Visst är det så att tid har man alltid ont om. Det är få av mina vänner som säger att de har tid över. Men att ha ont om tid är kanske ett nödvändigt ont? För jag själv mår aldrig så bra som när jag har fullt i min kalender. Visst något stressad ibland men för det mesta hanterbart.
Om jag har tid över så hittar jag snabbt på något mer att fylla ut tiden med, för tillfället jobbar jag heltid, har eget företag, ett barn, hus att sköta, sambo att umgås med och nu tänkte jag låna en häst, för trots allt har jag inte några timmar över på kvällarna som jag inte måste stressa på? ;)
Det ligger i vår natur att det är lite småfult att ha tid över. Både för att det är lite fult att vara lat och slappa men även för att det ligger lite prestige i att vara engagerad i mycket? För är det inte även ett bevis på att man är eftertraktad? Det är inte så sällan det sägs med lite självbelåten min att man har fullt upp, medans man inte lika gärna säger att jag har minsann 5h över varje dag då jag ägnar mig åt att pilla navelludd? Även om man säger att man bränt ut sig och gått in i väggen kan man göra det med lite stolthet eftersom man trots allt haft mycket att göra, man har slitit som ett djur och bidragit till samhällets bästa. Det är sällan man kan nämna sina liggsår med samma dolda stolthet. Det är kanske därför det är fler som så många bränner ut sig idag?
Alltid finns det något man kan fylla ut tiden med, först och främst tråkiga saker som jobb, städning, tvättning, matlagning, nattning av barn (om man har några barn) annars kan man skaffa sig husdjur och behöva ägna många timmar åt promenader eller att torka upp spyor. Eller så kan man om man har tur fylla dem med roliga saker som golf, ridning, stickning, trädgårdskötsel osv.
Trots allt är det väl först när man har rusat från dagis till hemmet till träning till jobbet till stallet ett helt år som man fullt ut kan unna sig av några timmars solning på en strand innan det är dags att åter igen se till att fylla upp all den tid man skulle kunna ha över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar