Ger dig hjärtesorg?
Skapar en ständig prestationsångest?
Tar all din tid och lite till?
Ger dig blåmärken och i värsta fall hjärnskakning?
Men som du ändå inte kan vara utan?
Fråga en inbiten hästmänniska och du kommer få ett svar. Hästar!
Dessa känsliga djur som blir sjuka av det minsta lilla, kyla, värme, dålig mat, för mycket mat, för lite mat, ojämt underlag, för hårt underlag, elaka hagkompisar, utstickande föremål... ja i princip allt som tänkas kan. De bokstavligen lindas in i bomull men gör sig ändå illa, blir sjuka och efterlämnar dyra räkningar och krossade hjärtan.
De flesta ryttare känner en ständig frustration i att inte lyckas uppnå fullständig harmoni när de rider och jag kan lova dig att även elitryttare som Jan Brink känner sig så ibland, även om det inte är lika ofta som en "vanlig" ryttare. De flesta ryttare blir på dåligt humör av att rida, vi vill mer men får inte till det och vi vill det nu på en gång - vi är ju trots allt människor. Det är mer tårar och svett än skratt och piruetter.
Tiden räcker väl aldrig till när man har häst? De flesta normala människor måste ha ett jobb eller två för att kunna betala både för sitt eget boende och sin hästs boende för att inte tala om foder och kläder och då pratar jag inte om människans kläder. Att ha häst är förödande för både förhållanden och äktenskap. Barn och partnern försummas och så gör även hemmet. Vänner tar jag inte ens upp för en hästmänniska har få vänner utanför stallet. Vem har tid att städa hemma när man kan vara i stallet och sopa? Ska du även hinna träna och tävla med din häst lär varken dina kompisar eller familj se röken av dig. Det är med förståelse och sympati jag ser på min sambo när han med bekymrad min skakar på huvudet när jag ber om hans samtycke till en ny häst. Han ger med sig, han vet att i valet mellan hästen och honom är hans plats inte säkrad. Har man en relation med någon som har häst får man räkna med att antingen se väldigt lite av personen ifråga eller så får man räkna med att tillbringa en hel del tid i stallet.
Hur många dagar på året är det härligt att vara i stallet och att rida kan man fråga sig. Antingen är det vinter med isgata, broddar och förfrusna tår och fingrar för att inte tala om vatten som fryser i hagar och i boxar. Eller så är det sommar med hetta och myggor, dammiga paddockar och stenhårda vägar. Däremellan har vi höst och vår som är den oändliga regn och lerperioden då hästarna mer eller mindre ser ut som ovårdade träskmonster. Några få dagar på året är det perfekt. Lagom varmt, så man inte svettas mängder eller förfryser sig. Ingen blåst. Ingen regn. Grusvägarna är fina och lagom mjuka. Stigarna i skogen håller för tunga hästhovar. För att inte tala om det bästa ängar, oändliga havsstränder eller nyskördade åkrar som man får rida på! Då är det härligt att ha häst.
I vågskålen borde de 5dagarna mot de 360 övriga dagarna väga ganska lätt. Men så är inte fallet. Så nu ska jag bli med häst igen! och jag är såå förväntansfull. Jag ser fram emot att betala en dyr stallhyra, ägna många och långa timmar i stallet på kvällen när jag egentligen hellre vill ligga hemma i sängen. Jag ser fram emot ridningen med skavsår och träningsvärk! Det ska bli så härligt att bli med häst igen, du är så efterlängtad Gaston! *håll dig nu bara frisk*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar