Jävla fucking ATP

Idag har jag åter igen syndat. Varit en usel mamma och blivit räddad av min pojkvän.

ATP - är det fritids och skolans förkortning på Avhämta i Tid Projekt (för ovetande föräldrar) känns som ett djävulskt påfund som någon har funderat ut bara för att ge oss föräldrar ett extra dåligt samvete och röra om i våra strukturerade planer.

ATP återkommer varje månad och varje månad är det föräldrar (jag är faktiskt inte ensam!) som glömmer bort att det är ATP just den onsdagen och att just den onsdagen stänger fritids kl 16. Prick - tror alltid fritidspersonalen optimistiskt men samtidigt har de satt i rutin att ringa runt till föräldrar till barn som inte hämtats upp strax innan kl. 16 väl medvetna om att de troligen glömt att det är ATP. Men samtidigt är inte personalen att klandra, de meddelar dessa dagar i början av varje termin. De påminner i veckobreven, de skriver stora lappar på dörrarna dagarna innan och på tidschemat där alla föräldrar noterar sina barns tider. Men ändå går det att missa.

Jag anser mig ganska bra på att trots allt komma ihåg dessa dagar och komma tidigare än kl 16 och hämta linnea. Jag brukar tillochmed säga till henne när jag lämnar att idag kommer jag tidigare för jag vet att det är ATP så ni behöver inte ringa.

Men ibland falerar man totalt. Även om jag skrivit in det i min kalender på internet som jag i princip kollar dagligen. Jag minns tillochmed att jag satt på jobbet och tittade på den flera gånger under dagen för att se vad som skulle ske i veckan men jag glömde att titta på samma dag och att läsa att det står ATP fritids 16 på kategorin Linnea. Så lyckligt ovetande lämnar jag jobbet 15:45 för att hinna fram lagom till 16:30. Trafiken var lite värre än vanligt men jag kände mig ganska lugn att jag skulle hinna. Ända tills det ringde i mobilen. Jag blev nästan lite lättad då jag trodde det var någon kompis förälder som ville höra om linnea kunde följa med dem hem och leka, men så bra var det inte, tvärtom, det var fröken på skolan som undrade om jag kom ihåg att det var ATP. Shit nej det har jag helt glömt ...En djup suck hördes i andra ändan av luren.  Jag drog till med en extremt optimistisk tidsuppskattning, jag är där om en kvart -tjugo minuter. Ok säger fröken jag ska säga till Linnea det. När jag la på och tittade på köerna framför mig insåg jag att det säkert var minst en halvtimme kvar tills jag var framme vid skolan. Hjärnan går på högvarv och jag förbannar bilisterna omkring mig, när plötsligt en ljusglilmt. Jag slänger mig på mobilen igen och ringer upp pojkvännen. Ibland har man tur. Han var fortfarande kvar på jobbet som bara ligger 10min från Linneas skola. Kan du hämta henne? När han svarar att han kan så känner jag inte bara att en sten faller från mitt bröst utan även vilken oerhörd tur jag har som hittat en kille som han som alltid ställer upp och som alltid finns där. Sen får jag väl ha överseende med att vi missförstod varandra och jag åkte hem till honom och väntade medan han åkte hem och lämnade Linnea hemma hos mig. Jag tänkte att jag skulle ringa tillbaka och bekräfta att det var hos honom vi skulle ses men kom helt fel fram till att han kunde väl inte ha missat min tydliga betoning på att vi skulle ses hemma hos Dig.

Linnea var inte glad men det gick snabbt över och sen hade vi en ganska mysig kväll med en lyckad maträtt som leder till ett annat ämne där jag helt misslyckats men mer om det i ett annat inlägg.

Tyvärr avslutades den med att jag som så många gånger förr satt uppe och frustrerad väntade på att Linnea skulle sluta vrida sig i sin säng och somna. Vilket hon gjorde efter många om och men men de minutrarna känns verkligen evighetslånga.