Tiden går snabbt

Jag tog en mysig barbackatur på Amanda igår. hon är lite ouppfostrad, bufflar lite och är väldigt vinglig men mysigt lurvig att sitta på utan sadel. rund och hal så det gäller att hålla balansen.

Det var halt ute, la märke till att det var riktig isbana inne i deras hage när jag mockade den. Det är tur att de är broddade hela tiden annars hade de nog inte fått gå ut. Så vi höll oss till asfaltsvägen. Traskade på i en ganska bra skritt som på vägen hem blev ännu bättre. Hoppade av efter fjället korset och ledde henne en bit och sen gick vi fram till norgården innan vi vände. hoppade upp igen vid legas ridhus och red en bit och sen ledde jag henne sista biten.

När jag kom tillbaka till stallet trodde jag vi varit ute i ca 1½h, men det visade sig att vi varit ute i mer än 2h :o Det var inte tanken att ta en så lång promenad. När jag rider den vägen med Jossan tar det knappt en timme (tror jag :))

Andas djupt och skit i det

Sitter på jobbet och andas djupt 1.2.3.4.5.6...

Intalar mig, jag bryr mig inte, jag skiter i det. De får göra vad de vill jag gör mitt jobb och struntar i att andra inte gör sitt.

Jag kan inte gå till mitt jobb och gå hem irriterad varje dag. Jag kan inte sitta på jobbet och irritera mig och fundera över vad mina "kollegor" gör och inte gör, då kommer jag bli galen. Men jag är tillräckligt irriterad och sur redan.

Jag är inte perfekt och jobbar inte 110% hela tiden. Men jag anser att jag har en helt ok arbetsmoral. de 80-90 talister som vi har som konsulter bevisar ständigt att de inte har någon som helst arbetsmoral. Så sent som igår bjöd Cardell in oss till ett kortspel på eftermiddagen som enligt honom skulle ta en kvart. Kul tänkte jag, 15min är som en kort fika funkar utan att man "missbrukar" jobbet. När vi spelat andra omgången och det gått 20min tackade jag för mig och gick tillbaka och jobbade. När det gått 1½h satt "Grabbarna" fortfarande och spelade och jag lämnade jobbet sur och irriterad. Det blev ju inte bättre av att han hade glömt att han hade det tidiga passet på torsdagen så när jag var på jobbet 08:10 var ingen på plats. Jag ringde honom och frågade om han var sjuk - vilket jag faktiskt trodde. Men nej. Det hade nästan varit bättre om han sagt att han var det. Han kom in strax efter nio. Han har mer som standard att komma in vid den tiden så han kanske borde fundera på att ta en tidigare buss.

Jag är trött på mina "kollegor" och det är synd att jag trivs med jobbet i övrigt. Lite för sent önskar jag mig en perfekt kollega av tomten. Saknar min tidigare kollega. Var hittar man personer med en känsla för vad man bör göra på jobbet och inte?

God Jul! i efterskott

En dag som börjar med att man trampar i något kletigt – och upptäcker att detsamma är bajsbrunt är ingen bra morgon. Dagar som denna är man inte lika glad åt sina katter. Fast kanske inte lika illa som det är måndag, det är torsdag och jag jobbar två dagar i mellandagarna, det skulle man kunna vänja sig vid.



Är fortfarande förskyld men det börjar ge sig lite. Så orken är lite bättre men som pojkvännen säger jag är väldigt bra på att sova eftermiddagslur ;)

Har ridit både Jossan och Amanda och varierat lite. Båda två är så roliga att galoppera på! Bara korta sträckor med båda men vilken lycka. Jossan i sina skruttiga skuttiga galoppfattningar, börjar hitta lite mer balans och har insett att man inte behöver börja varje fattning med ett par bocksprång. Kan iof ha att göra med att matte försöker göra så lite som möjligt med hjälper och ge henne frihet att själv hitta balans. och Amanda med sina men ändå ganska stora galoppsprång. Det känns som hon tar i för kung och fosterland men ändå kommer hon inte så långt och det går inte så snabbt. Hon fattar så fint men blev nog lite irriterad då hon småbockade och sparkade bakut, tror det var en kombination av snöstyltor eller kanske benskydden eller svanskappan?



Julen är slut, överstökad och det är skönt, Jag börjar tröttna på julklappar – dvs själva konceptet. Även om jag bara har några att köpa till. Linnea såklart, pojkvännen och hans dotter och så kusinerna i Örebro. När jag var med på julklapputdelningarna i juldagarna blev jag nästan lite äcklad av det överflöd av frosseri i julklappar och de otroliga summor man lägger på sina nära och kära. Och den minimala tacksamhet över de saker man får. Visst det är otroligt roligt att ge saker och det är lika roligt att få. Men när det blir en plikt för att bra ge, eller som pojkvännen sa inför julafton – han hade redan gett en TV i förskottsjulkapp till sin dotter för ca 4000kr – men jag måste hitta på något mer, är det för lite? Så visst hon fick ett par till julkappar och inga småsaker. Själv ska jag överlämna min dotters julkappar på fredag och det är inte riktigt samma belopp men samtidigt är det en hel del julklappar och tillsammans är det en redig summa. Många bäckar små. Ja jag vet inte. Jag fick ett par klappar och är ganska förvånad över att jag bara fick nyttiga saker. Lösviktste, ett par vantar, en extern hårddisk en brandvarnare och en salt och pepparkvarn.

Det jag gillar bäst med julen är granen och skinkan och båda finns nu i stugan, men den senare börjar jag tröttna lite på. Det får bli pyttipanna snart.

Igång igen? Hårt och halt

Har nu ridit två dagar i rad på den stora rödhåriga och det har känts positivt trots att det är stenhårt ute på vägarna och isigt :p Åter igen kan jag bara upprepa hur skönt det är att ha mina hästar broddade heltid och det verkar som de fyra broddarna gör att de går ganska stadigt även på isigt underlag.

Igår fick jag även skruvat i tåbroddarna på Amanda, det gick lättare än väntat och efter ett tips på nätet så använde jag en söm för att peta bort stenar och liknande. Sen är det bra med en gängtapp för hål som är lite "nötta" fast risken är ju att man gängar sönder den oxå vilket jag nästan var på väg att göra då gängtappen hamnade lite snett. Som tur var räddade jag den.

I onsdags red jag och Lena/Cacao bortåt mot vänster och tänkte sen rida mot masten men det var isgata på grusvägen och eftersom det är backigt så skippade vi det och red bort åt andra hållet och provade att trava på rakan mot fjället och det gick bättre. jossan gjorde två små hopp i traven, tror att det var en kombination av att hon blev rädd för något bakom och överskotts energi :)

Igår torsdag fick jag sällskap av Lena/Matrose och Fanny/Amanda. vi tog vändan runt oppänge. På sina ställen var det halt men vi kunde trava korta sträckor. jossan kändes fin och lagom pigg. Ute i ca 1h.

I onsdags hörde Lotta/Kalle av sig och ville ha hjälp med Kalle, jag kände att med förkylningen och med tanke på vad jag själv hade inlplanerat på kvällen - hade inte fixat stallet på morgonen utan hade allt kvar till båda hästarna, plus hade både intag och kvällsfodring och skulle försöka hinna rida Jossan innan Christian skulle komma vid 21 tiden med kinamat. så känndes det väldigt tungt att hjälpa henne, så bad henne vänligt men bestämt att försöka hitta någon annan. Men sen gick jag och hade ångest och dåligt samvete hela dagen och dagen efter att jag inte hjälpt till. Varför ska det vara så svårt att säga Nej? Dagen efter ringde hon igen på kvällen och då var jag ju tvungen att säga att jag kunde hjälpa till. Två dagars dåligt samvete pga nej gick inte att stå emot. :p Men jag ogillar att få mina cirklar rubbade :p Gick och la mig kl 22:10 ganska trött och vaknade imorse och kände mig inte piggare. Ska bli skönt med långledigt nu!

Oplanerad vintervila

Jag insåg idag - som så ofta förrut i efterhand, att mina hästar har fått en vintervila, oplanerad men kanske ändå ganska lägligt. Läste på hippsons hemsida att Bratt lät sina hästar vila i ca 2,5vecka på vintern, tror mina har vilat ungefär så länge lite till och från.

Red Jossan senast i onsdags? förra veckan, Torsdagen och fredagen började jag känna mig krasslig men som vanligt inte dödsjuk.

Ont i halsen - check
Snorig - nej
Feber- Nej
Frusen - Check
Hängig & trött - Check
nyser - check

Ska man stanna hemma? eller jobba? Smittorisken är som störst i början så antagligen är svaret Ja men troligen hade jag fått sjukdomen av min chef som var hemma i slutet av föregående veckan. Helgen blev en ganska kass helg. Det började med att min pojkvänns grannes hus brann ner till grunden. Chockande är bara förnamet. Plötsligt blir verklighetens snabba växlingar lite för verkliga och för "nära". En tragedi, eller? Så mycket materiella förluster som tur var inga liv som gick till spillo. Tillochmed katten klarade sig. och vi i dagens samhälle är väldigt fästa vid våra materiella ting. Förlusten av dem skapar ett stort tomrum och en stor strävan att återfå detsamma. Men inte bara det materiella man inser att ens liv är uppbyggt på så många praktiska grundstenar, körkort, nycklar, adressböcker, tandborstar, kläder. Det blir så omständigt när man förlorar allt.

Jag borde ha bäddat ner mig hela helgen men tyvärr hade jag stallet och fick springa in och ut och däremellan däckade jag på soffan och sov en stund. På söndagkvällen var jag ganska säker att det inte skulle bli något jobb på måndagen. Sjukskrev mig och sov till kl 12 på måndagen.

Mer än välbehövligt.
Sen fick jag släpa mig ut i stallet, det är ju alltid tusen gånger lättare att inte stötta på den otrubbliga "kan själv" "klarar mig själv" känslan . Man kan ganska lätt definiera hur sjuk en hästmänniska är.

1. Lite sjuk - Rider och sköter som vanligt kan tillochmed tävla
2. Något sjuk - sköter hästar och motionerar hästen/arna
3. Mycket sjuk - Sköter hästarna - efter mycket ångest, frossbrytningar, hostattacker och lätta svimmingsanfall - hoppar över att motionera hästaren/arna.
4. dödligt sjuk - ser till att någon annan tar hand om hästaren/arna. - efter att ha fått en webkamera installerad.

Idag är jag tillbaka på jobbet efter att ha börjat skruva mig något i soffan och känt mig lite rastlös igår, hann iallafall se klart på säsong 4 av heroes. Men nu längtar jag tillbaka till soffan igen. Synd att jag har intag av hästar, mockning och mat"lagning" till mina två, motion av åtminstonde den stora röda och kvällsfodring kvar.

jag blev faktiskt lite stött på pojkvännen när jag rastlöst igår undrade om han inte hade lust att komma över, men han skulle städa hemma. Då låg jag på soffan och hade nog inte planerat mer än att ligga på soffan hela kvällen. Nej han tyckte det var bättre komma idag ... hm får väl se om jag hinner pussa lite på honom innan jag däckar i soffan.

Tror jag behöver en "svårare" pojkvänn, har minsann läst i 50 nyanser av honom att en fantastisk pojkvän är: äckligt rik och överöser en med gåvor, dyker alltid upp när man vill - speciellt om man blir lite stött och skickar ett surt svar, då tar han sin helikopter och kommer på stört. Har outsläcklig sexlust och ett oändligt spännande mystiskt förflutet - som han såklart inte vill berätta om och är sluten som mussla när det gäller sig själv.  Behöver jag säga att min nuvarande pojkvänn inte verkar ha några av de "goda" egenskaperna?

Galoppfattning med bakutspark

Dagarna flyger iväg. Jag har varit lite trött och hängig och hästarna har fått vila lite mer än vanligt. Tur nog har jag medryttarna på Amanda som håller igång henne lite. Det känns som evigheter sen sist jag red henne.

Igår kravlade jag mig i alla fall upp på Jossan igen. Jag är ganska löjlig att det ska ta emot så mycket för jag vet ju att väl uppe på ryggen så är det bara kul. Men de mörka kvällarna och vetskapen om att jag ska hinna lägga linnea i någotsånär tid får mig att känna lite stress och press.

Nåväl är väldigt glad att paddocken fortfarande är ridbar, litet lager med snö och nästan ingen is. Så jag har inte än så länge tagit mig i kragen och kommit iväg och utnyttjat möjligheten att använda ridhuset i Lunna. Men så drar jag mig väl lite av bekvämlighets skäl. Omständigt att koppla på transporten och lasta häst, plus att jag inte vet hur Jossan reagerar när hon kommer till ridhuset och jag vill inte gärna göra det ensam första gången.

Nåväl red inte så länge då jag slarvat med ridningen och eftersom hon känts lite seg senaste tiden och nu när hon äntligen fått lite mer energi vill jag behålla den. Plus att det känns som det är lite jobbigare för henne med snön även om det inte är så mycket. Travade 5x2 min med galoppfattningar i den andra halvleken. Jossan sparkade bakut och i fattningarna men antagligen övergjorde jag fattningen. Sista gången tänkte jag bara galopp och då blev det bättre. Fortfarande en ganska ostabil känsla i galoppen men hon fattar bättre nu.

Andas djupt - arbetsmoral eller avsaknaden av den

1

2

3

4

5

6

Andas djupt.

Min lilla konsultkollega vill inte göra en uppgift - ändra ett lösenord för en användare, för han har Lunch nu ... 30min ska han ha. Alldeles innan han gick på lunch så fick han en annat lösenordsbyte för en användare som han heller inte kunde ta för då var han på väg. och när han kom tillbaka och satte sig vid skrivbordet igen kunde han inte ta telefonen medan jag skulle gå och pudra näsan för han hade ju Lunch. Ok sa jag trodde inte du luchade eftersom du satt vid ditt skrivbord (och de flesta som äter vid sitt skrivbord brukar kunna äta samtidigt)

Att han imorse kom insläntrandes som vanligt efter 9 - när vi har flex mellan 8-8:30 var tydligen inte viktigt, vilket det sällan är på mornarna då han brukar dyka upp efter kl 9 minst 4 av fem mornar och en gång kom han tillochmed in efter 10 utan att ens ha hört av sig. Sen har han även varit iväg och sjungit med jobbkören iof helt ok men tappar man en timmes arbetstid pga nöjessång så kanske man ska försöka dra sitt strå till stacken.

Fy f*n för arbetsmoralen hos dagens ungdom. Ogillar verkligen denna attityd!

Snökaos - Not

Om det är nån gång jag ångrar att jag flyttat ner till västkusten så är det varje vinter. Lär er Göteborgare! Snökaos räknas inte i cm utan i dm!

Veckas vila

Ja det har blivit lite lågvarv denhär veckan.

Amanda reds av Fanny i Fredags och det hade gått bra, inga märkbara värmeskillnader i Höger bakhov varken före under eller efter ridning. Så det är bara att köra hårt med henne.

Jossan har fått vila lite. Hon har känts lite segare än vanligt och jag med. Har börjat ge henne ett halvkilo havre och får se om hon får lite mer fart. Det plus kraft protein plus och lucern hoppas jag kan hålla hennes hull. Hon är inte jättetjock eller jättesmal men i min smak hade hon kunnat få lägga på sig lite men det kan vara avsaknad av muskler.

Imorgon ska hon skos så då ska jag passa på så att hon får fyra broddar i framskorna oxå. Har små isbroddar som jag har i hela tiden. Fast jag var lite sur över att hovslagaren tagit 150kr per par snösulor. Hutlöst dyrt om man jämför om man handlar själv.

Såhär glada var tjejerna över att få en egen julgran i hagen förra veckan.

Julgran på rot

Julgran på rot.

I lördags köpte jag min julgran (24 nov), lite tidigt kan väl tyckas, men jag ska inte hämta den förrän om ca två veckor

Saken var den att jag var ute och red och red upp till granplanteringen under kraftledningarna. Väl uppe vid telefonmasten såg jag en bil med släp och en äldre herre som stod där. Jag tänkte att det är bäst att fråga om de jagade. Det visade sig att de inte jagade utan höll på att ta ner årets julgranar. Snabbt kom jag på mig att fråga om man kunde få köpa sig en julgran? Jag har många gånger tänkt tanken. Jajamensan det gick bra, det var bara att välja ut en. Billigt skulle det bli också om de bara behövde fälla den åt mig. Red runt och hittade en fin gran och fick rida hem och hämta pengar och sen upp igen – denna gång utan häst. Medan jag traskade upp kom jag på att det kanske är bättre att inte ta ner den nu, så jag frågade om den kan få stå kvar så hämtar jag den själv om ca 2veckor. Det gick lika bra och köpet var ett faktum.

Det är något speciellt att köpa julgran på rot och hämta den själv!

Lite motvind

Har känt min lite mindre motiverad och gårdagens uteritt på den rödhåriga fick mig att  inse att det faktiskt känns lite motigt just nu. Hon är bättre på en del sätt, mindre tittig men vill väldigt gärna vingla och känns som hon går och "drar" åt än det ena hållet än det andra. Ofokuserad på var vi ska förrutom på hemvägen då hon får en mycket bättre och rakare skritt. Spänd i traven.

Vi har kommit uppför första backen när allt bara känns jätteroligt, så härligt att få börja trava igen och det känns så bra. Men nu är det dags att höja kraven, få bättre kvalitee i traven, börja med galoppen som inte alls känns lika naturlig. Snarare tvärtom känns som en gångart som knappt finns i hennes vokabulär. Spänt och obalanserat vilket sedan smittar av sig på traven. Lite segare mindre energi har det kännts som hon har oxå. Det är bara att hoppa upp i sadeln och ta den rödhåriga vid hornen och rida på. Men det känns inte lika kul att rida i mörker och regn när känslan inte sitter där.

Zlatan vs Bamse

Ja. Jag vet vem Zlatan är, det är svårt att undgå det som svensk. Men jag kan inte påstå att jag har någon som helst aning om han är så bra som alla säger, helt ointresserad av fotboll som jag är. Jag är lika stort frågetecken till Zlatans prestationer som Anrell var till Rolf-Göran Bengstsson.

Vad jag vet är att han nu tydligen vunnit den 7:e guldbollen som sverigest bästa fotbollspelare och att de på radion har en "fem tycker till" (radio mix megapol i Göteborg) om Zlatan ska ha guldbollen eller inte.



Jag som ovetande lyssnare ställde mig frågan. Om han nu är så bra och han "vinner" denna utmärkelse varje år, varför ifrågasätts han? Frågeställningar som att någon annan borde väl kunna få guldbollen? Fast det är klart det finns ju ingen så bra. Dök såklart upp och ältades.

Jag vet varför vi ifrågasätter Zlatans överläsenhet. Det är Bamses fel!



Ja ni hörde rätt, Bamse har liksom Vilse i pannkakan förstört en hel generation och ytterligare förstärkt Svenskarnas Jantelag. Ni anar inte hur farligt det är med media som barn tar del av som små, underskatta inte hur lättpåverkade barn är och hur det håller i sig när de är vuxna ;) Som liten läste jag Bamse. Bamse världens starkaste och snällaste björn, i sina blåa byxor och toppluva, det är först senare som jag insåg att de borde varit illrödare än jultomtens. Bamse som alltid gör rätt och som alltid låter alla vara med.



Mer än en gång så togs ämnet upp i Bamse att "Alla ska få vara med" och när han spelar fotbollsmatch är "alla vinnare" oavsett om man förlorat eller inte. och alla ska få en guldfotboll - Glass.  Zlatan är i dethär sammanhanget den svarta vargen - och inte kalle svartskalle - ja helt otroligt att Bamse kommer undan med en serie som heter såhär när Tintin halshuggs, och även om han accepterar Bamses välvilja så vill han innerst inne i sin svarta själ ha vinsten för sig själv.

Det är bara att inse att Zlatan är inte som Bamse och skakar ödmjukt på huvudet och stiger åt sidan och säger, nej iår kan någon annan få guldbollen jag har redan min hylla full. Nej han stiger stolt fram och "roffar" åt sig äran igen. Den kapitalisten!

Gillar - Bra böcker

Har ni tänkt på att man ofta kan "gilla" olika saker som man inte anser vara "Bra" och "Fint".

När jag tänker på mig själv så läste jag mycket serier som liten, Bamse, Fantomen, Tarzan, Min häst mfl. Sen började läste jag mycket fantasy, SF och Harlequine böcker. För att inte tala om filmer man sett och TV-serier man följt. Dynastin, Doktorn på prärien,  McGyver, V mfl. Och jag kan säga att min smak har förändrats med åren men jag ser fortfarande på mycket film & serier och läser mycket böcker som jag gillar men som jag inte skulle säga är "Bra". Böcker och tv-serier som man knappt vill erkänna att man väldigt gärna spenderar tid på och helst smusslar sig undan på sitt rum med.

En annan författare som jag läst mycket av är Stephen King, hans skräckböcker har aldrig varit de seriösa kritikernas favorit men i mina tankar har jag alltid tänkt att om 50 eller 100år, antagligen efter hans död så kommer Stephen Kings böcker att betraktas som Edgar Allen Poes. En författare som inte uppskattas av sina intelektuella samtida men som i framtiden antagligen kan betraktas som att ha efterlämnat sig något som verkligen tillförde något till litteraturen och framför allt de som läser hans verk.

Senast har jag börjat läsa 50 shades of Grey som är en typ av "tantsnuskbok" och som för ovanlighetens skull har lyckats ta sig in på de vanliga hyllorna i de "seriösa" bokaffärerna. De säger att den har mer än bara sexscener utan även en psykologisk botten. Visst, kan jag säga men i mina ögon är den som en välskriven harlequine med lite mer tanke bakom. men jag kan se historian gå igen. Den "fattiga" flickan som bedåras av den "rika" och komplicerade mannen och blir häftig förälskad och diverse äventyr på vägen till kärleken. Same, same but different. Sen kan man kalla vad det vill, och tiderna förändas trots allt lite och det som betraktas som icke acceptabelt idag kommer med största säkerhet vara helt ok imorgon. Ni minns väl att Elvis chockade alla på 50talet med sina vickande höfter. Idag krävs det mer än vickande höfter på scenen för få samma reaktion.

Då vaknade tanken om att gilla det som inte är "Bra".

Med Bra menar jag framför allt litteratur och  filmer som av Kritiker och Kunnande inom litteratur och film anses vara bra kvalitée på. Helst ska författaren/reggisören ha vunnit en och annan Pulizer, nobelpris eller oscar. Men vad säger att det vi gillar - som inte ens man själv anser vara "bra" inte är bra? Om man gillar det borde det inte vara bra? om annat inte i underhållning och förströelse syfte? Visst en harlequine bok eller ett avsnitt av Desperate house wifes må inte ha så mycket unikt att komma med utan är ofta stöpt i en och samma form och har inte kanske inte som mål att väcka stora tankar. Men ibland är det underhållningen och förströelsen man vill åt och om de uppnår det syftet är det inte bra då?

Det kanske är dags att ta med sina Harlequine pocketar ur garderoben och ställa sig upp och säga att jag tycker de är bra, de fyller sitt syfte. En bok eller film inte är djup och tung liksom Trie colour filmerna eller Kafkas verk och som bara tilltalar en liten klick av intelektuella som betraktas som Fin. Jämfört den stora massans förkärlek till kiosklitteratur och massproducerade tv-serier och filmprogram som betraktas som skräp.

Det kanske är dags att dela in ting i annat än skräp eller fint, ytligt eller intelektuellt, Dåligt eller bra. Vi kanske ska försöka med förströelse eller djupsinnigt. Båda kan vara lika underhållande och båda kan vara lika bra.

Sen är frågan hur vi ska blanda in kvalitée konceptet i sammanhanget. Men kvalitée har väl inget att göra egentligen med om man gillar det? Jag kan gå på McDonalds och äta en hamburgare- som av de flesta inte förknippas med kvalitée snarare med kvantiteet och för mig är det minst lika gott som att gå på stans lyxkrog och äta en oxfilée av finaste kvalitée. Men finns det något som säger att det ena är bättre än det andra bara för att lyxkrogen är dyrare? Här kommer kaptitalisterna in. Fint = dyrt. Men inte riktigt samma regler gäller inom litteratur och film nuförtiden. Utbudet är större och priserna jämnare än på den tiden när kiosklitteratur myntades.

Hm det tål att tänkas på.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kiosklitteratur

Lektion - rådgivning

Red lektion på Jossan igår, fast egentligen var det inte en "riktig" lektion utan mer en rådgivning.

Svårt att hålla en riktig lektion när man är så begränsad men Ulle löste det ändå ganska bra. Det vi har att röra oss på är 3x5min trav, ett par galopper (åt varje håll). Ridning längst med ridvägarna och inte voltarbete.

Det jag i första hand ville ha hjälp med var galoppfattningarna och få lite allmäna tips på ridningen däremellan och det fick jag.

De få gånger jag galopperat nu i denna omgång av igångsättning så har hon varit minst sagt spänd, halvbockat någon gång och dragit upp huvudet och stretat emot och det har kännts som att benen spretar åt alla håll och kanter. Tipsen jag fick var att inte förbereda mig på bockningar och full fart framåt och inte sänka handen och ha den "förhållande" utan ge henne plats och låta henne balansera sig själv mer än att försöka göra det åt henne. samma vid avsaktningar, hellre sakta av för röstkommando och låta hand vara stilla än att börja en dragkamp med spänningar som följd. och försöka undvika bockningar i fattningarna. Ja och så måste jag inte flytta in innerhanden och därmed göra så att hon puttar ut bakdelen och försvåra fattningen för henne. Det gick mycket bättre även om galoppen känns något okontrollerad :)

I traven kändes hon lite slöare än vanligt men hon jobbar på bra när jag ber henne och hon är ack så känslig för mina hjälper :p En givande lektion .

Hovböld? Bara öm av snösulan?

Idag var hovslagaren, inte ordinarie utan stand in ute och tittade till Amanda som haft puls i Höger bakhov och varit lite varmare i densamma. Mest på morgonen knappt märkbart på eftermiddagen. Han plockade av skon och klämde men kunde inte hitta någon böld. Hittade lite öm sula på yttersidan där sömmarna sitter och funderade på om det kunde vara snösulorna som fått henne att ömma. De kan ligga och klämma ungefär som en ihopknöglad strumpa i skon och en del hästar är tydligen känsligare för det. Amanda har ju gått oskodd bak tills jag fick henne och har nog aldrig haft snösulor.

Han satte dit skon igen men hoppade över sömmarna över det ömma stället. Vila i två dagar till och sen kör på som vanligt om allt verkar ok. Håll tummarna.

Ikväll ska jag rida andra lektionen på Jossan sedan igångsättningen. Jag antar att det bara är att be om problem, för när annars har man en halt häst än när man har en efterlängtad lektion. Galopperade för första gången på henne i onsdags och den galoppen var ju inget att hurra för, huvudet upp och benen åt alla håll och kanter. Troligen en kombination av en lite spänd och överagerande ryttare och en häst som glömt hur det gick till att galoppera med ryttare. Så tänkte att ulle ska få oss på rätt spår.

Förberedd för vinter - Let it snow

Igår helskoddes Amanda med sulor och fyra broddhål, Jossan skoddes bak. för första gången på egen hand av hovslagaren. Med snösulor och fyra broddhål. Sen fick jag två askar med brodd av hovslagaren som även lämnade sina arbetsbyxor, men jag antar att det var ett misstag ;)

Bilen - SAABen bytte pojkvännen däcken på för två veckor sen så den är redo oxå. nu är det bara Caddyn kvar som ska få ett eller kankse två nya dubbdäck :)

Galopp!

Idag står det galopp på Jossans schema - det är drygt ett år sen jag galopperade henne uppsuttet. Lite nervöst och med mycket förväntningar! *viskar*

Tar ett djupt andetag

09:34 2012-11-14

1, 2, 3, 4, ...

Det finns inget jag ogillar så mycket som folk som inte kan sköta sitt jobb och som gnäller.

10:53 2012-11-14

Fick in en känga - under bältet på min kollega på dagens försenade morgonmöte. Nej våran grupp funkar tyvärr inte bra just nu. :/

Läktarryttare & ponnymamma

Ack denna frustration som man upplever som hästintresserad mamma när dottern rider lektion på ridskolan. Ack dessa ridskoleponnier som absolut inte gör ett uns mer än vad de tvingas till. Det finns nog ingen gräns för den frustration man upplever när man sitter på läktaren och vill springa ner och rida till den otroligt loja ponnyn som tar varje chans till att stanna och som inte svarar varken för ponnysparkar eller rapp med spö.

Men det är klart barnen riskerar inte att ramla av i första taget på dessa "trygga" - eller rättare sagt halvdöda kreatur. och barnen kämpar på och ser trots allt lyckliga ut när lektionen är slut och inte bara för att eländet är över. Huvudsaken är väl att det går tryggt till och att barnen får verkligen lära sig att "rida". Fast en hel del ridskoleolater lär de nog ha med sig när de sen ska rida privathästar som skulle svara med full sken rakt fram om de behandlades med samma framåtdrivande hjälper som dessa ridskoleponnier måste handskas med för att överhuvudtaget lyfta på hovarna från marken.

Det är nästan så jag överväger att lämna läktaren och ta en joggingtur eller sätta mig i det varma fikarummet på behörigt avstånd.

Miss Hyde - det kan gå snabbt

Det kan hända så snabbt och så oväntat. Hästar är djur och även om vi som människor som anser oss överlägsna i tankekapacitet och smarthet så händer det så lätt och kan gå så snabbt.

En häst som man tycker sig känna som på ett ögonblick förvandlas till Mr Hyde och en människa som förvånat står bredvid och för tillfället inte är det minsta beredd på att hantera situationen. Människan är i underläge för människan styr sina handlingar efter vi har tänkt vi är dåliga på att reagera snabbt, hästar handlar på ren instinkt och det går snabbt. Efteråt är det lätt för oss att efterklokt inse vad som orsakat reaktionen. Men det är det som skiljer de duktiga hästmänniskorna mot de mindre duktiga. De duktiga kan förutse dessa reaktioner i större grad och därmed förhindra dem.

Häromdagen skulle stallägarinnarens kille hjälpa till i stallet. Hon är högravid och kommer snart att behöva lite mer hjälp från honom. Han är bonde och inte helt ovan vid att hantera djur – Kor. Men inte speciellt van vid hästar. När de skulle lägga på täcket på min häst slutade det med att hon trängde in honom i ett hörn med rumpan och hotade med att sparka! Min lilla häst som kan vara nog så rödhårig med sina egna ideer om hur saker funkar och vad som är otäckt. Men väldigt sällan har några tendenser att vara aggressiv. Lite tjurig men sällan hotfull. Stallägarinnan fick uppmana pojkvännen att ta sig ur boxen vilket han klarade utan att något hände – Som tur är! Min häst vägrade sen att komma fram till någon av dem och stallägarinnan fick locka och muta i nästan en kvart innan hon kunde få tag på henne.

Efterklokheten säger oss att min häst som alltid har varit rädd för kor ända sen jag fick henne och efter vi hade även en otrevlig incident med taggtråd och kor så var kolukten på pojkvännens byxor tillräckligt för att få henne att förvandlas till Miss Hyde.

Jag kan bara säga att jag drar en lättnads suck när de berättade detta för mig att inget värre hände.

På em/kvällen hängde vi pojkvännens byxor utanför hennes box för att hon ska få vänja sig vid lukten och det hade gått bra. Sen har han kört med en mutningsperiod och gett henne äpplen och det har också varit ok, så förhoppningsvis ska det inte bli några problem. Men det känns skönt att jag inte har så långt till stallet om det blir problem. Jag är i alla fall väldigt tacksam och glad att de tar sig tid att försöka vänja min lilla röda virrhjärna J

Idag är en bra dag, nu är en bra tid

Insåg när jag sitter här och jobbar att just nu går jag i en nedförsbacke, det vill säga just nu går det lätt. Jag är pigg och känner mig full av energi även om den ibland inte bidrar i att så mycket blir gjort, fast ändå gör jag mycket känns det som. Jag känner även på kvällen fast det är mörkt efter jobbet att jag har energi ork och vilja att göra både det ena och det andra. Det är bara som vanligt tiden som begränsar. Energi gör att man känner sig mer positivt inställd till det mesta, både motgångar och smågnabb. Det är bäst att ta tillvara på det just nu, för man vet aldrig när nästa uppförsbacke kommer.

Igår - Söndag red jag ut på båda. Det är bäst att passa på när det är ljust. Nu blir det mörkt nästan redan vid 16:30 och gatlamporna  hann tändas när jag var på väg hem med Jossan. Körde galoppintervaller med Amanda och det gick bra! hon är så ambitiös i fattningarna och tar dem bra, fast orken tryter ganska snabbt men tyckte ändå hon hade bra framåtbjudning. Kom att tänka på att hon behöver mer av detta konditionsträning ute för framåtbjudning och jobb i paddocken för att bli mindre stel i sidorna och mer svängbar. Jossan var pigg men på ett bra sätt även om hon tittade och tyckte mycket var otäckt. mycket energi i traven.

På lördagen hjälpte jag Chrisitans syster att flyttstäda, hon flyttade från sin lägenhet in till ett hus i tuve tillsammans Per. Jag gillade huset, det låg sist på en gata hade en underbart fin trädgård och huset hade en lite fräck och annorlunda men välplanerad etagelösning. Det väckte åter igen tankarna om huruvida christian och jag ska slå ihop våra påsar. Men som sagt var innan, vi har det båda för bra där vi bor nu på varsitt håll, problemet är ju bara att vi inte trivs så bra hos varandra, det är väl det enda argumentet som säger att vi kanske ska försöka hitta ett ställe där vi trivs båda två. Fast det blir nog svårt! Jag hävdar fortfarande att även om Christian säger motsatsen så tror jag att det blir oerhört svårt att få honom flytta från Säve och sin familj.

Statusupdatering hästarna

Då det var ett tag sen jag skrev regelbundet kankse det är dags för en statusupdatering.

Amanda - Det går framåt, nu har vi varit iväg ett par gånger på körträning och hon gillar det och går väldigt bra. Nu är det bara kusken som ska hänga med i svängarna oxå :) Bästa pojvännen har fräschat upp rockarden och satt dit en egentillverkad svängel så den får hänga med ett tag till. Nu vill jag bara ha fästen till bakselen och en något upphöjd kuskbock :) Vi jobbar ganska mycket med att få fram en bättre skritt och få upp konditionen.

Vi har fått två till små medryttare, två systar som går på samma ridskola som 1:a medryttaren Fanny.

Galoppfattningarna börjar sitta riktigt fint, nu gäller det bara att bibehålla galoppen!

Jossan - *viskar* går det framåt med, vi är inne på v 10 i konvalecentprogramet, och har börjat räkna trav i minuter och inte  i meter. 5minx2 och det går framåt. Hennes skulderblad som troligen fått en törn och som varit osymetriskt när hon rört på sig har blivit mycket bättre. jag undrar inte om det kan bero på att jag börjat stretcha lite.

http://home.swipnet.se/horse/dokmassage/stretching/plansch.htm

Varierar tömkörning och uteritter med ganska mycket arbete i paddocken. Framförallt eftersom det inte finns så många bra längre travsträckor i närheten utan att man måste ta sig dit via en backe. Tömkörningen fick ett uppsving efter en mycket givande clinic med Bo Jenå i Sotenäs. Har börjat jobba mycket med långsam trav på spåret medan jag går brevid, jobbigt tycker Jossan som vinglar och slingrar sig och gärna vill falla inåt. Men tror det är nyttig variation till den lite mer framåt traven jag brukar använda i ridningen för att behålla framåtbjudningen.

Uteritterna var ganska begränsade ett tag då det gick ganska vilda ungtjurar i en hage längst med vägen åt höger. Jag orkade inte ta konflikten iår utan siktar på att vänja henne igen nästa år och försöka dämpa hennes koskräck en aning. Men nu har de flyttat korna och vi kan åter igen gå åt båda hållen.

Båda hästarna får tillskotsfoder nu, höet hade även iår låg proteinhalt även om det inte var så katastrofalt som förra året. Lucern till Amanda och Kraft protein plus till Jossan.

Funderar på att klippa amanda lite under magen, halsen men är samtidigt orolig att hon kommer bli frusen. Pigg eller kall? Vill inte klippa under magen men man kanske ska klippa en spårklippning med rand längstmed.

Motsägelsefull när det kommer till ålder och förstånd

Man kan rösta när man är 18 men man är enligt reglerna inte förståndig nog att gå på systemet och handla förrän man är 20 Tydligen är det två år tillvänjning från att ha ponerad begränsad alkoholintag på restaurang/hemma till att få obegränsad tillgång på systemet? Jag har alltid tyckt det är konstigt. Nu vill även trafikforskare att vi ska höja körkortsåldern till 25år eftersom ”hjärnan inte är färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern och att unga förare har svårare att stå emot grupptryck”

Citat TT 2012-11-01 Höj körkortsåldern till 25 år men gör utbildningen gratis. Så vill flera trafikforskare minska antalet svåra trafikolyckor. Unga bilförare är överrepresenterade i sådana olyckor. Orsaker är bland annat att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern och att unga förare har svårare att stå emot grupptryck, enligt Nils-Petter Gregersen, forskningschef vid VTI.

Samhället skulle spara pengar genom att stå för körkortet, skriver Västerbottens-Kuriren.

/ TT

Vad säger det oss? Att besluta om vilka som ska styra landet krävs mindre utvecklad hjärna än att ta körkort? Risen är mindre att man faller för grupptrycket när man röstar än när man kör bil? Inte konstigt att man blir lite oroad över hur vårt land styrs.

Äntligen avslutat mitt FB

Äntligen fick jag tummen ur och avslutade mitt Facebook konto, eller rättare sagt inaktiverade det eftersom det inte gick att "ta bort". Men jag bad dem ta bort kontot helt, vi får väl se om de gör som jag vill eller om man alltid är fast i träsket och kommer få dras med ett bagage.

Varför? För att jag inte känner att det ger mig något utan bara "stjäl" tid och jag får ett tvång att ständigt gå in. Sen sitter jag och irriterar mig på de oändligt många meningslösa inläggen som jag inte är intresserad av. Visst finns det guldkorn och inlägg som både är intressanta och roliga. Men de är för få för att utmärka sig i mängden.

Jag har även funderat på vad som skiljer andra "forum" mot FB. För mig är den största skillnaden att i FB har man valt själv sina "vänner" och så länge de är vänner så ser man allt de skriver. Visst man kan välja att inte visa det de skriver men det är allt eller inget som gäller, Vissa personer vet jag att handlar det om hundar & barn och hälsostatus är i jag inte intresserad men om de lägger ut ett recept, ja då kanske jag vill läsa. Hade det funnits ett bättre "filter" på vad man är intresserad av eller inte hade det kanske varit intressantare? När jag läser på tex de hästforum jag brukar följa kan man välja själv vad man vill läsa och då behöver man inte läsa allt utan bara en rubrik och när man väl läser finns det ofta en tanke bakom inlägget. Inte bara tangentbordsbabbel.  En sak till som jag inte "gillar" med FB är att man bara kan gilla, varför kan man inte ogilla? Vilket gör allt väldigt onyanserat och jag "gillar" inte när mina vänner är sjuka eller skriver om tråkiga saker. Men även det ska man tydligen "gilla" för ogilla någons inlägg är ju bra taskigt.

Imorse när jag slog på datorn kände jag av samma vana att jag skulle gå in att kolla FB, men just nu saknar jag det inte alls och sitter inte och funderar över allt "viktigt" som jag missar, för jag känner på mig att jag trots allt inte är intresserad av att veta om ytligt bekanta X är hemma med sina sjuka barn ... igen. Om lika ytligt bekanta R bakat bullar. Eller att K lägger upp ännu ett kort på sina, barn/hundar/katter - tja hästkorten kommer jag sakna :) Jag kommer inte sakna gullandet och det offentliga ryggklappandet och de få men tydligt märkbara "dolda påhoppen" där man bakar in kritik i gulliga oskyldiga kommentarer.

Så nu kanske jag får tummen ur och bloggar lite mer istället :) Mer för min egen skull än för att visa upp för resten av världen vad jag håller på med för tillfället. Det mest komiska är att min pojkvän sa på skämt "hur ska jag veta vad du gör nu då?" Det kanske är dags att mötas och prata mer IR.

Det är spännande hur snabbt något kan bli en "last" och hur  snabbt man kan vänja sig av med det igen.

Minnet är kort

Onsdag 31okt

Insåg idag när jag står på jobbet att jag har en korv i micron hemma som skulle ha varit med i gårdagens middag :p

Dagens citat:

Minnet är kort men gott.

Allt har en ände utom korven som har två.

Torsdag 1:a november

06:30

Hittade Korven i micron när jag skulle värma min frukostmacka. Den fick åka ner i papperskorgen. Förundrad över hur minnet funkar och hur lång tid korven hade kunnat tillbringa i micron om jag inte använt den.

Skolskjuts

Förvånas över byråkraters vilja att hålla i pengarna och inte vilja ge folket det som man har rätt till. Då är det skönt att vara såpass "påläst" att man kan sätta dem på plats och kunna få den hjälp man har rätt till - bara av ren princip. Det får en att undra om dagens samhälle har som mål att finnas här för våran skull eller bara är här för att motarbeta. Båda sidor misstror den andra om att bara vilja "utnyttja" den andra, vilket skapar ett samhälle med tuffare klimat där man måste "strida" för sin rätt och där myndigheterna "försvarar" sina resurser med näbbar och klor. Nu har  jag gått rond nr 4 i ansökan om skolskjuts och nu när jag fått ett Ja - om än inte skriftligt än, så funderar jag på om vi kanske ska vänta ett år till innan vi börjar utnyttja det.

