Säkerhäst träning

Igår var jag och Jossan iväg på säkerhäst träning. Eller som U-C sa, Säkerhäst - trygg ryttare och vice versa.

http://sakerhast.se/

Jag hade varit och tittat på en träning för ca ett år sen när mina stallkamrater var iväg och blev sugen. Just då var inte Jossan igång, men nu är hon ju det :) Så jag letade upp träningen via hennes hemsida och kontaktade klubben och det fanns plats kvar.

Vi hade tur och det var i närheten, tar bara ca 10-15 min att åka. Inga problem att lasta som vanligt, även om hon blev lite osäker när jag försökte lasta henne smalt, jag brukar i vanliga fall flytta mellanväggen och låta henne gå in själv och sen "stänga bak" men tänkte försöka lasta henne utan att flytta mellanväggen för jag vill börja öva på att lasta både henne och Amanda. Men som sagt var efter två försök ville jag inte trassla med det mer eftersom jag inte hade gott om tid  :rolleyes: och så fort jag flyttade mellanväggen gick hon in och ställde sig.

Jag inser att jag är trygg med att lasta men är fortfarande lite osäker på att vara iväg med Jossan på andra ställen. Träningen var inget jag oroade mig för. Så vi får öva mer på det :)

Väl uppe på hästryggen kändes allt bra och Jossan skötte sig kanon. Trots allt är hon en väldigt bra häst när det gäller otäcka saker, med ett undantag - ja ni vet nog ni som följt mig. Kor. U-C berättade på den inledande teorilektionen att det som hästar är rädda för är inlärt - och det som hästar oftast har mest problem med att sluta bli rädda för är det som deras mammor har präglat på dem. Mycket matnyttiga saker och självklara men behöver påminnas och påpekas så man som ryttare kommer ihåg det.

Under träningen reagerade Jossan mest på kråkorna som hoppade på ridhustaket och de som satt på läktaren som hon spanade upp på. Övningarna tittade hon på och blåste lite mot men tvekade bara några sekunder och kunde sen gå över allt på långa tyglar. Jag har ju den filosofin när jag är ute och rider. Man ska kunna rida på långa tyglar, är allergisk mot uteridning där folk sitter med kontakt hela tiden. Så att ta oss förbi otäcka saker på långa tyglar är något vi övar ständigt på.
och framförallt med en lugn ryttare som inte spänner sig.

Vi gick över en bom som vi sen stannade över och U-C rullade på den och drog sen ut den medan vi stod stilla. Gick över ett plastband, som först låg stilla och sen rörde sig - det var nog det hon reagerade mest för speciellt när det var bakom oss.  Gick över pappersremsor, mellan två flaggor och sen även med blinkande ljus. och över en "ballongbom". Det jag oroat mig mest för var inte med denna gång, kasta kudde mellan ryttarna :) Jossan hade nog inte gillat det då hon är mycket skeptisk till "okända" människor som kommer fram till henne. och det utmärkte sig även när U-C skulle ge en sista "belöningsmorot" som hon hade i en prasslande påse i fickan. När hon gick emot jossan började hon backa då hon tyckte att detdär prasslandet var lite otäckt. Då fick jag rida mot U-C och hon backade. Om man ska avdramatisera saker för hästar så känner de tydligen att de har övertaget om sakerna flyttar på sig när de närmar sig.

Avslutningsvis var U-C nöjd med alla ryttare och hästar :) Inga "dramor" hade utspelat sig och det är så träningar ska gå till när man vill göra hästen säkrare. Man ska aldrig tänja på gränserna så man får de stora reaktioner, små steg och hela tiden ha hästens förtroende på sin sida.

Jag pratade lite efteråt med henne om Jossans koskräck och fick mig en liten bakläxa, hästar tycker att kor är otäckt, en häst i strid sänker halsen/nacken och öppnar munnen. Kor har naturligt den hållningen. Sen luktar de och rör sig konstigt. Men i slutändan är det inte Jossan som är rädd för kor. Det tar många gånger innan en häst förknippar ett och samma föremål med något otäckt. Så Jossan har inget "inlärd" skräck för kor än. Men jag som ryttare har det! :p Jossan tycker ju i allmänhet att det är lite obehagligt när andra hästar kommer emot henne i hög fart så det är nog inte konstigt att hon tycker att de kor som vi har i våra omgivningar som kommer dundrande i galopp emot staketet när de ser något spännande är otäcka. Jag fick rådet att inte undvika men att bara tänja lite på gränserna lite i taget, rid 50m närmare och vänd så länge hästen tycker det är lugnt. osv. Får se korna som går på bete går i en hage där man kommer fram till hagen genom ett skogsparti, dvs de dyker upp ganska plötsligt och nära när man väl ser korna. Rider man från andra hållet har man ett öppet fält och ser korna på längre avstånd. vilket är bättre ur träningssynpunkt. Sen var ju tipset att släppa ihop i en hage bredvid kor självklart, men det ska ju funka ur praktiskt perspektiv oxå.