Det kan hända så snabbt och så oväntat. Hästar är djur och även om vi som människor som anser oss överlägsna i tankekapacitet och smarthet så händer det så lätt och kan gå så snabbt.
En häst som man tycker sig känna som på ett ögonblick förvandlas till Mr Hyde och en människa som förvånat står bredvid och för tillfället inte är det minsta beredd på att hantera situationen. Människan är i underläge för människan styr sina handlingar efter vi har tänkt vi är dåliga på att reagera snabbt, hästar handlar på ren instinkt och det går snabbt. Efteråt är det lätt för oss att efterklokt inse vad som orsakat reaktionen. Men det är det som skiljer de duktiga hästmänniskorna mot de mindre duktiga. De duktiga kan förutse dessa reaktioner i större grad och därmed förhindra dem.
Häromdagen skulle stallägarinnarens kille hjälpa till i stallet. Hon är högravid och kommer snart att behöva lite mer hjälp från honom. Han är bonde och inte helt ovan vid att hantera djur – Kor. Men inte speciellt van vid hästar. När de skulle lägga på täcket på min häst slutade det med att hon trängde in honom i ett hörn med rumpan och hotade med att sparka! Min lilla häst som kan vara nog så rödhårig med sina egna ideer om hur saker funkar och vad som är otäckt. Men väldigt sällan har några tendenser att vara aggressiv. Lite tjurig men sällan hotfull. Stallägarinnan fick uppmana pojkvännen att ta sig ur boxen vilket han klarade utan att något hände – Som tur är! Min häst vägrade sen att komma fram till någon av dem och stallägarinnan fick locka och muta i nästan en kvart innan hon kunde få tag på henne.
Efterklokheten säger oss att min häst som alltid har varit rädd för kor ända sen jag fick henne och efter vi hade även en otrevlig incident med taggtråd och kor så var kolukten på pojkvännens byxor tillräckligt för att få henne att förvandlas till Miss Hyde.
Jag kan bara säga att jag drar en lättnads suck när de berättade detta för mig att inget värre hände.
På em/kvällen hängde vi pojkvännens byxor utanför hennes box för att hon ska få vänja sig vid lukten och det hade gått bra. Sen har han kört med en mutningsperiod och gett henne äpplen och det har också varit ok, så förhoppningsvis ska det inte bli några problem. Men det känns skönt att jag inte har så långt till stallet om det blir problem. Jag är i alla fall väldigt tacksam och glad att de tar sig tid att försöka vänja min lilla röda virrhjärna J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar