Trång och hackig ridlektion

En riktigt pest var ridlektionen idag. Jag fick en häst som jag gillade så det var inte det som var fel. Bruno är stallet kelgris så det var inga som helst problem att göra iordning honom. Att rida var han pigg men blev lite smått kinkig när man skänklade för mycket med hälarna. Men efter att ha tryckt lite mer med vaderna så gick det bra. Det som gjorde ridlektionen till en timmes frustrerande ritt var att jag inte fick tid att komma igång i traven innan det blev galopp. Ganska omgående satte vi igång med en övning på volterna där vi skulle flytta på den öppna delen och fatta galopp på mitten. Bruno och jag var långtifrån redo för galoppen så det blev mest pankaka av alltihop.

Det blev inte bättre av att vi hamnade på en volt där det dels var en till tjurig häst som nästan tvärstannade när vi kom för nära och en till häst som saktade av ständigt på spåret. :/ Det blev lite kedjeeffekt då jag oxå var tvungen att tvärbromsa och det blev ingen rytm i det hela.

Smått frustrerande. Då önskade jag att jag hade kunnat rida i lugn och ro och gärna för mig själv.

Tyken ridlärarinna

Linnéa har ridit två gånger på den "nya" ridskolan och har redan tappat sugen. Typiskt. Det känns som det är lång väg kvar innan jag kan bli en ponnymamma. Hon trivdes bättre på den förra ridskolan där hon gick på ridlekis, nackdelen är att det var så jättelångt dit och att jag kände att det inte blev så mycket av "lektion" som jag hade hoppats på. Att bara leda runt henne kan jag säkert låna en ponny gratis för att göra. Jag hade hoppats att hon skulle lära sig att rida, dvs utan att jag behöver gå och leda i henne. Den gamla ridskolan fick hon oftast välja ponny och Linnéa såg till att ha samma ponny varje gång. Förrutom en gång men som hon sa då frågade fröken om hon ville byta och det gick hon motvilligt med på. Sen var ordinarie ridlärarinnan borta ett par gånger och det kom vikarier som inte visste vad vi gjort innan och som inte hade någon plan för vad som skulle göras.

På den nya ridskolan fick hon första gången en fläckig liten ponny som hon genast fäste sig vid. Den var både fin och trevlig. När vi var där andra gången och hon insåg att hon inte skulle få samma ponny bröt hon ihop och började gråta, sen var hon sur hela lektionen och hängde läpp trots att ponnien var jättesnäll den oxå.

Jag pratade med henne efteråt och förklarade att rider man på ridskola kan man inte förvänta sig att få samma ponnie varje gång. Det kan man ju bara få om man har egen :D Jag bad henne fundera på om hon vill fortsätta rida ändå. Nästa dag sa hon till mig att hon vill sluta. *suck*.

Men jag anar att det inte bara är ponnierna som är anledning till att hon vill sluta. Det var något med personkemin med Fröken på den nya ridskolan. Det kände jag redan första gången jag var där. Men kunde inte riktigt sätta tummen på det. Vi hade hälsat på Anders föräldrar kvällen innan och jag hade glömt mina stallbyxor hemma. Så när jag dök upp i stallet i mina fina jobbyxor så var det självklart att ridlärarinnan skulle tro att jag var en stadsmänniska utan hästvana. Linnéa har en ganska ovanlig ridhjälm som är rosa och som ser ut som en cykelhjälm, men det är en hjälm som är väldigt vanlig inom distansritt och fälttävlan. Såklart var ridfröken tvungen att säga när vi gick in i paddocken att man inte får rida med cykelhjälm. Men dethär är en ridhjälm. Som tur var accepterade hon det direkt.

Ridlärarinnan var mer aktiv än den på förra stället hon gav goda råd och instruerade hur de skulle rida. Linnea hade konstant lite långa tyglar och ridlärarinnan tog in oss i mitten och visade hur man kunde korta tyglarna utan att släppa tyglarna genom att ta båda tyglarna i ena handen och dra med andra. Men Linnea vägrade att göra på det sättet utan drog ut händerna åt sidan och lyckades på så sätt korta båda tyglarna. Inte så smidigt men det funkade. I det stora hela kändes ridlektionen ok tyckte jag, förutom dendär lite gnagande känslan.

Om man säger som så, Linnea har ärvt mycket från sin far. Hon är öppen och glad, kan lägga av riktiga dunderfisar. Från mig har hon fått en ganska kort stubin och en otrolig motvilja till att bli "bossad" över. Tillsägelser som kommer med fel ton och attityd kan orsaka långsint, surhet och motvilja utöver det vanliga. Samt en obändlig vilja att göra tvärtemot. Var hon har fått sin pratgladhet från är ett mysterie för oss båda :)

Andra gången vi var på ridskolan började som sagt var med en smärre katastrof när hon inte fick samma häst. Men hon kom upp i sadeln efter mycket peppning från mitt håll. Det var riktigt lerigt i paddocken och jag insåg att gummistövlar hade slagit mina ridkängor med hästlängder, även om jag hade tagit på mig ett par bättre byxor denhär gången. Allt gick bra tills vi skulle trava, jag sprang och flåsade och tyckte det gick bra så andra gången vi skulle trava släppte jag tygeln och sprang brevid på någon halvmeters avstånd. Det skulle jag såklart inte gjort. Ridlärarinnan kallade in oss i mitten och hjälpte till att korta stigbyglarna och passade samtidigt på att säga åt mig att jag inte kunde släppa ponnyn, den kunde ju skutta iväg och att Linnea skulle konsentrera sig på att rida lätt och inte kunde bromsa. Jag nickade tamt och kontrade med att det hade varit bra med flera hål i stigläderna så man slapp snurra dem så mycket. Men det kontrade hon snabbt med att för många hål minerade stiglädrena så de gick sönder med tyngre ryttare. Linnea hade nu tappat sugen på att trava och vi skrittade istället innanför.

Jag kan hålla med om det ridlärarinnan sa om att inte släppa ponnyn i trav, det är helt ok. Men det som jag inte tycker är ok är den tykna attityden hon hade när hon sa det. Det kan handla om så små nyanser men efteråt så sa även Anders som stog brevid och tittade att han gillade den gamla ridskolan bättre. Jag svarade Ja hon är ganska tyken va, för då slog det mig plötsligt vad det var jag letat efter. Ja det tyckte Anders oxå och han är mycket sämre än mig på att läsa av människor.

Så här står vi, en ridskola där man inte lär sig så mycket men de är trevliga, en ridskola där de är otrevliga men där man antagligen lär sig en hel del. Hur var det nu, tredje gången gilt ;)

Besiktning av Gaston

Gaston skulle besiktigas på fredagen, jag väntade mig ett samtal samma kväll men väntade förgäves. Det kändes olycksbådande att Lena inte hörde av sig och på lördagförmiddagen skickade jag ett SMS till henne. Jag var ju tvungen att veta om jag skulle höra med de andra i stallet om det gick bra att han flyttade in på söndagen om han nu skulle komma. Lena ringde ganska omgående och hade dåliga nyheter. Eller tja det beror väl på hur man ser det. Han hade inte gått igenom besiktningen. Gaston hade visat reaktion på tre ben, ena frambenet 1grad. andra frambenet 3 grader och bakbenet på andra sidan 3grader. Hon hade pratat med en till veterinär förrutom den som utfört besiktningen och den veterinären hade tyckt att det hade varit bättre om han visat reaktion runtom och tyckte ev att han skulle gå på en metacamkur för att se om det hjälpte. Lena sa att det är nog inte så stor mening att göra en större hältutredning på en såpass gamal häst.

Det vi kom fram till var väl ungefär detta:
*Han kom direkt från hagen
*Han är trots allt 18 år och det är sällan gamla hästar är helt rena på böjprov.
*Han är inte igång.
*Han var pigg och mycket framåt.
*Han visar ingen tecken eller ojämnhet när hon ridit
*Han visade ingen reaktion vid longering.

Dvs allt pekar väl mer på att han egentligen är frisk och jag känner mig ändå positiv till att ta honom på foder. Det är bättre att rida igång honom och se om han blir halt, vilket vi båda trodde att risken var ganska liten. Skulle han bli halt så får man ta det den dagen, det är ju inte så långt till sommarbetet.

Lena ringde en andra gång senare på dagen och berättade att hon bestämt sig för att hoppa över metacamkuren, det är inte så bra för magen och Gaston hade ett mindre kolikanfall i höstas. Hon skulle istället ta ut en kiropraktor på onsdag som skulle få känna igenom honom och se om det är något muskulärt. Vi ska höras på onsdagkväll och se hur vi ska göra. Förhoppningsvis så kommer han på lördag. Jag har redan viftat bort alla mörka moln om sjuka hästar, jag vill bara att Gaston ska vara hos mig nu! :D Jag nämnde även att jag ev kunde ta hennes 5åriga unghäst Fargo annars om det inte blev något av med Gaston. Det är ju en tanke iallafall. Enligt Lena är Fargo mycket snällare än Gaston även om han inte är lika mycket utbildad.

Helgen v 13 - Renovering av två rum

Det har varit en härlig helg. Inte minst på grund av det härliga vårvädret. Vi var ute en stund på lördagen när Linnea var på sin ridskola men sen var vi mest inne. Men det är alltid speciellt när man kan öppna både dörrar och fönster och vädra ut målarfärgsdoft och damm. Vårsolen värmde gott och det var verkligen vår i luften!

Vi drog igång på riktigt med målningen av både Linneas rum och gästrummet. Anders tyckte jag var jobbig när jag ville börja med båda rummen och högst realistisk när jag retade honom och räknade upp allt som jag tyckte vi skulle hinna med. Måla Linnéas rum, måla gästrummet, måla linneas nya "andrahands" loftsäng. Det var väl inte så många punkter ;) Men samtidigt tyckte jag att det är lättare att ta båda rummen samtidigt, när man ändå har penslarna och färgen framme. Sen slipper man vänta medan färgen torkar i ena rummet, utan kan fixa lite i andra rummet under tiden.

Jag hade förberett det mesta under veckan och burit ut nästan alla sakerna i båda rummen så nu är hallen knökfull. Med hög snubbelrisk på alla saker som står där. Det ser minst sagt ut som ett bombnedslag! Det är svårt att fatta att alla de sakerna fått plats i de två rummen. Jag har redan förvarnat om att högst en tiondel kommer tillbaka in i Linneas rum. Vi får väl se hur det går med det löftet :o

På fredagen la vi papper på båda golven och bar ut de sista möblerna. De två sängarna som var i Linneas rum hamnade i vardagsrummet :/ Inte speciellt snyggt men högst motiverande att få jobbet gjort. Jag skojade om att vi kanske kunde få hjälp av tv-programmet "arga snickaren" men Anders sa att det kvalificerade nog inte för några som renoverade två helt ok rum. Vilket är sant, rummen är inte i behov av renovering, de är bara fel stil.

Vi gör ett riktigt fuskjobb, målar ovanpå de befintliga tapeterna, som trots allt sitter ganska bra. Det var bara lite i ena hörnet i Linneas rum där det alltid spricker när huset alltid sätter sig. Där spacklade vi lite och en del spikhål i samma rum. I gästrummet drog jag loss både fönster, dörr, tak och vägglister. Men i Linneas rum fick alla listerna sitta kvar, där är både taket och listerna nya och målade vita. Vi tejpade på kanterna och får väl se hur resultatet blir. Taket i gästrummet är det enda taket förrutom toaletten där taket är omålat. Det är fortfarande typiskt 70-tal med träfärgade paneler. Det blir mörkt speciellt i ett så litet rum som det är, ca 3x3kvm. Ja ungefär som en hästbox ;) Fördelen är att det blir en rustik känsla och riktigt snyggt när man fått måla det.

Först målade jag över alla kvisthål med kvistlack/shellack - som jag hittade en skvätt av i en gamal burk. Kvistlacken såg inte så fräsch ut då den antagligen frätt loss färgen på insidan av burken. Men den gick att använda. Jag använde Anders knep och tejpade på en uppåtvänd tratt av papper runt penselns "hals". Då slipper man att den ganska tunna kvistlacken rinner ner på handen och ännu värre armen när man målar i taket. Lite flyt hade jag för den räckte precis till taket. Anders köpte sen en ny burk med kvistlack till Linneas loftsäng som vi slipat ren. Den nya kvistlacken var vit, lite tjockare i konsistensen och vattenlöslig! Jag gick nästan igång på det jag visste inte att det fanns kvistlack som var vattenlöslig det underlättar ju mycket. Jag är en klar förespråkare till vattenlösliga färger. De luktar mindre och det är lättare att rengöra penslar och annan utrustning. Hur de skilljer sig i hållbarhet vet jag inte riktigt men är relativt nöjd med all vattenlöslig färg som det är än så länge.

Det tråkigaste jobbet av alla är spacklingen, det är lite ojämna skarvar i taket som jag spacklade över. Det krävs verkligen en speciell teknik och har man fel teknik så kan man smeta på spackel hur många gånger som helst och det blir ändå inte bra. Det var väl ungefär det stadiet jag var på :/ Det var även en hel del spikhål i taket som jag bara var tvungen att spackla på för jag kände på mig att jag skulle reta mig på dem annars. Både anders och jag hade köpt spackel i affären men jag hittade både en och två burkar spackel i målarlådan när vi plockade upp den. Konstigt att en del saker köper man på sig massor av medan andra är alltid slut. Tex penslar har man alltid brist på.

Förrutom allt tråkigt förberedande arbet så Vi hann med att grundmåla väggarna i Linneas rum, Måla taket i gästrummet en gång och måla alla kanterna på väggarna. Jag målade Linneas Loftsäng med grundfärg en gång. Den är isärskruvad och köpt beganad. Det är större yta än man tror på en sån möbel. Det gick åt en halv liter nästan för att måla, dvs 5-6kvm.

Vi får se om jag hinner och orkar måla mer ikväll eller om vi får fortsätta i veckan. Det hade varit skönt att bli klar denna vecka innan Gaston kommer ... om han nu kommer :o

Torsdagen den 27 mars

Idag fick ett mail med lite panik i undertonen från ägaren till min potentiela lånehäst. Han är ju fortfarande potentiel eftersom han ska besiktigas. Som jag nämnt i ett annan inlägg så är hästar sköra djur så det är aldrig helt säkert om de är friska. Men vi håller båda tummarna, trots allt har han varit frisk i 18 år så det hade varit typiskt om han drabbats av någon hälta nu.

Gastons ägarinna har för tillfället fullt i stallet, men med snar tillökning då ett av hennes ston ska föla snart. Det är beräknat till att ske om tre veckor men nu verkade det som hon redan började komma igång, juvret började fyllas och rinna. Så nu vill hon få iordning en fölningsbox och för att göra det behöver hon slå ut en mellanvägg till Gastons box. Men det går inte så länge han behöver sin box :)

Så hon undrade om de gick bra att lämna Gaston redan denna helg, om han nu går igenom besiktningen vilken ska göras imorgon (fredag), hon ska även försöka hinna få honom skodd. Jag hade redan sagt att jag säkert kan lösa det så jag sa ok, om det är ok för de i stallet. Men sen fick jag lite smått panik över alla saker som jag bestämt för mig själv att jag ska hinna med innan jag blev med häst. Jag hade ställt in mig på att när Gaston kommit blir det inte mycket annat gjort. Men det är bara att tänka om. Bara för att jag blir med häst igen innebär det inte att jag inte kommer få någon tid över till något annat ... eller är jag tidsoptimist nu igen :)

Jag trodde jag skulle få en skön eftermiddag/kväll då Linnea följt med en kompis hem efter dagis. Jag skulle hämta upp henne och en annan av hennes kompisar - Kajsa som går på gympa tillsammans. Jag slutade jobbet vid fyra tiden och eftersom jag tyckte att jag hade gott om tid åkte jag till bauhaus och köpte färg till Linnéas rum. Jag fick hjälp av en riktigt trevlig kille att blanda till alla färger, planen är att byta ut den "bebisaktiga" tapeten enligt linnea mot rött och någon nyans av gul/orange. Det har tagit mycket funderande och kval innan jag gav med mig, men eftersom jag själv gillar att inreda och måla så fick hon sin vilja igenom. Men när jag hadlade jag var dum och tog inte med en kundkorg från ingången. När jag försökte bära 3 enliters burkar och en 3 liters burk var det dömt att misslyckas och jag tappade en burk i marken som blev lite platt på ena sidan. Så jag fick springa en extra vända för att hämta en kundkorg och sen lyckades jag plocka på mig lite rollerrullar (som jag sen såg att vi hade hur mycket som helst av hemma) spackel och en till färgburk, minns inte nu vad det var för färg.

Nu var jag ganska sen och fick stressa hem för att hämta linneas gympakläder hämtade Kajsa och till sist hämtade Linnea. Det var lättare sagt än gjort för Kajsa hoppade ur bilen när vi var hos Linneas kompis och sen försvann de bakom huset. När jag ropat minst fem gånger och ingen kom - då kom den trötta och lättirriterade Sandra fram med kort stubin och jag röt en hel del på dem att de fick komma när jag ropade. Men efteråt skämdes jag då jag själv varit sen. De hade iallafall roligt på gympan som vanligt och när linnea kom hem med kajsas föräldrar efter gympan så sjöng hon på gympalåtarna. Hon fick lite mat och sen blev det ganska sent i säng för henne. Närmare åttatiden än den mer optimala sjutiden..

På kvällen efter jobbet började det snöa :o Det är alltid lika överraskande när våren har börjat komma igång. Anders var på After Work och cyklade som vanligt han var inte speciellt glad när han kom hem vid 22 tiden. Jag fick iallafall gjort lite nytta. La papper på golvet i gästrummet och målade med kvistlacken på alla kvisthålen i taket. Många blir det. Kvistlacken är kladdig och rinnig men Anders har kommit på ett bra knep. Man gör en tratt av ett papper och tejpar på skaftet runt penseln. Tratten ska peka uppåt åt borstens håll. Då samlar den upp allt rinnigt och man slipper få det på handen och armen.

Sen avslutade jag dagen med att jobba lite vid datorn med mitt företag. Betalade en del räkningar, ordnade inkomna räkningar och andra papper i bokföringspärmen och slutligen laddade jag ner bilder på strumpor som ska läggas till i Shoppen. Det är härliga amerikanska nylonstrumpor som går utmärkt att använda till ridning och i härliga mönster. Vad sägs om att ha döskallar, godis eller kanske pengar på benen! och för de mer konservativa finns det skottskrutigt i många varianter.

Jag ska bli med häst.

Vad äter upp dina pengar som de vore klöver?

Ger dig hjärtesorg?

Skapar en ständig prestationsångest?

Tar all din tid och lite till?

Ger dig blåmärken och i värsta fall hjärnskakning?

Men som du ändå inte kan vara utan?

Fråga en inbiten hästmänniska och du kommer få ett svar. Hästar!

Dessa känsliga djur som blir sjuka av det minsta lilla, kyla, värme, dålig mat, för mycket mat, för lite mat, ojämt underlag, för hårt underlag, elaka hagkompisar, utstickande föremål... ja i princip allt som tänkas kan.  De bokstavligen lindas in i bomull men gör sig ändå illa, blir sjuka och efterlämnar dyra räkningar och krossade hjärtan.

De flesta ryttare känner en ständig frustration i att inte lyckas uppnå fullständig harmoni när de rider och jag kan lova dig att även elitryttare som Jan Brink känner sig så ibland, även om det inte är lika ofta som en "vanlig" ryttare. De flesta ryttare blir på dåligt humör av att rida, vi vill mer men får inte till det och vi vill det nu på en gång - vi är ju trots allt människor. Det är mer tårar och svett än skratt och piruetter.

Tiden räcker väl aldrig till när man har häst? De flesta normala människor måste ha ett jobb eller två för att kunna betala både för sitt eget boende och sin hästs boende för att inte tala om foder och kläder och då pratar jag inte om människans kläder. Att ha häst är förödande för både förhållanden och äktenskap. Barn och partnern försummas och så gör även hemmet. Vänner tar jag inte ens upp för en hästmänniska har få vänner utanför stallet. Vem har tid att städa hemma när man kan vara i stallet och sopa? Ska du även hinna träna och tävla med din häst lär varken dina kompisar eller familj se röken av dig. Det är med förståelse och sympati jag ser på min sambo när han med bekymrad min skakar på huvudet när jag ber om hans samtycke till en ny häst. Han ger med sig, han vet att i valet mellan hästen och honom är hans plats inte säkrad. Har man en relation med någon som har häst får man räkna med att antingen se väldigt lite av personen ifråga eller så får man räkna med att tillbringa en hel del tid i stallet.

Hur många dagar på året är det härligt att vara i stallet och att rida kan man fråga sig. Antingen är det vinter med isgata, broddar och förfrusna tår och fingrar för att inte tala om vatten som fryser i hagar och i boxar. Eller så är det sommar med hetta och myggor, dammiga paddockar och stenhårda vägar. Däremellan har vi höst och vår som är den oändliga regn och lerperioden då hästarna mer eller mindre ser ut som ovårdade träskmonster. Några få dagar på året är det perfekt. Lagom varmt, så man inte svettas mängder eller förfryser sig. Ingen blåst. Ingen regn. Grusvägarna är fina och lagom mjuka. Stigarna i skogen håller för tunga hästhovar. För att inte tala om det bästa ängar, oändliga havsstränder eller nyskördade åkrar som man får rida på! Då är det härligt att ha häst.

I vågskålen borde de 5dagarna mot de 360 övriga dagarna väga ganska lätt. Men så är inte fallet. Så nu ska jag bli med häst igen! och jag är såå förväntansfull. Jag ser fram emot att betala en dyr stallhyra, ägna många och långa timmar i stallet på kvällen när jag egentligen hellre vill ligga hemma i sängen. Jag ser fram emot ridningen med skavsår och träningsvärk! Det ska bli så härligt att bli med häst igen, du är så efterlängtad Gaston! *håll dig nu bara frisk*

Tid är något man alltid har ont om.

Visst är det så att tid har man alltid ont om. Det är få av mina vänner som säger att de har tid över. Men att ha ont om tid är kanske ett nödvändigt ont? För jag själv mår aldrig så bra som när jag har fullt i min kalender. Visst något stressad ibland men för det mesta hanterbart.

Om jag har tid över så hittar jag snabbt på något mer att fylla ut tiden med, för tillfället jobbar jag heltid, har eget företag, ett barn, hus att sköta, sambo att umgås med och nu tänkte jag låna en häst, för trots allt har jag inte några timmar över på kvällarna som jag inte måste stressa på? ;)

Det ligger i vår natur att det är lite småfult att ha tid över. Både för att det är lite fult att vara lat och slappa men även för att det ligger lite prestige i att vara engagerad i mycket? För är det inte även ett bevis på att man är eftertraktad? Det är inte så sällan det sägs med lite självbelåten min att man har fullt upp, medans man inte lika gärna säger att jag har minsann 5h över varje dag då jag ägnar mig åt att pilla navelludd? Även om man säger att man bränt ut sig och gått in i väggen kan man göra det med lite stolthet eftersom man trots allt haft mycket att göra, man har slitit som ett djur och bidragit till samhällets bästa. Det är sällan man kan nämna sina liggsår med samma dolda stolthet. Det är kanske därför det är fler som så många bränner ut sig idag?

Alltid finns det något man kan fylla ut tiden med, först och främst tråkiga saker som jobb, städning, tvättning, matlagning, nattning av barn (om man har några barn) annars kan man skaffa sig husdjur och behöva ägna många timmar åt promenader eller att torka upp spyor. Eller så kan man om man har tur fylla dem med roliga saker som golf, ridning, stickning, trädgårdskötsel osv.

Trots allt är det väl först när man har rusat från dagis till hemmet till träning till jobbet till stallet ett helt år som man fullt ut kan unna sig av några timmars solning på en strand innan det är dags att åter igen se till att fylla upp all den tid man skulle kunna ha över.