Igår tisdag var jag lite tidigare i stallet även om jag fick åka och besikta bilen - Christians Caddy som jag använder som min nuförtiden. Den hade läckt kylarvätska ett bra tag men lagom efter att besiktningen gett den två tvåor - båda parkeringsljusen fram funkade inte och bromsslangar fram behövdes bytas ut - så havererade kylaren totalt och den läckte som ett såll. Så den blev stående ett tag tills Chrisitans bilmekaniker kunde fixa den och gick tyvärr över tiden då den behövdes besiktas om så den fick körförbud.
Men nu har Caddyn gått igenom efterbesktningen och nu rullar den igen.
Tillbaka till stallet, Lilla Amanda hade fått eftermiddagsmat och var mycket nöjdare med livet än i måndags. Hon stod stilla som ett ljus när jag borstade och kratsade hovarna. Leran hade torkat på benen och jag borstade av så gott det gick, är lite orolig för mugg. Däremot var det en annan häst som brötade och bankade högljut i sin box. Jossan var högst missnöjd med att inte vara den som fick uppmärksamhet och fick därmed bannor av mig. Man kan tydligen inte göra alla nöjda. Sen tränsade jag på amanda och tog på mig hjälmen och vi båda fick reflexer. Jag ville värma upp henne innan jag satt upp så jag började med att promenera bortåt för hand. Hon traskade med snällt men drog lite benen efter sig, var nog lite ovillig att lämna kompisarna. Lite längre fram försökte jag mig på ett tafatt försök att ta mig upp på henne. Men det är bara att inse att även 125cm är lite för högt för att bara "hoppa upp på" när man är osmidig och otränad "tant". Så jag fick leta upp ett brunnslock på ett fält och parkera henne brevid.
Efter alla ponnyhistorier som jag haft i mitt sökande efter Ponnien med P känner jag att jag blivit lite avskräckt och jag kände faktist både fjärilar fladdra i magen och att hjärtat dunkade lite snabbare. Skulle hon hitta på något? Jag ville inte ramla av och förstöra något ... usch det är en obehaglig känsla och det är svårt att övervinna även om jag visste för mig själv att om jag är rädd och känner mig osäker så smittar det såklart av sig på Amanda och då är det mer troligt att det verkligen händer något. Så det blev djupa andetag, lite mental peppning - dethär kommer att gå bra! och lite småsång - mest för min del. När jag hoppade upp från brunslocket på bortvägen så lyckades jag nog hamna lite snett och Amanda traskade iväg och jag klamrade mig kvar med tyglar och man - inte så mycket att krama skänklarna om även om hon är rund och go. Lyckades både få stopp på henne och inte ramla av *pust*. Sen styrde jag bortåt och Amanda ifrågasatte lite om vi verkligen inte skulle gå hem och det blev lite fula ledtag. Men efter en väldigt liten kamp så gav hon sig och traskade snällt på. Sen gjorde hon inget mer sånt på hela turen.
När vi kommit förbi grannstallet och kom till kurvan upp i backen prasslade det i träddungen och det var antingen ett rådjur eller något annat djur eller kanske en vilen vandrare. Jag ville inte äventyra det som gått bra hittils och jag hade ändå tänkt att hoppa av innan backen mot oppänge så jag hoppade av och ledde henne förbi det otäcka.
Vi traskade uppför backen i mörkret och sen ner igen. nere vid ridvägskorset hade någon smart människa lämnat en pall! Gudabenådad. Jag parkerade Amanda brevid pallen och hon stod jättesnällt stilla och fick passa på att ta nån tugga gräs. Sen fick hon ta upp huvudet och lite smidigare gled jag upp på henne igen. Hemvägen gick helt utan problem! Lilla söta tjejen. Hon var glad när hon fick gå in i boxen och äta kvällsmat. Såg att hon är lite lös i magen nu och jag fick tvätta henne i rumpan, men hellre det än att hon är hård. Hon ville inte riktigt stå still i boxen utan vandrade runt när jag gjorde det även om jag hade ljumet vatten. Men efter ett par varv så stannade hon.
Det här kan nog bli riktigt bra!
När jag kom in i stugan var jag riktigt sugen på Buffalo wings, men de måste ha gjort något med receptet för senaste påsen jag köpte var superstarka - tycker även jag som gillar starkt. Lite i starkaste laget speciellt som Linnea i vanliga fall gillar dem. Christian kom över senare och var nöjd över att Västra frölunda hade vunnit sin senaste match. Ärligt talat så tycker jag att hockeyserien verkar ha ett minst lika omständigt "avslut" som melodifestivalen. Ganska snart efter somnade jag på soffan.
Idag körde jag in Bettan till veterinären. Göteborgs djurklinik hade som så många andra veterinärer kampanj på sterilisering, vaccination och IDmärkning på katter. Jag ska snart hämta henne och jag gissar att hon inte är så glad.
onsdag 14 mars 2012
tisdag 13 mars 2012
Tisdag 13mars
Det känns som det är fullt upp men egentligen är det bara som vanligt :)
Igår Måndag och idag tisdag hade jag morgonfodring & utsläpp i stallet. Klockan har ringt kl 5 och det har gått ovanligt bra att komma upp. Motivationen är på topp :) Imorse var jag lite seg och steg inte upp direkt när klockan ringde, det straffade sig och allt kändes som det blev förskjutet bara av 20min "försening".
Igår tog jag en joggingtur direkt efter jobbet för att hinna ut medan det var ljust. Det känns som jag börjar komma igång nu. Har joggat ca 1-2ggr/vecka - lite färre gånger de veckor jag har Linnea (jämna) och har tagit det ganska lungt, började med 20 min och en hel del promenad emellanåt. Nu har jag kommit upp i ca 30min och kan jogga hela tiden i en ganska lugn takt - 8,14km/h. - har en bra "app" till min IPhone RunKeeper, som håller ordning på tid, hastighet, sträcka och desseutom spelar musik. var 5:e minut får man en statusupdatering. Igår körde jag intervaller.
Sen var det dags för stallet, det tar lite längre tid med två hästar och med tanke på att de har lite extra pyssel. Jossans sjukhage ska mockas och fyllas på med vatten. Båda hästarnas hö ska blandas med mitt egna hö. Stallets hö är proteinfattigt och har högt med energi, så jag har köpt små rundbalar för att komplettera framför allt Jossans foderstat. Eftersom hon är konvecalent så vill jag inte ge för mycket kraftfoder. Och lilla Amanda får lite special kraftfoder nu med linfrö, loppfrö och finfördelat äpple + betfor för att hålla magen igång.
Borstade av Jossan ordentligt, hon fäller som bara den! små röda fuxhår, tur nog är hon inte så långhårig och rullar sig inte så mycket i leran. lilla Amanda fick spolat benen vilket hon inte gillade, försökte vid ett tillfälle att rycka sig loss men som tur var höll både grimma och grimskaft så jag hoppas att hon lärt sig att man inte kommer undan så!
Sen borstade jag på Amanda, hon är lite mer lerig även om hon inte ser ut att rulla sig. och sen tömkörde jag henne - se separat inlägg.
Imorse - tisdag släppte jag ut hästarna igen, var lite segare upp ur sängen. Istället för att gå in och ha lite "morgonmysstund" dvs frukost och lite surfning på datorn, så passade jag på att fixa i stallet, men kände mig ostrukturerad. Jag fixade några höpåsar, släppte ut Jossan, mockade hennes box, fixade några höpåsar till, fixade lite kraftfoder, släppte ut ett par till hästar, mockade Amandas box. sopade fixade sista höpåsarna. Fyllde på vatten. hm tror jag fick klart allt tillslut men det kändes som jag höll på i evighet. Måste organisera detta bättre.
Sen till bilprovningen med Kian för att efterbesikta dragkroken. Tydligen måste de kunna ta loss den och sätta fast den för att kontrollera att den fäster ordentligt. Något jag inte gjort så länge jag haft bilen. Det är bäst att inte ha dragkroken i och se till att smörja den ordentligt när man sätter i den. Jaja nu vet jag hur det funkar, bilen gick igenom och är nu körbar ett år till. Nu sitter jag på jobbet.
Igår Måndag och idag tisdag hade jag morgonfodring & utsläpp i stallet. Klockan har ringt kl 5 och det har gått ovanligt bra att komma upp. Motivationen är på topp :) Imorse var jag lite seg och steg inte upp direkt när klockan ringde, det straffade sig och allt kändes som det blev förskjutet bara av 20min "försening".
Igår tog jag en joggingtur direkt efter jobbet för att hinna ut medan det var ljust. Det känns som jag börjar komma igång nu. Har joggat ca 1-2ggr/vecka - lite färre gånger de veckor jag har Linnea (jämna) och har tagit det ganska lungt, började med 20 min och en hel del promenad emellanåt. Nu har jag kommit upp i ca 30min och kan jogga hela tiden i en ganska lugn takt - 8,14km/h. - har en bra "app" till min IPhone RunKeeper, som håller ordning på tid, hastighet, sträcka och desseutom spelar musik. var 5:e minut får man en statusupdatering. Igår körde jag intervaller.
Sen var det dags för stallet, det tar lite längre tid med två hästar och med tanke på att de har lite extra pyssel. Jossans sjukhage ska mockas och fyllas på med vatten. Båda hästarnas hö ska blandas med mitt egna hö. Stallets hö är proteinfattigt och har högt med energi, så jag har köpt små rundbalar för att komplettera framför allt Jossans foderstat. Eftersom hon är konvecalent så vill jag inte ge för mycket kraftfoder. Och lilla Amanda får lite special kraftfoder nu med linfrö, loppfrö och finfördelat äpple + betfor för att hålla magen igång.
Borstade av Jossan ordentligt, hon fäller som bara den! små röda fuxhår, tur nog är hon inte så långhårig och rullar sig inte så mycket i leran. lilla Amanda fick spolat benen vilket hon inte gillade, försökte vid ett tillfälle att rycka sig loss men som tur var höll både grimma och grimskaft så jag hoppas att hon lärt sig att man inte kommer undan så!
Sen borstade jag på Amanda, hon är lite mer lerig även om hon inte ser ut att rulla sig. och sen tömkörde jag henne - se separat inlägg.
Imorse - tisdag släppte jag ut hästarna igen, var lite segare upp ur sängen. Istället för att gå in och ha lite "morgonmysstund" dvs frukost och lite surfning på datorn, så passade jag på att fixa i stallet, men kände mig ostrukturerad. Jag fixade några höpåsar, släppte ut Jossan, mockade hennes box, fixade några höpåsar till, fixade lite kraftfoder, släppte ut ett par till hästar, mockade Amandas box. sopade fixade sista höpåsarna. Fyllde på vatten. hm tror jag fick klart allt tillslut men det kändes som jag höll på i evighet. Måste organisera detta bättre.
Sen till bilprovningen med Kian för att efterbesikta dragkroken. Tydligen måste de kunna ta loss den och sätta fast den för att kontrollera att den fäster ordentligt. Något jag inte gjort så länge jag haft bilen. Det är bäst att inte ha dragkroken i och se till att smörja den ordentligt när man sätter i den. Jaja nu vet jag hur det funkar, bilen gick igenom och är nu körbar ett år till. Nu sitter jag på jobbet.
Ponnyfasoner
Igår visade lilla Amanda att hon är en äkta ponnie!
Jag skulle tömköra henne och gjorde det när det var dags för kvällsfodring. Inte populärt! Hon ville inte stå stilla på gången utan trampade omkring. Lite småirriterad när jag skulle borsta området kring svansen. Jag bara väntar på att hon ska börja fälla på riktigt. Den pälsen är inte att leka med! Kompakt och tjock.
Tillslut blev hon så otålig att hon nöp mig i armen, men hon insåg ganska snart att sånt är inte ok. :p På med tömkörningsutrustningen - spänd på hålet längst in - hm om hon blir smalare lär den inte passa. Sen ut i paddocken där det stod några hinder som vi fick gå runt. Hon var snäll men hade en del trix för sig. Försökte stanna och vända ett par gånger, ville inte riktigt ta förhållningarna och istället för att stanna krullade hon ihop sig och ville fortsätta men hon tog eftergiften bra och lärde sig att det inte var lönt efter bara ett par repetioner. Sen försökte hon på nån "tjuvrustning", travade iväg och förböjde sig. Men inget som inte gick att hantera :) Det är tydligen jobbigt att börja jobba efter ett års vila. Övade med andra ord mycket på halter och övergångar till trav. jobbade i ca 25-30min.
Jag skulle tömköra henne och gjorde det när det var dags för kvällsfodring. Inte populärt! Hon ville inte stå stilla på gången utan trampade omkring. Lite småirriterad när jag skulle borsta området kring svansen. Jag bara väntar på att hon ska börja fälla på riktigt. Den pälsen är inte att leka med! Kompakt och tjock.
Tillslut blev hon så otålig att hon nöp mig i armen, men hon insåg ganska snart att sånt är inte ok. :p På med tömkörningsutrustningen - spänd på hålet längst in - hm om hon blir smalare lär den inte passa. Sen ut i paddocken där det stod några hinder som vi fick gå runt. Hon var snäll men hade en del trix för sig. Försökte stanna och vända ett par gånger, ville inte riktigt ta förhållningarna och istället för att stanna krullade hon ihop sig och ville fortsätta men hon tog eftergiften bra och lärde sig att det inte var lönt efter bara ett par repetioner. Sen försökte hon på nån "tjuvrustning", travade iväg och förböjde sig. Men inget som inte gick att hantera :) Det är tydligen jobbigt att börja jobba efter ett års vila. Övade med andra ord mycket på halter och övergångar till trav. jobbade i ca 25-30min.
måndag 12 mars 2012
I de skenheligas land
Förfasas hästmänniskorna över att Rolf-Göran Bengtsson kritiserades för att han röstades fram och fick Jerringpriset och förnekar att det var en kupp. 
Men dagarna efter öser man ur sig ve och förbannelse över hur "folk" röstar i melodifestivalen och att Ranelid gick direkt till final. Han var ju ett skämt. Vad tror de att sportjournalisterna tyckte om Bengtsson och alla som röstade på honom?
****************************************************************************
Hyllar kvinnorna den internationella kvinnodagen och står med stränga pekfingrar och predikerar att vi måste sträva mot att män och kvinnor ska bli jämställda. Vilket vi är långtifrån nu.Dagarna efter förfasas allmänheten
över en kvinna som visar upp sin orakade armhåla i tv:n under bästa sändningstid på melodifestivalen och tycker det är groteskt.Min reflektion: Inte konstigt varför kvinnor och män inte är jämställda när man lägger krokben för sig själva. jämställda är vi den dagen karlar med orakad skäggstubb är lika ohygieniska som kvinnor som inte rakat armhålorna.
Världens sämsta mamma
Ganska ofta känner jag mig som världens sämsta mamma. Även om jag innerst inne vet att jag inte är det. Jag varken agar eller försöker sälja mitt barn - även om man ibland har lust att göra det.
Det är inte lätt att behöva ha ordning på fler än sig själv, vilket inte är lätt nog. och man sneglar ofta på andra föräldrar och undrar hur de lyckas se så välorganiserade ut ser det bara ut som de har kontroll eller luras de? Jag hoppas på det sista så att jag slipper vara ensam. Jag antar att vi föräldrar har i samma ögonblick som våra barn kom till världen axlat rollen som syndabockar för all den trauma de kommer att få uppleva under sin uppväxt och i vissa fall även därefter.
I helgen skulle 8-åriga dottern på kalas. Jag hade iallafall kommit ihåg att köpa en present! Men presentpapper :o I sista minuten fick jag rotat fram gammalt julpapper hemma hos pojkvännen. Kort och presentsnören var bara att glömma. :p Sen var det kläderna. Jag hade tagit med ombyte till dottern - men så hade hon spillt på gårdagens tröja så det var en tydlig fläck mitt på magen. Dottern frågar efter finkläder - hon ska ju på kalas och hennes mamma står som ett fån. Hon fick ta på sig jeans och den minst fläckliga tröjan och sen var det bara att slänga sig ut i bilen. Som tur var hann mamman inte starta bilen innan hon insåg att hon glömt att kolla var bowlinghallen låg där kalaset skulle vara. In igen och slå upp det på datorn. Vi kom iallafall dit exakt på minuten. *pust*.
Det är inte lätt att behöva ha ordning på fler än sig själv, vilket inte är lätt nog. och man sneglar ofta på andra föräldrar och undrar hur de lyckas se så välorganiserade ut ser det bara ut som de har kontroll eller luras de? Jag hoppas på det sista så att jag slipper vara ensam. Jag antar att vi föräldrar har i samma ögonblick som våra barn kom till världen axlat rollen som syndabockar för all den trauma de kommer att få uppleva under sin uppväxt och i vissa fall även därefter.
I helgen skulle 8-åriga dottern på kalas. Jag hade iallafall kommit ihåg att köpa en present! Men presentpapper :o I sista minuten fick jag rotat fram gammalt julpapper hemma hos pojkvännen. Kort och presentsnören var bara att glömma. :p Sen var det kläderna. Jag hade tagit med ombyte till dottern - men så hade hon spillt på gårdagens tröja så det var en tydlig fläck mitt på magen. Dottern frågar efter finkläder - hon ska ju på kalas och hennes mamma står som ett fån. Hon fick ta på sig jeans och den minst fläckliga tröjan och sen var det bara att slänga sig ut i bilen. Som tur var hann mamman inte starta bilen innan hon insåg att hon glömt att kolla var bowlinghallen låg där kalaset skulle vara. In igen och slå upp det på datorn. Vi kom iallafall dit exakt på minuten. *pust*.
Hästmänniskor är ett släkte för sig
*******************************************************************************
Tro det eller en denna bild visar sann hästägarlycka!
En hästmänniska som inte kan uppskatta en mängd bajshögar i sin hästs box har inte hållit på med hästar tillräckligt läge.
Det visar att din hästs mage fungerar som den ska. Alla hästmänniskors mardröm är kolik - en häst med magont ofta pga hård avföring men det kan även bero på gaser, grus eller förstoppning mm. En häst med kolik har oftast en lättmockad box då det helt saknas högar som denna.
En hästmänniska har små och stora glädjeämnen i livet och bajshögar är absolut en av de viktigare :)
*******************************************************************************
Som en uppföljande till föregående.
När en hästmänniska skickar saker på posten kan det ofta vara små runda bollar - bajs. De gillar även att skicka hö. Dessa brev är ofta dyra försändelser. De ska analyseras och hästmänniskorna sitter och väntar med spänning på resultatet.
Alla anställda på posten tar nog försiktigt i paket från hästmänniskor. De vill inte att dessa brev ska gå sönder!
*******************************************************************************
Tro det eller en denna bild visar sann hästägarlycka!
En hästmänniska som inte kan uppskatta en mängd bajshögar i sin hästs box har inte hållit på med hästar tillräckligt läge.
Det visar att din hästs mage fungerar som den ska. Alla hästmänniskors mardröm är kolik - en häst med magont ofta pga hård avföring men det kan även bero på gaser, grus eller förstoppning mm. En häst med kolik har oftast en lättmockad box då det helt saknas högar som denna.
En hästmänniska har små och stora glädjeämnen i livet och bajshögar är absolut en av de viktigare :)
*******************************************************************************
Som en uppföljande till föregående.När en hästmänniska skickar saker på posten kan det ofta vara små runda bollar - bajs. De gillar även att skicka hö. Dessa brev är ofta dyra försändelser. De ska analyseras och hästmänniskorna sitter och väntar med spänning på resultatet.
Alla anställda på posten tar nog försiktigt i paket från hästmänniskor. De vill inte att dessa brev ska gå sönder!
*******************************************************************************
söndag 11 mars 2012
Kolik & promenader
Ja då sitter man här igen, nattuggla som man är. Jag fick gå upp klockan nio imorse fast det var lördag för att hinna släppa ut katterna och köra Linnea til hennes skridskoskola som började 10.15. Men tillbaka från där jag skrev om sist.
I torsdags hade jag planerat att Linnea eller jag skulle rida Amanda för första gången på hemmaplan. Men som alltid med hästar blir det inte som man tänkt sig. På morgonen hade jag haft mitt första utsläpp i stallet och var uppe kl 5 och fodrade hästarna, tog på dem täcken, fixade mat till Amanda och Jossan och strax innan sju släppte jag ut alla hästar och mockade sen båda boxarna. Jag var lite förvånad då jag kände mig ganska pigg under dagen trots den tidiga uppgången. På eftermiddagen kom vi hem senare än vanligt vid ca 18 eftersom Linnea hade cirkusskola. Jag lagade mat och när jag kom ut till stallet så låg Amanda ner i boxen och hon hade lämnat hö. Nu hade jag lagt in en del hö från Jossans box på morgonen och det såg ut som om Amanda ätit upp det nya men lämnat det återanvända. Men när Amanda la ner huvudet på sidan så kände jag hur magen knöt sig. Jag gick in och hon var tillräckligt pigg för att ställa sig upp när jag tagit på henne grimman och grimskaftet och drog lite lätt i det. Magen var oroväckande tyst. Så jag tog henne i grimskaftet och började promenera med henne i paddocken. Efter ca 40min hade inget hänt och jag ställde in henne i boxen igen. Det första hon gjorde var att lägga sig ner igen och då insåg jag att det var lika bra att ringa veterinären så jag fick upp henne på benen igen. ringde distriktsveterinären i Stenungsund som kunde komma om en timme. Jag ringde Rebecca och bad henne att ta hand om kvällsfodringen vilket hon självklart gjorde och ringde sen Christian och frågade om han kunde komma och lägga Linnea. Det är tur att man har många hjälpsamma människor. Sen promenerade Amanda och jag i paddocken tills vi båda var riktigt trötta på den. Hon verkade bli hängigare och även om hon inte försökte lägga sig ner så tyckte jag att hon inte trampade på och tog ut stegen som hon brukade. Inte alls den pigga och glada Amanda som hon hittils varit.
Vi gick in och ställde oss i stallet den sista kvarten och sen kom veterinären. Hon lyssnade på magen och tog tempen. ingen feber och hon hörde magljud så det var positivt. Kollade tarmen och det fanns bajs som såg normalt ut. Så hon gav Amanda kramplösande och lugnande - vilket fick Amanda att svaja oroväckande. Troligen var hon antingen känsligare mot lugnande eller så var hon tröttare än hon såg ut. Hon höll sig som tur var på benen och vi sondade i vätska med paraffinolja. Sen baxade vi in henne i boxen och det var bara att avvakta. Ta bort allt kraftfoder - utom betfor blandat med vatten för att få i henne vätska och halvera grovfodergivan.
På fredagen hade jag utsläppet igen och Amanda såg mycket piggare ut. Hon låg ner när jag kom till stallet men ställde sig upp direkt och undrade var maten var. hon fick en liten tuss då hon såg ut att bara ha lagt någon liten hög. Sen fick hon gå ut i hagen med sina kompisar. jag tyckte det kändes bäst och mest sannolikt att hon rörde bättre på sig i deras sällskap. När jag kom till stallet på em såg hon bättre ut. Jag hade köpt hela linfrön i Ica affären och gav henne ca 1/4 dl blandat med 2dl betfor, finskivat äpple och mycket vatten så det blev som en soppa. Det har hon fått morgon och kväll nu. Amanda fick promenera i snöre upp runt masten och hon var sitt vanliga pigga jag som taktade lite i trav när hon inte riktigt orkade länga stegen i skritt för att hänga med. Uppmärksam på omgivningarna men hoppade bara till och tittade lite på saker runtomkring. Hon är väldigt snäll vill gärna lukta på gödselhögar men har inte dragit än så länge för att äta gräs. Går med slakt grimskaft även om hon på hemvägen kan försöka att gå lite före. Vi var ute i ca 40min.
Idag lördag åkte jag till stallet på em Linnea och hennes pojkvän Felix följde med men de lekte i stugan medan jag var i stallet. Lycka var när jag såg detta:
Ja vi hästmänniskor är ett konstigt släkte som blir så lyckliga för ett par högar bajs :)
Jag tyckte att bajset såg lite hårt ut, runda små bollar. Tänkte en tanke att det kan vara att Amanda står på torv nu, Jossan äter ju mycket torv, kanske det gör att magen blir hårdare? Men så har hon druckit ganska dåligt inne i sin hink, även om hon har vatten i hagen så är det svårt att veta hur mycket hon dricker ute.
Passade på att hänga på Pomelo och hans medryttare Ulrika som skulle skritta ut en sväng och sadlade på Amanda efter att ha spolat hennes ben och så tog vi första ridturen! :D Svårt att spänna sadelgjorden om den runda lilla ponnymagen och det kändes lite som om sadeln gled lite. Amanda traskade på men hamnade lite på efterkälken hela tiden. Lite kortare ben :) taktade ifatt ett par gånger och en liten sträcka travade vi i gruset i väggrenen. Duktig lite tjej. hon känns lite tjafsig i munnen speciellt när man ska förhålla henne men det är nog lite träning som gäller där. Vi red bort till vägskälet vid oppänge/fjälletvägen och där vände vi och jag hoppade av och promenderade brevid hem.
Tidigare på dagen hade jag varit förbi naturnära igen, stans bästa foderaffär :) och alltid ett otroligt trevligt mottagande! Köpte Kollamasken - veterinären rekommenderade att man skulle kolla om hon hade mask. och tänkte köpa loppfrön - för att rensa magen från ev grus. Men tyckte att det var ganska stora förpackningar så jag ringde en stallkompis som jag visste skulle köpa och hon hade redan köpt och sa att vi kunde dela. Köpte även en till påse linfrön i lite större förpackning än de man kan hitta i ICA affären :) Hoppas nu att Amandas mage har kommit igång igen, än så länge får hon bara halv grovfodergiva. det blir en drastisk Bantningskur för lilltjejen.
Min stora Tjej Jossan ska in på återbesök den 23mars och ska stå stilla så mycket det går tills dess. Något inte hon är riktigt med på noterna på. Står gärna och bockar i sin lilla sjukhage *suck* och så fäller hon som bara den just nu, tur att hon är ganska korthårig annars hade jag haft röda fuxhår överallt ... fast det har jag nog fast de syns inte så bra.
I torsdags hade jag planerat att Linnea eller jag skulle rida Amanda för första gången på hemmaplan. Men som alltid med hästar blir det inte som man tänkt sig. På morgonen hade jag haft mitt första utsläpp i stallet och var uppe kl 5 och fodrade hästarna, tog på dem täcken, fixade mat till Amanda och Jossan och strax innan sju släppte jag ut alla hästar och mockade sen båda boxarna. Jag var lite förvånad då jag kände mig ganska pigg under dagen trots den tidiga uppgången. På eftermiddagen kom vi hem senare än vanligt vid ca 18 eftersom Linnea hade cirkusskola. Jag lagade mat och när jag kom ut till stallet så låg Amanda ner i boxen och hon hade lämnat hö. Nu hade jag lagt in en del hö från Jossans box på morgonen och det såg ut som om Amanda ätit upp det nya men lämnat det återanvända. Men när Amanda la ner huvudet på sidan så kände jag hur magen knöt sig. Jag gick in och hon var tillräckligt pigg för att ställa sig upp när jag tagit på henne grimman och grimskaftet och drog lite lätt i det. Magen var oroväckande tyst. Så jag tog henne i grimskaftet och började promenera med henne i paddocken. Efter ca 40min hade inget hänt och jag ställde in henne i boxen igen. Det första hon gjorde var att lägga sig ner igen och då insåg jag att det var lika bra att ringa veterinären så jag fick upp henne på benen igen. ringde distriktsveterinären i Stenungsund som kunde komma om en timme. Jag ringde Rebecca och bad henne att ta hand om kvällsfodringen vilket hon självklart gjorde och ringde sen Christian och frågade om han kunde komma och lägga Linnea. Det är tur att man har många hjälpsamma människor. Sen promenerade Amanda och jag i paddocken tills vi båda var riktigt trötta på den. Hon verkade bli hängigare och även om hon inte försökte lägga sig ner så tyckte jag att hon inte trampade på och tog ut stegen som hon brukade. Inte alls den pigga och glada Amanda som hon hittils varit.
Vi gick in och ställde oss i stallet den sista kvarten och sen kom veterinären. Hon lyssnade på magen och tog tempen. ingen feber och hon hörde magljud så det var positivt. Kollade tarmen och det fanns bajs som såg normalt ut. Så hon gav Amanda kramplösande och lugnande - vilket fick Amanda att svaja oroväckande. Troligen var hon antingen känsligare mot lugnande eller så var hon tröttare än hon såg ut. Hon höll sig som tur var på benen och vi sondade i vätska med paraffinolja. Sen baxade vi in henne i boxen och det var bara att avvakta. Ta bort allt kraftfoder - utom betfor blandat med vatten för att få i henne vätska och halvera grovfodergivan.
På fredagen hade jag utsläppet igen och Amanda såg mycket piggare ut. Hon låg ner när jag kom till stallet men ställde sig upp direkt och undrade var maten var. hon fick en liten tuss då hon såg ut att bara ha lagt någon liten hög. Sen fick hon gå ut i hagen med sina kompisar. jag tyckte det kändes bäst och mest sannolikt att hon rörde bättre på sig i deras sällskap. När jag kom till stallet på em såg hon bättre ut. Jag hade köpt hela linfrön i Ica affären och gav henne ca 1/4 dl blandat med 2dl betfor, finskivat äpple och mycket vatten så det blev som en soppa. Det har hon fått morgon och kväll nu. Amanda fick promenera i snöre upp runt masten och hon var sitt vanliga pigga jag som taktade lite i trav när hon inte riktigt orkade länga stegen i skritt för att hänga med. Uppmärksam på omgivningarna men hoppade bara till och tittade lite på saker runtomkring. Hon är väldigt snäll vill gärna lukta på gödselhögar men har inte dragit än så länge för att äta gräs. Går med slakt grimskaft även om hon på hemvägen kan försöka att gå lite före. Vi var ute i ca 40min.
Idag lördag åkte jag till stallet på em Linnea och hennes pojkvän Felix följde med men de lekte i stugan medan jag var i stallet. Lycka var när jag såg detta:
Ja vi hästmänniskor är ett konstigt släkte som blir så lyckliga för ett par högar bajs :)
Jag tyckte att bajset såg lite hårt ut, runda små bollar. Tänkte en tanke att det kan vara att Amanda står på torv nu, Jossan äter ju mycket torv, kanske det gör att magen blir hårdare? Men så har hon druckit ganska dåligt inne i sin hink, även om hon har vatten i hagen så är det svårt att veta hur mycket hon dricker ute.
Passade på att hänga på Pomelo och hans medryttare Ulrika som skulle skritta ut en sväng och sadlade på Amanda efter att ha spolat hennes ben och så tog vi första ridturen! :D Svårt att spänna sadelgjorden om den runda lilla ponnymagen och det kändes lite som om sadeln gled lite. Amanda traskade på men hamnade lite på efterkälken hela tiden. Lite kortare ben :) taktade ifatt ett par gånger och en liten sträcka travade vi i gruset i väggrenen. Duktig lite tjej. hon känns lite tjafsig i munnen speciellt när man ska förhålla henne men det är nog lite träning som gäller där. Vi red bort till vägskälet vid oppänge/fjälletvägen och där vände vi och jag hoppade av och promenderade brevid hem.
Tidigare på dagen hade jag varit förbi naturnära igen, stans bästa foderaffär :) och alltid ett otroligt trevligt mottagande! Köpte Kollamasken - veterinären rekommenderade att man skulle kolla om hon hade mask. och tänkte köpa loppfrön - för att rensa magen från ev grus. Men tyckte att det var ganska stora förpackningar så jag ringde en stallkompis som jag visste skulle köpa och hon hade redan köpt och sa att vi kunde dela. Köpte även en till påse linfrön i lite större förpackning än de man kan hitta i ICA affären :) Hoppas nu att Amandas mage har kommit igång igen, än så länge får hon bara halv grovfodergiva. det blir en drastisk Bantningskur för lilltjejen.
Min stora Tjej Jossan ska in på återbesök den 23mars och ska stå stilla så mycket det går tills dess. Något inte hon är riktigt med på noterna på. Står gärna och bockar i sin lilla sjukhage *suck* och så fäller hon som bara den just nu, tur att hon är ganska korthårig annars hade jag haft röda fuxhår överallt ... fast det har jag nog fast de syns inte så bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)