav bara en är sjuk. Jag vill åter igen ha Jossan med en kompis, helst min lilla ponny som är väldigt undanfallande och låg i rang. ett annat alternativ är att ha henne med den andra sjuka valacken som är relativt lugn i tempramentet men som är väldigt övervakande med maten. Så nu måste jag "köra" bort den friska hästen från sjukhagen. Vilket inte alls känns bra, hon som har honom där har såklart sina argument till varför hennes häst mår bäst där. men jag måste och ska se till min egen hästs bästa vilket såklart skapar intressekonflikter och jag är konflikträdd och känner mig illa till mods redan innan konflikten ska tas.
Två dagar efter jag började skriva detta har jag smält och funderat. Det är tur att jag inte är långvarigt deprimerad. Jag har pratat med en av de andra hästägarna och fått ett mycket vettigt samtal om hur vi kan hitta en bra lösning. Idag känns det bättre. jossan kommer att få sällskap oavsett vad veterinären säger på ÅB på tisdag. har hon blivit sämre så skulle jag tro att det beror på allt onödigt bockande och skuttande. Är hon likadan spelar det ingen roll om hon går ensam eller med sällskap. Är hon bättre så är det bara en bonus.
När man mår dåligt på grund av sina hästar eftersom man är så påverkad av hur de mår.
Att ha häst innebär inte bara lycka och gröna ängar. Det handlar om ansvar att ta hand om och vårda hästen både när den är frisk och när den är sjuk. När den är frisk är allt frid och fröjd och en enorm energikälla. Men när den är sjuk - vilket tyvärr verkar vara mer vanligt än det förra så mår inte bara hästen dåligt utan även ägaren och det är enorm energitjuv.
Jag kanske är lättpåverkad men när jag ser att Jossan mår dåligt som hon gör nu i sin sjukhage, hon är frustrerad, tar minsta anledning att hoppa runt, bocka och springa på sin lilla 3x3 yta. Hur kan man förhindra att en häst ska röra på sig? Det gör ont i mig när jag ser henne hoppa, både pga hennes frustration och pga den ökade risken att skadan förvärras. Hon bråkar vid intag, när Rebecca hade tagit in henne hade hon vänt och sparkat bakut. hon slänger ut med frambenen och hoppar runt. Än så länge har hon inte gjort några större dumheter med mig men jag försöker alltid ta in henne innan de andra hästarna och innan de andra börjar raca i sina hagar.
Jossan har desseutom blivit surare i boxen, lägger öronen bakåt och hugger i luften. Något som inte hon har gjort innan hon blev "sjukskriven".
Jag kan känna att jag har oerhört svårt att känna glädje för mina stallvänners framsteg. Ännu värre är att jag känner en molnande bitter svartsjuka.
Sen påverkas stallsitautionen. Det finns två grusade sjukhagar - en mindre och en större. Jossan fick ett tag gå i den större tillsammans med en kompis, men så såg jag att hennes hagkompis "vallade" henne och hon var stressad vid intag och vid lunch. Hönshjärtat hos matte fick för sig att allt springande skulle undvikas så hon flyttades till den mindre hagen och fick stå ensam. Nu står det två andra hästar i den större sjukhagen varav bara en är sjuk. Jag vill åter igen ha Jossan med en kompis, helst min lilla ponny som är väldigt undanfallande och låg i rang. ett annat alternativ är att ha henne med den andra sjuka valacken som är relativt lugn i tempramentet men som är väldigt övervakande med maten. Så nu måste jag "köra" bort den friska hästen från sjukhagen. Vilket inte alls känns bra, hon som har honom där har såklart sina argument till varför hennes häst mår bäst där. men jag måste och ska se till min egen hästs bästa vilket såklart skapar intressekonflikter och jag är konflikträdd och känner mig illa till mods redan innan konflikten ska tas.
Två dagar efter jag började skriva detta har jag smält och funderat. Det är tur att jag inte är långvarigt deprimerad. Jag har pratat med en av de andra hästägarna och fått ett mycket vettigt samtal om hur vi kan hitta en bra lösning. Idag känns det bättre. jossan kommer att få sällskap oavsett vad veterinären säger på ÅB på tisdag. har hon blivit sämre så skulle jag tro att det beror på allt onödigt bockande och skuttande. Är hon likadan spelar det ingen roll om hon går ensam eller med sällskap. Är hon bättre så är det bara en bonus.
onsdag 21 mars 2012
Punka och räddning
I måndags hämtade jag Linnea efter jobbet. Vi tog in Amanda och Jossan och Linnea fick rida sin första tur på Amanda. Det var blåsigt och inte så roligt väder. Linnea frös nog lite och det blev en kort tur men Amanda skötte sig exemplariskt och Linnea tyckte tillochmed det gick lite långsamt. Vi gick en liten bit uppemot masten. Amanda hårar riktigt mycket men har inte riktigt än släppt det värsta bomben än. Det blev sen lunch med makaroner med ost och stekt falukorv, snabbmat i sitt esse. Men det är ganska gott.
Tisdagen blev en hektisk dag. Upp tidigt och få Linnea iordning till kl sju när Christian kom och hämtade upp henne. Ut i stallet och fixade, hovslagaren kom kl 8. Jossan skoddes fram och skötte sig ganska bra, jag fick passa henne så hon inte nafsade honom i ryggen, hon är ju ganska pillig med sin mule och vill gärna bita i det mesta. Hovslagaren tog Amanda efteråt men trodde han skulle klara henne själv så jag duschade och åkte till jobbet. En kompis i stallet - Marie släppte ut Amanda efter att hon blivit skodd och skrev såhär på Facebook "Amanda visade en fantastisk smidighet vid utsläppet - det var 2 st andra pållar i närheten vid grinden så det blev lite meckigt - hon löste det genom att hoppa över båda vattenhinkarna och efteråt såg hon mallig ut. Tror att hon tom räckte ut tungan lite i smyg åt C och E ;-)" :D så hon har hopptalang den lilla :)
På väg mot jobbet körde jag på något som liknade en plåtbit som var uppvikt i ena kanten, det gick så snabbt att jag inte hann väja och jag trodde det var någon pappersbit tills jag hörde klonket, tänkte inte mer på det just då ... Jobbade hela dagen och hämtade sen Linnea vid 16:30 och hade som tur var lyckats byta bort mitt intag av hästar i stallet så planen var att åka till Mc Donalds och äta och sen åka till Linneas våruppvisning med skridskoskolan på frölunda borg som skulle börja 18:30 ombyte 18:15. när jag var i rondellen vid hjällbo var det någon som tutade, på mig? blev osäker men när jag kom ut på 45:an och det började låta illa om bilen så insåg jag att det var nog mig de hade tutat på. Svängde in vid första bästa ställe som var ett mycket bra ställe som tur var och höger framdäck var helt platt :p Linneas reaktion var go, "Ring Christian!" och efter att ha kollat efter reservdäck - inte synligt i skåputrymmet och domkraft - inte befintlig överhuvudtaget då ringde jag. Han var och handlade men lovade att komma så snart han kunde. Det kändes som en lång väntan, speciellt som Linnea var hungrig och allmänt gnällig. Hon hade haft en dålig dag i skolan, jag hade glömt att skicka med frukt och lunchen hade varit äcklig. Sen hade en kille i klassen varit dum mot henne, kastat en boll och sagt dumma saker, och även hennes bästa kompis hade inte varit snäll ... det är inte lätt livet.
Under tiden vi väntade så stannade en mindre lastbil som det stog "däck" på och det visade sig att det var en som hade en däckfirma precis brevid. Han erbjöd sina tjänster och det var tacksamt men nu var ju Christian på väg så jag fick tacka nej. Men det gör en ganska glad att det finns hjälpsamma människor även om det var hans verksamhet.
Christian kom ca 17:45 och vi tog Kian som han kom med och körde direkt till frölunda borg. Där fick Linnea gjort en 3min lång uppvisning och sen fikade vi lite och åkte till Mc donalds. Tog med oss mat och Linnea åt i bilen. Hot wings är favoriten. när linnea lagt sig var jag ganska trött men släpade mig ut i stallet för att kvällsfodra. Det var en skön och ljumen kväll och jag piggnade till och pysslade runt lite efter fodringen. Borstade både på jossan och Amanda men hade inte hjärta att slita Amanda från hennes mat och motionera mig. Hur håller man motivationen uppe på en ponny? Gick in igen och Skulle bara ... kom i säng kl 23:45 :p
Tisdagen blev en hektisk dag. Upp tidigt och få Linnea iordning till kl sju när Christian kom och hämtade upp henne. Ut i stallet och fixade, hovslagaren kom kl 8. Jossan skoddes fram och skötte sig ganska bra, jag fick passa henne så hon inte nafsade honom i ryggen, hon är ju ganska pillig med sin mule och vill gärna bita i det mesta. Hovslagaren tog Amanda efteråt men trodde han skulle klara henne själv så jag duschade och åkte till jobbet. En kompis i stallet - Marie släppte ut Amanda efter att hon blivit skodd och skrev såhär på Facebook "Amanda visade en fantastisk smidighet vid utsläppet - det var 2 st andra pållar i närheten vid grinden så det blev lite meckigt - hon löste det genom att hoppa över båda vattenhinkarna och efteråt såg hon mallig ut. Tror att hon tom räckte ut tungan lite i smyg åt C och E ;-)" :D så hon har hopptalang den lilla :)
På väg mot jobbet körde jag på något som liknade en plåtbit som var uppvikt i ena kanten, det gick så snabbt att jag inte hann väja och jag trodde det var någon pappersbit tills jag hörde klonket, tänkte inte mer på det just då ... Jobbade hela dagen och hämtade sen Linnea vid 16:30 och hade som tur var lyckats byta bort mitt intag av hästar i stallet så planen var att åka till Mc Donalds och äta och sen åka till Linneas våruppvisning med skridskoskolan på frölunda borg som skulle börja 18:30 ombyte 18:15. när jag var i rondellen vid hjällbo var det någon som tutade, på mig? blev osäker men när jag kom ut på 45:an och det började låta illa om bilen så insåg jag att det var nog mig de hade tutat på. Svängde in vid första bästa ställe som var ett mycket bra ställe som tur var och höger framdäck var helt platt :p Linneas reaktion var go, "Ring Christian!" och efter att ha kollat efter reservdäck - inte synligt i skåputrymmet och domkraft - inte befintlig överhuvudtaget då ringde jag. Han var och handlade men lovade att komma så snart han kunde. Det kändes som en lång väntan, speciellt som Linnea var hungrig och allmänt gnällig. Hon hade haft en dålig dag i skolan, jag hade glömt att skicka med frukt och lunchen hade varit äcklig. Sen hade en kille i klassen varit dum mot henne, kastat en boll och sagt dumma saker, och även hennes bästa kompis hade inte varit snäll ... det är inte lätt livet.
Under tiden vi väntade så stannade en mindre lastbil som det stog "däck" på och det visade sig att det var en som hade en däckfirma precis brevid. Han erbjöd sina tjänster och det var tacksamt men nu var ju Christian på väg så jag fick tacka nej. Men det gör en ganska glad att det finns hjälpsamma människor även om det var hans verksamhet.
Christian kom ca 17:45 och vi tog Kian som han kom med och körde direkt till frölunda borg. Där fick Linnea gjort en 3min lång uppvisning och sen fikade vi lite och åkte till Mc donalds. Tog med oss mat och Linnea åt i bilen. Hot wings är favoriten. när linnea lagt sig var jag ganska trött men släpade mig ut i stallet för att kvällsfodra. Det var en skön och ljumen kväll och jag piggnade till och pysslade runt lite efter fodringen. Borstade både på jossan och Amanda men hade inte hjärta att slita Amanda från hennes mat och motionera mig. Hur håller man motivationen uppe på en ponny? Gick in igen och Skulle bara ... kom i säng kl 23:45 :p
måndag 19 mars 2012
Efter regn kommer sol
Efter en Fredag med humöret i botten så blev helgen totala motsatsen och det var väl tur.
Christian kom förbi på fredagkvällen eller rättare sagt tidigt lördag :) kl 24 dök han upp. Han hade försökt att ringa mig men min mobil har strulat och jag kunde inte skicka sms eller surfat även om det såg ut som jag hade täckning och uppenbarligen kunde jag inte ta emot samtal heller. Fast det sista visste jag inte om. Jag var redo för sängen och han var pigg efter sin promenad så vi var uppe en kort stund och gick sen och la oss. Under natten hade vi två katter som var helt galna, de rände runt grävde i diverse saker och var allmänt stökiga. Bettan Bus har nog lite överskottsenergi efter att ha varit instängd från och med onsdags då hon kastrerades. Såret har läkt väldigt fint och hon är pigg och glad så trots veterinärens råd om tratt - fick hon ha bara de två första dagarna och utegång så släppte jag ut henne idag.
Jag hade stallet i helgen så jag var inställd på att inte få någon sovmorgon.
På lördagmorgonen vaknade vi av katterna som brötade runt och då hade inte ens väckarklockan ringt - den var ca 6:30. Kände mig pigg och lite rastlös så jag gick upp och gick ut och gav hästarna deras morgonmat. Med tanke på att de får mat kl 5 på vardagarna så var de nog hungriga. Frukost i lugn och ro och sen tog Christian en promenad hem i duggregnet. Jag släppte ut hästarna och fixade i stallet. In och åt lunch och surfade lite. Ut igen och lunchfodrade hästarna och sen tvättade jag hästtransporten. Perfekt väder med fuktigt i luften vilket hade löst upp smutsen lite. Jag lånade Rebeccas lite högre stege så jag kom upp och kunde skrubba taket oxå. alla plastdelar var lätta att få rent, värre med träväggarna. Nästa gång ska jag köpa en transport helt i glasfiber. Skrubbade med skurborste, liten tvättsvamp (vit), grönsåpa och ljumet vatten. Mina favoritstädredskap. Jag fick byta vatten ett antal gånger och spolade av med rent vatten ur vattenkannan. Men den blev en nyans vitare och det kändes väldigt gött. Det tog ett par timmar och sen var det dags för lite hästeri igen.
Före Efter
Jag hämtade in Amanda från hagen, klockan var 15:30 och jag tänkte att hon skulle få äta lite eftermiddagsmat innan hon skulle motioneras. Cacao är ganska besvärlig och stod vid grinden och ville redan in och ville inte släppa fram Amanda. Jag försökte sjascha bort Cacao men och tog bara en sväng och kom tillbaka igen. Så då gick jag och hämtade Amanda och sjaschade sen bort Cacao från grinden och då sprang hon ett varv och kom tillbaka och sparkade bakut mot mig och Amanda inte tillräckligt nära för att träffa men tillräckligt för att jag skulle bli fly förbannad och skällde ut henne efter noter. Tror att hon fattade eller så var det gamla smarta tant Emlias förtjänst som kom och ställde sig mellan Amanda och Cacao som gjorde att vi kom ut. *pust*
Christian kom förbi på fredagkvällen eller rättare sagt tidigt lördag :) kl 24 dök han upp. Han hade försökt att ringa mig men min mobil har strulat och jag kunde inte skicka sms eller surfat även om det såg ut som jag hade täckning och uppenbarligen kunde jag inte ta emot samtal heller. Fast det sista visste jag inte om. Jag var redo för sängen och han var pigg efter sin promenad så vi var uppe en kort stund och gick sen och la oss. Under natten hade vi två katter som var helt galna, de rände runt grävde i diverse saker och var allmänt stökiga. Bettan Bus har nog lite överskottsenergi efter att ha varit instängd från och med onsdags då hon kastrerades. Såret har läkt väldigt fint och hon är pigg och glad så trots veterinärens råd om tratt - fick hon ha bara de två första dagarna och utegång så släppte jag ut henne idag.
Jag hade stallet i helgen så jag var inställd på att inte få någon sovmorgon.
På lördagmorgonen vaknade vi av katterna som brötade runt och då hade inte ens väckarklockan ringt - den var ca 6:30. Kände mig pigg och lite rastlös så jag gick upp och gick ut och gav hästarna deras morgonmat. Med tanke på att de får mat kl 5 på vardagarna så var de nog hungriga. Frukost i lugn och ro och sen tog Christian en promenad hem i duggregnet. Jag släppte ut hästarna och fixade i stallet. In och åt lunch och surfade lite. Ut igen och lunchfodrade hästarna och sen tvättade jag hästtransporten. Perfekt väder med fuktigt i luften vilket hade löst upp smutsen lite. Jag lånade Rebeccas lite högre stege så jag kom upp och kunde skrubba taket oxå. alla plastdelar var lätta att få rent, värre med träväggarna. Nästa gång ska jag köpa en transport helt i glasfiber. Skrubbade med skurborste, liten tvättsvamp (vit), grönsåpa och ljumet vatten. Mina favoritstädredskap. Jag fick byta vatten ett antal gånger och spolade av med rent vatten ur vattenkannan. Men den blev en nyans vitare och det kändes väldigt gött. Det tog ett par timmar och sen var det dags för lite hästeri igen.
Före Efter
Jag hämtade in Amanda från hagen, klockan var 15:30 och jag tänkte att hon skulle få äta lite eftermiddagsmat innan hon skulle motioneras. Cacao är ganska besvärlig och stod vid grinden och ville redan in och ville inte släppa fram Amanda. Jag försökte sjascha bort Cacao men och tog bara en sväng och kom tillbaka igen. Så då gick jag och hämtade Amanda och sjaschade sen bort Cacao från grinden och då sprang hon ett varv och kom tillbaka och sparkade bakut mot mig och Amanda inte tillräckligt nära för att träffa men tillräckligt för att jag skulle bli fly förbannad och skällde ut henne efter noter. Tror att hon fattade eller så var det gamla smarta tant Emlias förtjänst som kom och ställde sig mellan Amanda och Cacao som gjorde att vi kom ut. *pust*
Sen sadlade jag och jag satt upp vid stallet. Traskade uppför backen mot masten och Amanda vinglade och ville vända, såg massor av otäcka saker, stannade flera gånger och trilskades. Försökte vända hem och kickade in under magen mot min skänkel när jag drev på och småreste sig lite. Ponnier. Kändes som hon hade överskottsenergi i kombination med ponnyenvishet. Efter ett par små fighter kom vi upp för backen och sen traskade hon på väldigt snällt. Red runt granodlingen och hoppade sen av innan backen ner och ledde henne nerför. Ute i ca 40min. Det började mörkna när vi kom hem och förarligt nog tappade jag mitt dressyrspö som jag satt under sadelkåpan.
När jag kom hem kändes det som jag hade energi
[caption id="attachment_847" align="alignright" width="224" caption="Jossan spanar, har korna kommit?"]
[/caption]
kvar så ut och joggade en runda i skymningen. Jag gick uppför backen men såg inte till ett spö - borde ha tagit med pannlampan. joggade sen nerför och joggade bortåt (totalt joggade jag i 15min och gick i 10. Det känndes väldigt jobbigt. Kan bero på att man varit igång hela dagen. Hem och duschade och diskade. Det är inget vidare när man har en liten diskbänk då gäller det att inte skjuta upp på disken för den staplar sig snabbt. Sen surfade jag och slötittade på tv.
[caption id="attachment_847" align="alignright" width="224" caption="Jossan spanar, har korna kommit?"]
[/caption]kvar så ut och joggade en runda i skymningen. Jag gick uppför backen men såg inte till ett spö - borde ha tagit med pannlampan. joggade sen nerför och joggade bortåt (totalt joggade jag i 15min och gick i 10. Det känndes väldigt jobbigt. Kan bero på att man varit igång hela dagen. Hem och duschade och diskade. Det är inget vidare när man har en liten diskbänk då gäller det att inte skjuta upp på disken för den staplar sig snabbt. Sen surfade jag och slötittade på tv.
Det gick snabbt och sen var det dags för kvällsfodring och sen åkte jag hem till Christian. Christians bror Lollo var hemma hos honom och de hade djupa samtal om relationer och jag blev involverad. Christian hade lagat Thai men behöver nog tänka på att smaka av lite emellanåt men är man hungrig så slinker det mesta ner. När Lollo gick hem fortsatte vi prata över köksbordet. En sådär skön pratstund som man i en relation aldrig ska skjuta upp på för länge och vi insåg nog att vi är ganska lyckligt lottade i vår relation än så länge.
Klockan drog iväg och kl 2 kom vi i säng.
Söndags morgonen blev inte heller det någon sovmorgon upp kl 7 och åkte till stallet och fodrade hästarna. Gick sen in och åt frukost, surfade och bara tog det lungt. Vid 9 släppte jag ut hästarna och fixade sen stallet. När jag var klar var klockan 11 och jag var görhungrig. Så jag åt lite av tomatsoppan jag gjort i fredags, eller skulle nog kalla den sambal olek soppan :) lite kycklingvingar - buffalowings och sen blev jag trött! Tog en kort siesta på soffan men fick ryckt upp mig igen vid 12:30 och gick ut och lunchade hästarna. Sen tänkte jag fixa lite med caddyn, rosfläckar som vi började fixa i höstas och målade över med rostskydd har börjat rosta igen och jag fick aldrig på vit färg så caddyn har sett lite skabbig ut. Men jag insåg att grundfärgen var hos christian så jag fick ta caddyn dit och stod på hans parkering och slipade rost. Det kändes ganska snart att det var kyligt ute och jag gav upp efter bara några. får fortsätta när det blir varmare väder.
Jag åkte hem igen och tog en promenad med Amanda. denna gång stod inte cacao vid grinden och Amanda stog själv och dammsög matstället. När hon såg mig insåg hon att det var jobb på gång så hon slets bokstavligen mellan hötussarna som fanns kvar och mot lusten att slippa undan dendär jobbiga människan. Hon började gå iväg men hejdade sig och stod och tänkte en stund och sen vann matlusten och hon gick tillbaka till höet och jag kunde fånga in henne.
Tog samma vända som dagen innan men ledde henne för hand i grimma och grimskaft och hon var inte lika trilsken som dagen innan ävenom jag fick dra med henne lite. När vi kom upp för backen traskade jag in i skogen och vi körde lite offroad. Då blev hon lite piggare och traskade på bättre för egen maskin. Klättrade upp och ner, över gren och sten. När vi om ut på granplanteringen så sprang jag över lite granpinnar som låg och kan väl inte säga att Amandas hoppteknik var imponerande hon travade och tog sig över utan att tveka. Sen gick vi tillbaka hem igen, ute i ca 30-40min
Tog även in Jossan och hon fick gå och beta igen medan jag borstade. Sen var det dags att ta in övriga hästar. När alla hästar var inne åkte jag till kungälv och handlade och sen åkte jag hem till Christian. Jag hade missförstått och trodde det var hamburgare som saknades när det tydligen var brödet som var slut så det blev stekta hamburgare utan bröd och med pommes frites, men jag tyckte det var gott ändå. Sen fick jag med mig Christan hem till mig och efter att ha kvällsfodrat så satte oss i soffan och tittade på Tv. Vi blev trötta ganska tidigt båda och gick och la oss 22:30. Det var nog tur för det kändes jobbigt nog när klockan ringde kl 5 på måndagmorgonen och hästarna ville ha sin frukost. När jag kom in igen kröp jag ner brevid en mycket varm Christian och jag var väldigt glad att ha honom hos mig. Men det är dåligt för arbetsmoralen och extra jobbigt sen att ta sig upp ur sängen. hästarna släpptes ut och jag mockade - skönt att ha det avklarat ikväll och det blir mindre stökigt om man mockar innan hästarna kommer in igen. så jag blev lite sen till jobbet.
Det var iallafall en mycket skön helg.
Mina citat
När ingen protesterar betyder det inte att de håller med, för det mesta har de inte fattat.
Den som tror att vi kan ta död på naturen har aldrig rensat ogräs.
Den som tror att vi kan ta död på naturen har aldrig rensat ogräs.
fredag 16 mars 2012
Bad mood
Idag är en sån dag när man vaknar upp och är på sitt allra sämsta humör.
En dag när man per automatik säger NEJ!
När man ska undvika att skriva på FB, för allt som kommer ut är hätskt och surt.
När allt ens arbetskamrater säger låter mest som idiotförslag.
Idag är en dag som man inte borde stigit upp.
torsdag 15 mars 2012
Jogging
Jag har ju joggat lite sporadiskt till och från. Började under hösten hade uppehåll ett tag och började sen under våren. Har försökt att göra det 2-3ggr per vecka men vissa veckor har det inte blivit något. Tycker ändå att jag har fått upp flåset och från att jogga 20min med mycket promenader och flås så kan jag nu jogga oavbrutet i ca 30min i lungt tempo. Sakta men säkert går det. Men idag insåg jag en sak, jag hade tänkt att jogga igår, men det blev inte av. När stallet var klart så hade klockan redan blivit 21:30. Idag går jag och har joggingabstinens, jag längtar efter att få jogga! :D
Det är nog då man har kommit in i rätt "flås". gäller bara att underhålla det nu.
Onsdag 14 mars - Poletten föll ner
Tömkörde Amanda igen igår och det gick bra. Tog de långa tömkörningstömmarna och inte "kör" tömmarna som är väldigt korta.Fokus på Skritt/halt och travigångsättningar och det gick väldigt bra. lyhörd och inga testningar. Duktig tjej. höll på i ca 25min. Fortfarande lite lös i magen men bättre det än tvärtom.
Bettan steriliserades igår och jag hämtade hem henne, hon såg lite groggy ut där hon satt i buren. När vi kommit hem fick hon på sig tratten. Det var nog ännu värre än operationen. Hon slängde sig baklänges hit och dit och lyckades få av sig den tre gånger. Sen bytte jag från halsbandet med lite resår till en fast snörstump. svårt att avgöra hur hårt man ska dra åt men uppebarligen fick man ha det väldigt tight. Hon var inte glad och försökte tillochmed ta sig upp för stegen up till sovloftet, vilket jag inte tyckte var en bra idee. Jag sov på soffan med Bettan och majsan på benen.
onsdag 14 mars 2012
Barbackaridning med fjärilar i magen
Igår tisdag var jag lite tidigare i stallet även om jag fick åka och besikta bilen - Christians Caddy som jag använder som min nuförtiden. Den hade läckt kylarvätska ett bra tag men lagom efter att besiktningen gett den två tvåor - båda parkeringsljusen fram funkade inte och bromsslangar fram behövdes bytas ut - så havererade kylaren totalt och den läckte som ett såll. Så den blev stående ett tag tills Chrisitans bilmekaniker kunde fixa den och gick tyvärr över tiden då den behövdes besiktas om så den fick körförbud.
Men nu har Caddyn gått igenom efterbesktningen och nu rullar den igen.
Tillbaka till stallet, Lilla Amanda hade fått eftermiddagsmat och var mycket nöjdare med livet än i måndags. Hon stod stilla som ett ljus när jag borstade och kratsade hovarna. Leran hade torkat på benen och jag borstade av så gott det gick, är lite orolig för mugg. Däremot var det en annan häst som brötade och bankade högljut i sin box. Jossan var högst missnöjd med att inte vara den som fick uppmärksamhet och fick därmed bannor av mig. Man kan tydligen inte göra alla nöjda. Sen tränsade jag på amanda och tog på mig hjälmen och vi båda fick reflexer. Jag ville värma upp henne innan jag satt upp så jag började med att promenera bortåt för hand. Hon traskade med snällt men drog lite benen efter sig, var nog lite ovillig att lämna kompisarna. Lite längre fram försökte jag mig på ett tafatt försök att ta mig upp på henne. Men det är bara att inse att även 125cm är lite för högt för att bara "hoppa upp på" när man är osmidig och otränad "tant". Så jag fick leta upp ett brunnslock på ett fält och parkera henne brevid.
Efter alla ponnyhistorier som jag haft i mitt sökande efter Ponnien med P känner jag att jag blivit lite avskräckt och jag kände faktist både fjärilar fladdra i magen och att hjärtat dunkade lite snabbare. Skulle hon hitta på något? Jag ville inte ramla av och förstöra något ... usch det är en obehaglig känsla och det är svårt att övervinna även om jag visste för mig själv att om jag är rädd och känner mig osäker så smittar det såklart av sig på Amanda och då är det mer troligt att det verkligen händer något. Så det blev djupa andetag, lite mental peppning - dethär kommer att gå bra! och lite småsång - mest för min del. När jag hoppade upp från brunslocket på bortvägen så lyckades jag nog hamna lite snett och Amanda traskade iväg och jag klamrade mig kvar med tyglar och man - inte så mycket att krama skänklarna om även om hon är rund och go. Lyckades både få stopp på henne och inte ramla av *pust*. Sen styrde jag bortåt och Amanda ifrågasatte lite om vi verkligen inte skulle gå hem och det blev lite fula ledtag. Men efter en väldigt liten kamp så gav hon sig och traskade snällt på. Sen gjorde hon inget mer sånt på hela turen.
När vi kommit förbi grannstallet och kom till kurvan upp i backen prasslade det i träddungen och det var antingen ett rådjur eller något annat djur eller kanske en vilen vandrare. Jag ville inte äventyra det som gått bra hittils och jag hade ändå tänkt att hoppa av innan backen mot oppänge så jag hoppade av och ledde henne förbi det otäcka.
Vi traskade uppför backen i mörkret och sen ner igen. nere vid ridvägskorset hade någon smart människa lämnat en pall! Gudabenådad. Jag parkerade Amanda brevid pallen och hon stod jättesnällt stilla och fick passa på att ta nån tugga gräs. Sen fick hon ta upp huvudet och lite smidigare gled jag upp på henne igen. Hemvägen gick helt utan problem! Lilla söta tjejen. Hon var glad när hon fick gå in i boxen och äta kvällsmat. Såg att hon är lite lös i magen nu och jag fick tvätta henne i rumpan, men hellre det än att hon är hård. Hon ville inte riktigt stå still i boxen utan vandrade runt när jag gjorde det även om jag hade ljumet vatten. Men efter ett par varv så stannade hon.
Det här kan nog bli riktigt bra!
När jag kom in i stugan var jag riktigt sugen på Buffalo wings, men de måste ha gjort något med receptet för senaste påsen jag köpte var superstarka - tycker även jag som gillar starkt. Lite i starkaste laget speciellt som Linnea i vanliga fall gillar dem. Christian kom över senare och var nöjd över att Västra frölunda hade vunnit sin senaste match. Ärligt talat så tycker jag att hockeyserien verkar ha ett minst lika omständigt "avslut" som melodifestivalen. Ganska snart efter somnade jag på soffan.
Idag körde jag in Bettan till veterinären. Göteborgs djurklinik hade som så många andra veterinärer kampanj på sterilisering, vaccination och IDmärkning på katter. Jag ska snart hämta henne och jag gissar att hon inte är så glad.
Men nu har Caddyn gått igenom efterbesktningen och nu rullar den igen.
Tillbaka till stallet, Lilla Amanda hade fått eftermiddagsmat och var mycket nöjdare med livet än i måndags. Hon stod stilla som ett ljus när jag borstade och kratsade hovarna. Leran hade torkat på benen och jag borstade av så gott det gick, är lite orolig för mugg. Däremot var det en annan häst som brötade och bankade högljut i sin box. Jossan var högst missnöjd med att inte vara den som fick uppmärksamhet och fick därmed bannor av mig. Man kan tydligen inte göra alla nöjda. Sen tränsade jag på amanda och tog på mig hjälmen och vi båda fick reflexer. Jag ville värma upp henne innan jag satt upp så jag började med att promenera bortåt för hand. Hon traskade med snällt men drog lite benen efter sig, var nog lite ovillig att lämna kompisarna. Lite längre fram försökte jag mig på ett tafatt försök att ta mig upp på henne. Men det är bara att inse att även 125cm är lite för högt för att bara "hoppa upp på" när man är osmidig och otränad "tant". Så jag fick leta upp ett brunnslock på ett fält och parkera henne brevid.
Efter alla ponnyhistorier som jag haft i mitt sökande efter Ponnien med P känner jag att jag blivit lite avskräckt och jag kände faktist både fjärilar fladdra i magen och att hjärtat dunkade lite snabbare. Skulle hon hitta på något? Jag ville inte ramla av och förstöra något ... usch det är en obehaglig känsla och det är svårt att övervinna även om jag visste för mig själv att om jag är rädd och känner mig osäker så smittar det såklart av sig på Amanda och då är det mer troligt att det verkligen händer något. Så det blev djupa andetag, lite mental peppning - dethär kommer att gå bra! och lite småsång - mest för min del. När jag hoppade upp från brunslocket på bortvägen så lyckades jag nog hamna lite snett och Amanda traskade iväg och jag klamrade mig kvar med tyglar och man - inte så mycket att krama skänklarna om även om hon är rund och go. Lyckades både få stopp på henne och inte ramla av *pust*. Sen styrde jag bortåt och Amanda ifrågasatte lite om vi verkligen inte skulle gå hem och det blev lite fula ledtag. Men efter en väldigt liten kamp så gav hon sig och traskade snällt på. Sen gjorde hon inget mer sånt på hela turen.
När vi kommit förbi grannstallet och kom till kurvan upp i backen prasslade det i träddungen och det var antingen ett rådjur eller något annat djur eller kanske en vilen vandrare. Jag ville inte äventyra det som gått bra hittils och jag hade ändå tänkt att hoppa av innan backen mot oppänge så jag hoppade av och ledde henne förbi det otäcka.
Vi traskade uppför backen i mörkret och sen ner igen. nere vid ridvägskorset hade någon smart människa lämnat en pall! Gudabenådad. Jag parkerade Amanda brevid pallen och hon stod jättesnällt stilla och fick passa på att ta nån tugga gräs. Sen fick hon ta upp huvudet och lite smidigare gled jag upp på henne igen. Hemvägen gick helt utan problem! Lilla söta tjejen. Hon var glad när hon fick gå in i boxen och äta kvällsmat. Såg att hon är lite lös i magen nu och jag fick tvätta henne i rumpan, men hellre det än att hon är hård. Hon ville inte riktigt stå still i boxen utan vandrade runt när jag gjorde det även om jag hade ljumet vatten. Men efter ett par varv så stannade hon.
Det här kan nog bli riktigt bra!
När jag kom in i stugan var jag riktigt sugen på Buffalo wings, men de måste ha gjort något med receptet för senaste påsen jag köpte var superstarka - tycker även jag som gillar starkt. Lite i starkaste laget speciellt som Linnea i vanliga fall gillar dem. Christian kom över senare och var nöjd över att Västra frölunda hade vunnit sin senaste match. Ärligt talat så tycker jag att hockeyserien verkar ha ett minst lika omständigt "avslut" som melodifestivalen. Ganska snart efter somnade jag på soffan.
Idag körde jag in Bettan till veterinären. Göteborgs djurklinik hade som så många andra veterinärer kampanj på sterilisering, vaccination och IDmärkning på katter. Jag ska snart hämta henne och jag gissar att hon inte är så glad.
tisdag 13 mars 2012
Tisdag 13mars
Det känns som det är fullt upp men egentligen är det bara som vanligt :)
Igår Måndag och idag tisdag hade jag morgonfodring & utsläpp i stallet. Klockan har ringt kl 5 och det har gått ovanligt bra att komma upp. Motivationen är på topp :) Imorse var jag lite seg och steg inte upp direkt när klockan ringde, det straffade sig och allt kändes som det blev förskjutet bara av 20min "försening".
Igår tog jag en joggingtur direkt efter jobbet för att hinna ut medan det var ljust. Det känns som jag börjar komma igång nu. Har joggat ca 1-2ggr/vecka - lite färre gånger de veckor jag har Linnea (jämna) och har tagit det ganska lungt, började med 20 min och en hel del promenad emellanåt. Nu har jag kommit upp i ca 30min och kan jogga hela tiden i en ganska lugn takt - 8,14km/h. - har en bra "app" till min IPhone RunKeeper, som håller ordning på tid, hastighet, sträcka och desseutom spelar musik. var 5:e minut får man en statusupdatering. Igår körde jag intervaller.
Sen var det dags för stallet, det tar lite längre tid med två hästar och med tanke på att de har lite extra pyssel. Jossans sjukhage ska mockas och fyllas på med vatten. Båda hästarnas hö ska blandas med mitt egna hö. Stallets hö är proteinfattigt och har högt med energi, så jag har köpt små rundbalar för att komplettera framför allt Jossans foderstat. Eftersom hon är konvecalent så vill jag inte ge för mycket kraftfoder. Och lilla Amanda får lite special kraftfoder nu med linfrö, loppfrö och finfördelat äpple + betfor för att hålla magen igång.
Borstade av Jossan ordentligt, hon fäller som bara den! små röda fuxhår, tur nog är hon inte så långhårig och rullar sig inte så mycket i leran. lilla Amanda fick spolat benen vilket hon inte gillade, försökte vid ett tillfälle att rycka sig loss men som tur var höll både grimma och grimskaft så jag hoppas att hon lärt sig att man inte kommer undan så!
Sen borstade jag på Amanda, hon är lite mer lerig även om hon inte ser ut att rulla sig. och sen tömkörde jag henne - se separat inlägg.
Imorse - tisdag släppte jag ut hästarna igen, var lite segare upp ur sängen. Istället för att gå in och ha lite "morgonmysstund" dvs frukost och lite surfning på datorn, så passade jag på att fixa i stallet, men kände mig ostrukturerad. Jag fixade några höpåsar, släppte ut Jossan, mockade hennes box, fixade några höpåsar till, fixade lite kraftfoder, släppte ut ett par till hästar, mockade Amandas box. sopade fixade sista höpåsarna. Fyllde på vatten. hm tror jag fick klart allt tillslut men det kändes som jag höll på i evighet. Måste organisera detta bättre.
Sen till bilprovningen med Kian för att efterbesikta dragkroken. Tydligen måste de kunna ta loss den och sätta fast den för att kontrollera att den fäster ordentligt. Något jag inte gjort så länge jag haft bilen. Det är bäst att inte ha dragkroken i och se till att smörja den ordentligt när man sätter i den. Jaja nu vet jag hur det funkar, bilen gick igenom och är nu körbar ett år till. Nu sitter jag på jobbet.
Igår Måndag och idag tisdag hade jag morgonfodring & utsläpp i stallet. Klockan har ringt kl 5 och det har gått ovanligt bra att komma upp. Motivationen är på topp :) Imorse var jag lite seg och steg inte upp direkt när klockan ringde, det straffade sig och allt kändes som det blev förskjutet bara av 20min "försening".
Igår tog jag en joggingtur direkt efter jobbet för att hinna ut medan det var ljust. Det känns som jag börjar komma igång nu. Har joggat ca 1-2ggr/vecka - lite färre gånger de veckor jag har Linnea (jämna) och har tagit det ganska lungt, började med 20 min och en hel del promenad emellanåt. Nu har jag kommit upp i ca 30min och kan jogga hela tiden i en ganska lugn takt - 8,14km/h. - har en bra "app" till min IPhone RunKeeper, som håller ordning på tid, hastighet, sträcka och desseutom spelar musik. var 5:e minut får man en statusupdatering. Igår körde jag intervaller.
Sen var det dags för stallet, det tar lite längre tid med två hästar och med tanke på att de har lite extra pyssel. Jossans sjukhage ska mockas och fyllas på med vatten. Båda hästarnas hö ska blandas med mitt egna hö. Stallets hö är proteinfattigt och har högt med energi, så jag har köpt små rundbalar för att komplettera framför allt Jossans foderstat. Eftersom hon är konvecalent så vill jag inte ge för mycket kraftfoder. Och lilla Amanda får lite special kraftfoder nu med linfrö, loppfrö och finfördelat äpple + betfor för att hålla magen igång.
Borstade av Jossan ordentligt, hon fäller som bara den! små röda fuxhår, tur nog är hon inte så långhårig och rullar sig inte så mycket i leran. lilla Amanda fick spolat benen vilket hon inte gillade, försökte vid ett tillfälle att rycka sig loss men som tur var höll både grimma och grimskaft så jag hoppas att hon lärt sig att man inte kommer undan så!
Sen borstade jag på Amanda, hon är lite mer lerig även om hon inte ser ut att rulla sig. och sen tömkörde jag henne - se separat inlägg.
Imorse - tisdag släppte jag ut hästarna igen, var lite segare upp ur sängen. Istället för att gå in och ha lite "morgonmysstund" dvs frukost och lite surfning på datorn, så passade jag på att fixa i stallet, men kände mig ostrukturerad. Jag fixade några höpåsar, släppte ut Jossan, mockade hennes box, fixade några höpåsar till, fixade lite kraftfoder, släppte ut ett par till hästar, mockade Amandas box. sopade fixade sista höpåsarna. Fyllde på vatten. hm tror jag fick klart allt tillslut men det kändes som jag höll på i evighet. Måste organisera detta bättre.
Sen till bilprovningen med Kian för att efterbesikta dragkroken. Tydligen måste de kunna ta loss den och sätta fast den för att kontrollera att den fäster ordentligt. Något jag inte gjort så länge jag haft bilen. Det är bäst att inte ha dragkroken i och se till att smörja den ordentligt när man sätter i den. Jaja nu vet jag hur det funkar, bilen gick igenom och är nu körbar ett år till. Nu sitter jag på jobbet.
Ponnyfasoner
Igår visade lilla Amanda att hon är en äkta ponnie!
Jag skulle tömköra henne och gjorde det när det var dags för kvällsfodring. Inte populärt! Hon ville inte stå stilla på gången utan trampade omkring. Lite småirriterad när jag skulle borsta området kring svansen. Jag bara väntar på att hon ska börja fälla på riktigt. Den pälsen är inte att leka med! Kompakt och tjock.
Tillslut blev hon så otålig att hon nöp mig i armen, men hon insåg ganska snart att sånt är inte ok. :p På med tömkörningsutrustningen - spänd på hålet längst in - hm om hon blir smalare lär den inte passa. Sen ut i paddocken där det stod några hinder som vi fick gå runt. Hon var snäll men hade en del trix för sig. Försökte stanna och vända ett par gånger, ville inte riktigt ta förhållningarna och istället för att stanna krullade hon ihop sig och ville fortsätta men hon tog eftergiften bra och lärde sig att det inte var lönt efter bara ett par repetioner. Sen försökte hon på nån "tjuvrustning", travade iväg och förböjde sig. Men inget som inte gick att hantera :) Det är tydligen jobbigt att börja jobba efter ett års vila. Övade med andra ord mycket på halter och övergångar till trav. jobbade i ca 25-30min.
Jag skulle tömköra henne och gjorde det när det var dags för kvällsfodring. Inte populärt! Hon ville inte stå stilla på gången utan trampade omkring. Lite småirriterad när jag skulle borsta området kring svansen. Jag bara väntar på att hon ska börja fälla på riktigt. Den pälsen är inte att leka med! Kompakt och tjock.
Tillslut blev hon så otålig att hon nöp mig i armen, men hon insåg ganska snart att sånt är inte ok. :p På med tömkörningsutrustningen - spänd på hålet längst in - hm om hon blir smalare lär den inte passa. Sen ut i paddocken där det stod några hinder som vi fick gå runt. Hon var snäll men hade en del trix för sig. Försökte stanna och vända ett par gånger, ville inte riktigt ta förhållningarna och istället för att stanna krullade hon ihop sig och ville fortsätta men hon tog eftergiften bra och lärde sig att det inte var lönt efter bara ett par repetioner. Sen försökte hon på nån "tjuvrustning", travade iväg och förböjde sig. Men inget som inte gick att hantera :) Det är tydligen jobbigt att börja jobba efter ett års vila. Övade med andra ord mycket på halter och övergångar till trav. jobbade i ca 25-30min.
måndag 12 mars 2012
I de skenheligas land
Förfasas hästmänniskorna över att Rolf-Göran Bengtsson kritiserades för att han röstades fram och fick Jerringpriset och förnekar att det var en kupp. 
Men dagarna efter öser man ur sig ve och förbannelse över hur "folk" röstar i melodifestivalen och att Ranelid gick direkt till final. Han var ju ett skämt. Vad tror de att sportjournalisterna tyckte om Bengtsson och alla som röstade på honom?
****************************************************************************
Hyllar kvinnorna den internationella kvinnodagen och står med stränga pekfingrar och predikerar att vi måste sträva mot att män och kvinnor ska bli jämställda. Vilket vi är långtifrån nu.Dagarna efter förfasas allmänheten
över en kvinna som visar upp sin orakade armhåla i tv:n under bästa sändningstid på melodifestivalen och tycker det är groteskt.Min reflektion: Inte konstigt varför kvinnor och män inte är jämställda när man lägger krokben för sig själva. jämställda är vi den dagen karlar med orakad skäggstubb är lika ohygieniska som kvinnor som inte rakat armhålorna.
Världens sämsta mamma
Ganska ofta känner jag mig som världens sämsta mamma. Även om jag innerst inne vet att jag inte är det. Jag varken agar eller försöker sälja mitt barn - även om man ibland har lust att göra det.
Det är inte lätt att behöva ha ordning på fler än sig själv, vilket inte är lätt nog. och man sneglar ofta på andra föräldrar och undrar hur de lyckas se så välorganiserade ut ser det bara ut som de har kontroll eller luras de? Jag hoppas på det sista så att jag slipper vara ensam. Jag antar att vi föräldrar har i samma ögonblick som våra barn kom till världen axlat rollen som syndabockar för all den trauma de kommer att få uppleva under sin uppväxt och i vissa fall även därefter.
I helgen skulle 8-åriga dottern på kalas. Jag hade iallafall kommit ihåg att köpa en present! Men presentpapper :o I sista minuten fick jag rotat fram gammalt julpapper hemma hos pojkvännen. Kort och presentsnören var bara att glömma. :p Sen var det kläderna. Jag hade tagit med ombyte till dottern - men så hade hon spillt på gårdagens tröja så det var en tydlig fläck mitt på magen. Dottern frågar efter finkläder - hon ska ju på kalas och hennes mamma står som ett fån. Hon fick ta på sig jeans och den minst fläckliga tröjan och sen var det bara att slänga sig ut i bilen. Som tur var hann mamman inte starta bilen innan hon insåg att hon glömt att kolla var bowlinghallen låg där kalaset skulle vara. In igen och slå upp det på datorn. Vi kom iallafall dit exakt på minuten. *pust*.
Det är inte lätt att behöva ha ordning på fler än sig själv, vilket inte är lätt nog. och man sneglar ofta på andra föräldrar och undrar hur de lyckas se så välorganiserade ut ser det bara ut som de har kontroll eller luras de? Jag hoppas på det sista så att jag slipper vara ensam. Jag antar att vi föräldrar har i samma ögonblick som våra barn kom till världen axlat rollen som syndabockar för all den trauma de kommer att få uppleva under sin uppväxt och i vissa fall även därefter.
I helgen skulle 8-åriga dottern på kalas. Jag hade iallafall kommit ihåg att köpa en present! Men presentpapper :o I sista minuten fick jag rotat fram gammalt julpapper hemma hos pojkvännen. Kort och presentsnören var bara att glömma. :p Sen var det kläderna. Jag hade tagit med ombyte till dottern - men så hade hon spillt på gårdagens tröja så det var en tydlig fläck mitt på magen. Dottern frågar efter finkläder - hon ska ju på kalas och hennes mamma står som ett fån. Hon fick ta på sig jeans och den minst fläckliga tröjan och sen var det bara att slänga sig ut i bilen. Som tur var hann mamman inte starta bilen innan hon insåg att hon glömt att kolla var bowlinghallen låg där kalaset skulle vara. In igen och slå upp det på datorn. Vi kom iallafall dit exakt på minuten. *pust*.
Hästmänniskor är ett släkte för sig
*******************************************************************************
Tro det eller en denna bild visar sann hästägarlycka!
En hästmänniska som inte kan uppskatta en mängd bajshögar i sin hästs box har inte hållit på med hästar tillräckligt läge.
Det visar att din hästs mage fungerar som den ska. Alla hästmänniskors mardröm är kolik - en häst med magont ofta pga hård avföring men det kan även bero på gaser, grus eller förstoppning mm. En häst med kolik har oftast en lättmockad box då det helt saknas högar som denna.
En hästmänniska har små och stora glädjeämnen i livet och bajshögar är absolut en av de viktigare :)
*******************************************************************************
Som en uppföljande till föregående.
När en hästmänniska skickar saker på posten kan det ofta vara små runda bollar - bajs. De gillar även att skicka hö. Dessa brev är ofta dyra försändelser. De ska analyseras och hästmänniskorna sitter och väntar med spänning på resultatet.
Alla anställda på posten tar nog försiktigt i paket från hästmänniskor. De vill inte att dessa brev ska gå sönder!
*******************************************************************************
Tro det eller en denna bild visar sann hästägarlycka!
En hästmänniska som inte kan uppskatta en mängd bajshögar i sin hästs box har inte hållit på med hästar tillräckligt läge.
Det visar att din hästs mage fungerar som den ska. Alla hästmänniskors mardröm är kolik - en häst med magont ofta pga hård avföring men det kan även bero på gaser, grus eller förstoppning mm. En häst med kolik har oftast en lättmockad box då det helt saknas högar som denna.
En hästmänniska har små och stora glädjeämnen i livet och bajshögar är absolut en av de viktigare :)
*******************************************************************************
Som en uppföljande till föregående.När en hästmänniska skickar saker på posten kan det ofta vara små runda bollar - bajs. De gillar även att skicka hö. Dessa brev är ofta dyra försändelser. De ska analyseras och hästmänniskorna sitter och väntar med spänning på resultatet.
Alla anställda på posten tar nog försiktigt i paket från hästmänniskor. De vill inte att dessa brev ska gå sönder!
*******************************************************************************
söndag 11 mars 2012
Kolik & promenader
Ja då sitter man här igen, nattuggla som man är. Jag fick gå upp klockan nio imorse fast det var lördag för att hinna släppa ut katterna och köra Linnea til hennes skridskoskola som började 10.15. Men tillbaka från där jag skrev om sist.
I torsdags hade jag planerat att Linnea eller jag skulle rida Amanda för första gången på hemmaplan. Men som alltid med hästar blir det inte som man tänkt sig. På morgonen hade jag haft mitt första utsläpp i stallet och var uppe kl 5 och fodrade hästarna, tog på dem täcken, fixade mat till Amanda och Jossan och strax innan sju släppte jag ut alla hästar och mockade sen båda boxarna. Jag var lite förvånad då jag kände mig ganska pigg under dagen trots den tidiga uppgången. På eftermiddagen kom vi hem senare än vanligt vid ca 18 eftersom Linnea hade cirkusskola. Jag lagade mat och när jag kom ut till stallet så låg Amanda ner i boxen och hon hade lämnat hö. Nu hade jag lagt in en del hö från Jossans box på morgonen och det såg ut som om Amanda ätit upp det nya men lämnat det återanvända. Men när Amanda la ner huvudet på sidan så kände jag hur magen knöt sig. Jag gick in och hon var tillräckligt pigg för att ställa sig upp när jag tagit på henne grimman och grimskaftet och drog lite lätt i det. Magen var oroväckande tyst. Så jag tog henne i grimskaftet och började promenera med henne i paddocken. Efter ca 40min hade inget hänt och jag ställde in henne i boxen igen. Det första hon gjorde var att lägga sig ner igen och då insåg jag att det var lika bra att ringa veterinären så jag fick upp henne på benen igen. ringde distriktsveterinären i Stenungsund som kunde komma om en timme. Jag ringde Rebecca och bad henne att ta hand om kvällsfodringen vilket hon självklart gjorde och ringde sen Christian och frågade om han kunde komma och lägga Linnea. Det är tur att man har många hjälpsamma människor. Sen promenerade Amanda och jag i paddocken tills vi båda var riktigt trötta på den. Hon verkade bli hängigare och även om hon inte försökte lägga sig ner så tyckte jag att hon inte trampade på och tog ut stegen som hon brukade. Inte alls den pigga och glada Amanda som hon hittils varit.
Vi gick in och ställde oss i stallet den sista kvarten och sen kom veterinären. Hon lyssnade på magen och tog tempen. ingen feber och hon hörde magljud så det var positivt. Kollade tarmen och det fanns bajs som såg normalt ut. Så hon gav Amanda kramplösande och lugnande - vilket fick Amanda att svaja oroväckande. Troligen var hon antingen känsligare mot lugnande eller så var hon tröttare än hon såg ut. Hon höll sig som tur var på benen och vi sondade i vätska med paraffinolja. Sen baxade vi in henne i boxen och det var bara att avvakta. Ta bort allt kraftfoder - utom betfor blandat med vatten för att få i henne vätska och halvera grovfodergivan.
På fredagen hade jag utsläppet igen och Amanda såg mycket piggare ut. Hon låg ner när jag kom till stallet men ställde sig upp direkt och undrade var maten var. hon fick en liten tuss då hon såg ut att bara ha lagt någon liten hög. Sen fick hon gå ut i hagen med sina kompisar. jag tyckte det kändes bäst och mest sannolikt att hon rörde bättre på sig i deras sällskap. När jag kom till stallet på em såg hon bättre ut. Jag hade köpt hela linfrön i Ica affären och gav henne ca 1/4 dl blandat med 2dl betfor, finskivat äpple och mycket vatten så det blev som en soppa. Det har hon fått morgon och kväll nu. Amanda fick promenera i snöre upp runt masten och hon var sitt vanliga pigga jag som taktade lite i trav när hon inte riktigt orkade länga stegen i skritt för att hänga med. Uppmärksam på omgivningarna men hoppade bara till och tittade lite på saker runtomkring. Hon är väldigt snäll vill gärna lukta på gödselhögar men har inte dragit än så länge för att äta gräs. Går med slakt grimskaft även om hon på hemvägen kan försöka att gå lite före. Vi var ute i ca 40min.
Idag lördag åkte jag till stallet på em Linnea och hennes pojkvän Felix följde med men de lekte i stugan medan jag var i stallet. Lycka var när jag såg detta:
Ja vi hästmänniskor är ett konstigt släkte som blir så lyckliga för ett par högar bajs :)
Jag tyckte att bajset såg lite hårt ut, runda små bollar. Tänkte en tanke att det kan vara att Amanda står på torv nu, Jossan äter ju mycket torv, kanske det gör att magen blir hårdare? Men så har hon druckit ganska dåligt inne i sin hink, även om hon har vatten i hagen så är det svårt att veta hur mycket hon dricker ute.
Passade på att hänga på Pomelo och hans medryttare Ulrika som skulle skritta ut en sväng och sadlade på Amanda efter att ha spolat hennes ben och så tog vi första ridturen! :D Svårt att spänna sadelgjorden om den runda lilla ponnymagen och det kändes lite som om sadeln gled lite. Amanda traskade på men hamnade lite på efterkälken hela tiden. Lite kortare ben :) taktade ifatt ett par gånger och en liten sträcka travade vi i gruset i väggrenen. Duktig lite tjej. hon känns lite tjafsig i munnen speciellt när man ska förhålla henne men det är nog lite träning som gäller där. Vi red bort till vägskälet vid oppänge/fjälletvägen och där vände vi och jag hoppade av och promenderade brevid hem.
Tidigare på dagen hade jag varit förbi naturnära igen, stans bästa foderaffär :) och alltid ett otroligt trevligt mottagande! Köpte Kollamasken - veterinären rekommenderade att man skulle kolla om hon hade mask. och tänkte köpa loppfrön - för att rensa magen från ev grus. Men tyckte att det var ganska stora förpackningar så jag ringde en stallkompis som jag visste skulle köpa och hon hade redan köpt och sa att vi kunde dela. Köpte även en till påse linfrön i lite större förpackning än de man kan hitta i ICA affären :) Hoppas nu att Amandas mage har kommit igång igen, än så länge får hon bara halv grovfodergiva. det blir en drastisk Bantningskur för lilltjejen.
Min stora Tjej Jossan ska in på återbesök den 23mars och ska stå stilla så mycket det går tills dess. Något inte hon är riktigt med på noterna på. Står gärna och bockar i sin lilla sjukhage *suck* och så fäller hon som bara den just nu, tur att hon är ganska korthårig annars hade jag haft röda fuxhår överallt ... fast det har jag nog fast de syns inte så bra.
I torsdags hade jag planerat att Linnea eller jag skulle rida Amanda för första gången på hemmaplan. Men som alltid med hästar blir det inte som man tänkt sig. På morgonen hade jag haft mitt första utsläpp i stallet och var uppe kl 5 och fodrade hästarna, tog på dem täcken, fixade mat till Amanda och Jossan och strax innan sju släppte jag ut alla hästar och mockade sen båda boxarna. Jag var lite förvånad då jag kände mig ganska pigg under dagen trots den tidiga uppgången. På eftermiddagen kom vi hem senare än vanligt vid ca 18 eftersom Linnea hade cirkusskola. Jag lagade mat och när jag kom ut till stallet så låg Amanda ner i boxen och hon hade lämnat hö. Nu hade jag lagt in en del hö från Jossans box på morgonen och det såg ut som om Amanda ätit upp det nya men lämnat det återanvända. Men när Amanda la ner huvudet på sidan så kände jag hur magen knöt sig. Jag gick in och hon var tillräckligt pigg för att ställa sig upp när jag tagit på henne grimman och grimskaftet och drog lite lätt i det. Magen var oroväckande tyst. Så jag tog henne i grimskaftet och började promenera med henne i paddocken. Efter ca 40min hade inget hänt och jag ställde in henne i boxen igen. Det första hon gjorde var att lägga sig ner igen och då insåg jag att det var lika bra att ringa veterinären så jag fick upp henne på benen igen. ringde distriktsveterinären i Stenungsund som kunde komma om en timme. Jag ringde Rebecca och bad henne att ta hand om kvällsfodringen vilket hon självklart gjorde och ringde sen Christian och frågade om han kunde komma och lägga Linnea. Det är tur att man har många hjälpsamma människor. Sen promenerade Amanda och jag i paddocken tills vi båda var riktigt trötta på den. Hon verkade bli hängigare och även om hon inte försökte lägga sig ner så tyckte jag att hon inte trampade på och tog ut stegen som hon brukade. Inte alls den pigga och glada Amanda som hon hittils varit.
Vi gick in och ställde oss i stallet den sista kvarten och sen kom veterinären. Hon lyssnade på magen och tog tempen. ingen feber och hon hörde magljud så det var positivt. Kollade tarmen och det fanns bajs som såg normalt ut. Så hon gav Amanda kramplösande och lugnande - vilket fick Amanda att svaja oroväckande. Troligen var hon antingen känsligare mot lugnande eller så var hon tröttare än hon såg ut. Hon höll sig som tur var på benen och vi sondade i vätska med paraffinolja. Sen baxade vi in henne i boxen och det var bara att avvakta. Ta bort allt kraftfoder - utom betfor blandat med vatten för att få i henne vätska och halvera grovfodergivan.
På fredagen hade jag utsläppet igen och Amanda såg mycket piggare ut. Hon låg ner när jag kom till stallet men ställde sig upp direkt och undrade var maten var. hon fick en liten tuss då hon såg ut att bara ha lagt någon liten hög. Sen fick hon gå ut i hagen med sina kompisar. jag tyckte det kändes bäst och mest sannolikt att hon rörde bättre på sig i deras sällskap. När jag kom till stallet på em såg hon bättre ut. Jag hade köpt hela linfrön i Ica affären och gav henne ca 1/4 dl blandat med 2dl betfor, finskivat äpple och mycket vatten så det blev som en soppa. Det har hon fått morgon och kväll nu. Amanda fick promenera i snöre upp runt masten och hon var sitt vanliga pigga jag som taktade lite i trav när hon inte riktigt orkade länga stegen i skritt för att hänga med. Uppmärksam på omgivningarna men hoppade bara till och tittade lite på saker runtomkring. Hon är väldigt snäll vill gärna lukta på gödselhögar men har inte dragit än så länge för att äta gräs. Går med slakt grimskaft även om hon på hemvägen kan försöka att gå lite före. Vi var ute i ca 40min.
Idag lördag åkte jag till stallet på em Linnea och hennes pojkvän Felix följde med men de lekte i stugan medan jag var i stallet. Lycka var när jag såg detta:
Ja vi hästmänniskor är ett konstigt släkte som blir så lyckliga för ett par högar bajs :)
Jag tyckte att bajset såg lite hårt ut, runda små bollar. Tänkte en tanke att det kan vara att Amanda står på torv nu, Jossan äter ju mycket torv, kanske det gör att magen blir hårdare? Men så har hon druckit ganska dåligt inne i sin hink, även om hon har vatten i hagen så är det svårt att veta hur mycket hon dricker ute.
Passade på att hänga på Pomelo och hans medryttare Ulrika som skulle skritta ut en sväng och sadlade på Amanda efter att ha spolat hennes ben och så tog vi första ridturen! :D Svårt att spänna sadelgjorden om den runda lilla ponnymagen och det kändes lite som om sadeln gled lite. Amanda traskade på men hamnade lite på efterkälken hela tiden. Lite kortare ben :) taktade ifatt ett par gånger och en liten sträcka travade vi i gruset i väggrenen. Duktig lite tjej. hon känns lite tjafsig i munnen speciellt när man ska förhålla henne men det är nog lite träning som gäller där. Vi red bort till vägskälet vid oppänge/fjälletvägen och där vände vi och jag hoppade av och promenderade brevid hem.
Tidigare på dagen hade jag varit förbi naturnära igen, stans bästa foderaffär :) och alltid ett otroligt trevligt mottagande! Köpte Kollamasken - veterinären rekommenderade att man skulle kolla om hon hade mask. och tänkte köpa loppfrön - för att rensa magen från ev grus. Men tyckte att det var ganska stora förpackningar så jag ringde en stallkompis som jag visste skulle köpa och hon hade redan köpt och sa att vi kunde dela. Köpte även en till påse linfrön i lite större förpackning än de man kan hitta i ICA affären :) Hoppas nu att Amandas mage har kommit igång igen, än så länge får hon bara halv grovfodergiva. det blir en drastisk Bantningskur för lilltjejen.
Min stora Tjej Jossan ska in på återbesök den 23mars och ska stå stilla så mycket det går tills dess. Något inte hon är riktigt med på noterna på. Står gärna och bockar i sin lilla sjukhage *suck* och så fäller hon som bara den just nu, tur att hon är ganska korthårig annars hade jag haft röda fuxhår överallt ... fast det har jag nog fast de syns inte så bra.
torsdag 8 mars 2012
Beach & Bete 2012
Igångsättning: ja Lilla Amanda Ambra behöver nu sättas igång. Tur nog verkar hon vara en liten arbetsmyra och pinnar på bra. Känner mig bara lite tveksam hur snabbt jag ska gå fram. Samtidigt som hon behöver motion för att inte magen ska bli för rund inför sommarbetet så bör hon nog inte få för mycket belastning i början med tanke på den övervikt som hon dras med. Övervikten är inte alarmerande men hon har en tillräckligt rund ponnymage för det ska vara ett hopplöst fall att hitta några revben.
Igår tog jag henne på promenad 20min i virvlande snöfall. Marsväder :p Tog på henne träns, grimskaft och longerdelta. Även om hon är snäll vill jag ha den extra lilla ”styrkan” om hon skulle hitta på något i början innan man känner varandra. Även en liten ponny är stark har jag fått lära mig den hårda vägen. Men såhär efteråt så tog jag nog i lite väl mycket. Amanda trippade på bakom mig, kom upp lite och ville köra om/taktade i trav på vägen hem men jag kunde ha slakt grimskaft nästan hela tiden. Hon gnäggade en gång på bortvägen och tittade lite på ett otäckt staket vid grannstallet där elen gav ifrån sig små knäppande ljud. Vi vände efter det otäcka staketet och traskade hem igen. En snäll liten B-ponny som skötte sig med ett A+ i kanten.
Då ska vi se planerad träning v.10
Måndag – vila
Tisdag – Longering trav ca 10min (eftersom hon ville det) + skritt i paddocken
Onsdag – promenad 20min
Torsdag – Ridning? Med linnea?
Fredag –Promenad 30min
Lördag – Tömkörning 20-30min med lite trav.
Söndag – Ridning 30 min skritt ev trav om linnea rider.
Planerad träning v.11
Promenad/skritt för hand 2-3dagar ca 30-40min varav minst en dag i kuperad terräng
Tömkörning & ridning 2-3 dagar ca 30min.
Bete 2012 here we comes!
Igår tog jag henne på promenad 20min i virvlande snöfall. Marsväder :p Tog på henne träns, grimskaft och longerdelta. Även om hon är snäll vill jag ha den extra lilla ”styrkan” om hon skulle hitta på något i början innan man känner varandra. Även en liten ponny är stark har jag fått lära mig den hårda vägen. Men såhär efteråt så tog jag nog i lite väl mycket. Amanda trippade på bakom mig, kom upp lite och ville köra om/taktade i trav på vägen hem men jag kunde ha slakt grimskaft nästan hela tiden. Hon gnäggade en gång på bortvägen och tittade lite på ett otäckt staket vid grannstallet där elen gav ifrån sig små knäppande ljud. Vi vände efter det otäcka staketet och traskade hem igen. En snäll liten B-ponny som skötte sig med ett A+ i kanten.
Då ska vi se planerad träning v.10
Måndag – vila
Tisdag – Longering trav ca 10min (eftersom hon ville det) + skritt i paddocken
Onsdag – promenad 20min
Torsdag – Ridning? Med linnea?
Fredag –Promenad 30min
Lördag – Tömkörning 20-30min med lite trav.
Söndag – Ridning 30 min skritt ev trav om linnea rider.
Planerad träning v.11
Promenad/skritt för hand 2-3dagar ca 30-40min varav minst en dag i kuperad terräng
Tömkörning & ridning 2-3 dagar ca 30min.
Bete 2012 here we comes!
onsdag 7 mars 2012
Longering & hovslagare
Tisdag: Christian hade varit snäll och hämtat Linnea på skolan och när de kom så hämtade vi in Amanda från hagen och Linnea fick leda henne sen borstade hon Amanda i boxen medan hon åt sin eftermiddagsmat. Jag hade mockat och fixade maten innan. Jossan var lite upprörd i sin box, troligen vill hon också ha lite uppmärksamhet :p så jag tog ut henne på gången och borstade henne. När vi var klara var det dags att laga mat och åka till linneas körsång. Men Linnea ville kamma lite till och det tog lite tid att vänta ut henne. Jag ville inte lämna henne ensam i boxen med Amanda även om hon verkar snäll Linnea är van vid hästar men inte så van.
När vi kom hem efter kören så gick vi ut till stallet igen och Linnea borstade lite till och sen tog jag på Amanda träns och longerlinan och så ledde Linnea ut henne i paddocken. Vi gick ett varv först och sen tänkte jag att vi skulle longera henne och hon skulle skritta runt oss på en volt. Men Amanda hade andra planer. Det var trav som gällde och en liten galopp och hon knatade på så det var mer svårt att få stopp på henne än att få henne att komma igång. En pigg liten arbetsmyra! En bra kombination med hennes intresse för mat.
Amanda verkar vara en snäll tjej men hon verkar lyckas med det mesta. Hon har redan lyckats rulla fast en gång i boxen men kom loss med bara lite hjälp. Sen har hon försökt klättra i krubban som hon gjorde i sitt förra stall. Men denna krubba som är en infällbar i plåt sitter högre och är inte lika bra utformad så hon gjorde bara ett försök tur nog utan att fastna. Sen har hon ju som ”smitit” ut under tråden i paddocken – vid ihopsläppet. Vi får väl se vad tjejen hittar på härnäst. Hon har inte riktigt förstått att man måste stanna i boxen när man öppnar dörren utan vill väldigt gärna gå ut. Något vi får öva på.
Onsdag: Idag kom hovslagaren på morgonen och Amanda fick skor på bakhovarna. Hon var väldigt snäll, hoppade bara lite. Så nästa gång trodde hovslagaren att han skulle klara sig på egen hand.
När vi kom hem efter kören så gick vi ut till stallet igen och Linnea borstade lite till och sen tog jag på Amanda träns och longerlinan och så ledde Linnea ut henne i paddocken. Vi gick ett varv först och sen tänkte jag att vi skulle longera henne och hon skulle skritta runt oss på en volt. Men Amanda hade andra planer. Det var trav som gällde och en liten galopp och hon knatade på så det var mer svårt att få stopp på henne än att få henne att komma igång. En pigg liten arbetsmyra! En bra kombination med hennes intresse för mat.
Amanda verkar vara en snäll tjej men hon verkar lyckas med det mesta. Hon har redan lyckats rulla fast en gång i boxen men kom loss med bara lite hjälp. Sen har hon försökt klättra i krubban som hon gjorde i sitt förra stall. Men denna krubba som är en infällbar i plåt sitter högre och är inte lika bra utformad så hon gjorde bara ett försök tur nog utan att fastna. Sen har hon ju som ”smitit” ut under tråden i paddocken – vid ihopsläppet. Vi får väl se vad tjejen hittar på härnäst. Hon har inte riktigt förstått att man måste stanna i boxen när man öppnar dörren utan vill väldigt gärna gå ut. Något vi får öva på.
Onsdag: Idag kom hovslagaren på morgonen och Amanda fick skor på bakhovarna. Hon var väldigt snäll, hoppade bara lite. Så nästa gång trodde hovslagaren att han skulle klara sig på egen hand.
måndag 5 mars 2012
Amanda har landat
Nu är hon hemma, Mitt lilla russ Amanda som hon numera ska kallas på min dotters önskemål (Bloka Ambra). Konstigt nog lyckas jag alltid hamna på långfärd när jag ska köpa häst. Jossan hämtade jag i Lund, Amanda var inte lika långt bort men Ödeshög kändes nog så avlägset på lördagen när vi åkte fram och tillbaka samma dag. Det var svårt att veta hur lågt jag skulle sänka bommarna i transporten och i efterhand hade jag kunnat ha dem lägst ner. Lite ovillig var hon vid lastningen men jag undrar om det inte berodde på att vi hade klämt in rockarden i båset bredvid och att mellanväggen i min transport är väldigt hög. Hon visade tydligt med irriterade svansviftningar att hon inte alls kände för att gå på. Men efter lite övertalning när hon väl kommit över ”tröskeln” och var inne så stod hon väldigt snällt.Väl hemma fick hon gå in i boxen och det som var mest intressant var maten. Kalle surade och skakade lite galler på sin sida och på andra sidan såg det lite komiskt ut med Rocky stallet högsta häst som dessutom har en ganska rejäl torvbädd J Lilla Amanda kom knappt upp till vattenhinken som jag dagen efter fick sänka några decimeter för att hon ska få en bättre drickställning.
På söndagen släppte vi ihop henne med de två andra stona i paddocken för att de skulle ha
något slätt att springa i. Gamla Emilia och Cacao – unghästen. Emilia och Ambra fick gå ihop först och det gick bra. Emilia brallade runt lite på egen hand mest pga överskottsenergi. När Cacao kom in blev det lite mer livat. Cacao ville ha Emilia för sig själv och plötsligt blev dendär lilla vita saken något väldigt hotfullt J Ambra travade efter och undrade nog mest varför de andra inte ville hälsa. När vi skulle ta över dem till hagen ville inte Amanda bli fångad och det slutade med att hon smet ut ur paddocken under den översta tråden :p Man får komma ihåg att hon inte är så stor. Men hon var inte så svår att fånga och sen gick det bra att släppa in dem i hagen. På söndags eftermiddagen så tog de in både cacao och Emilia från hagen och lilla Amanda gnäggade efter sina nya kompisar och fortsatte ett tag med det även när hon fått komma in i stallet. Det tar nog ett tag innan hon känner sig helt lugn och trygg i sitt nya hem J
http://www.facebook.com/#!/photo.php?v=306451472751976
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)