Det började med att jag mailade till rektorn för dotterns skola

7:e Augusti

Hej xxx

Min dotter Linnéa Samuelsson ska nu till hösten börja i 3:an och jag
har läst lite om skolskjuts och insett att det hade varit otroligt bra
om vi kunde få använda det. Jag läste bla på skolverkets hemsida.

Jag har min dotter jämna veckor och jag bor på Österslätts gård 1, 423
71 Säve och jag jobbar i Mölndal. Hon bor hos sin pappa i Gunnilse
ojämna veckor då vi har delad vårdnad.

Hur ska jag gå tillväga när jag ber om skolskjuts? Vad jag förstod så
är det du som rektor som beslutar om man kan få det :)

Mvh
Sandra

Till svar fick jag 8:e augusti

 Hej!
När det gäller skolskjutsar så är det min kollega xxx som är experten. Hon är fortfarande ledig, men jag vidarebefordrar ditt mail till henne.

Hälsningar

rektor Gunnilse och Björsareds skolor

Den 13:e Augusti fick jag följande

Hej Sandra!

Förlåt att jag inte har hört av mig tidigare, jag har varit sjuk. Det bästa är om du fyller i en fullständig ansökan (bifogar blanketten) så att vi får överväga utgående från den. Rektor fattar beslut i frågor om skolskjuts men vi måste utgå från de riktlinjer som politikerna har fastställt. Jag bifogar riktlinjerna så kan du titta på dem. Hör gärna av dig om du har frågor.

 Med vänliga hälsningar,
Biträdande rektor

Med fick jag riktlinjerna för skolskjuts i Angered

Riktlinjer för skolskjuts i stadsdelen Angered

Jag läste dem och fyllde i anmälningsblanketten och skickade den. Tyvärr kopierade jag den inte.

Sen hörde jag inget förren den 16:e Augusti. Då jag fick följande mail.

För dig som söker information kring skolskjuts finns en sida på Hjärntorget med just detta.
I aktiviteten 131GUNS/131BJÖS föräldrarum, ser du i vänsterspalten sidan Skolskjuts. Klicka där för information om hållplatser, tider samt kontaktnummer.

från Biträdande rektor

Måndagen den 20:e augusti fick jag ett samtal från "Administratören" för
Område Bergum-Gunnilse-Björsared

Sammanfattning av samtalet var följande:

Vi pratade om fritidsplaceringen och att man inte kan få skolskjuts om man har fritidshemsplacering, jag upprepade flera gånger att jag vet om det och har planerat att avsluta fritidshemsplaceringen ifall jag får skolskjuts. Sen frågade hon om var dottern är folkbokförd. Hos sin far i Gunnilse, Nej då gick det inte eftersom det var för nära mellan den folkbokförda adressen och den anvisade skolan. Jag nämnde att jag tyckte att det lät mycket konstigt och sa att jag inte kunde påminna mig om att jag läst detta i riktlinjerna - tyvärr hade jag dem inte framför mig. Hon sa att hon skulle avslå min ansökan och skicka den till mig och jag sa att jag ska kolla riktlinjerna.

Direkt när vi lagt på kollade jag upp riktlinjerna och som jag trott står det inget i dem om att var barnet måste vara folkbokförd skulle påverka, såvida barnet är folkbokförd i Göteborg. jag försökte ringa tillbaka samma dag men fick bara upptagetton.

Så jag tänkte att jag skulle avvakta avslagan och se vad hon skrev i den.

Torsdagen den 23:e augusti hade jag fortfarande inte fått något brev så jag mailade tillbaka:

Hej

Var det dig jag pratade med om skolskjuts häromdagen?

mvh
Sandra Karlsson

Fredagen den 24:e augusti fick jag följande mail tillbaka

Hej Sandra,
ja, det var jag som ringde om skolskjutsbeslut. Jag har också postat till dig rektors beslut med motivering samt blankett om hur man kan överklaga ett sådant beslut om ni vill göra det.

Med vänlig hälsning,
xx
Administratör
Område Bergum-Gunnilse-Björsared

Samma dag (runt 10 tiden) svarade jag

ok jag undrade eftersom jag ännu inte fått något brev och jag har läst
i de riktlinjer jag fick av dig och kan inte se att det står något om
att det ska spela någon roll vilken adress barnet är folkbokfört på så
jag hoppas att du kan hänvisa till den "paragrafen" i det beslut ni
tagit.

Med tanke på att skolan redan har börjat så hoppas jag att detta
behandlas snabbt.

mvh
Sandra

Vid 13 tiden så fick jag ett samtal från administratören:

Hon sa att jag fått avslag pga fritidshemsplaceringen och nämnde inget om folkbokföringsadressen. Jag upprepade att fritidshemsplaceringen skulle upphöra när vi fått skolskjuts och att det stod i både ansökan och att jag sagt det förra gången vi pratades vid per telefon. Hon sa att hon måste ha läst fel och missuppfattat mig och om fritidshemsplaceringen upphörde så hade jag rätt till skolskjuts. Så nu ville hon att jag skulle säga upp fritidshemsplaceringen vilket skulle ta ca 2månader och sen ansöka om skolskjuts igen när det var klart. Jag nämnde att jag kände mig skeptisk till att säga upp fritidshemsplaceringen innan jag fått besked om skolskjutsen svart på vitt och bad henne skicka ett skriftligt "förhandsbesked" på att jag har rätt till skolskjuts vilket hon skulle göra.

Igen - 500 miles

Igångsättning igen, promenad promenad promenad, både med Jossan och Amanda.

Jossan fick IR behandling igår och under behandlingen så stretchade hon sig själv ett flertal gånger både rygg och ben. Så skönt att se sin häst må bra!

För hennes del är det skritt för hand och sen skritt i paddock/ut som gäller successivt öka från 30min - 60min.

Amanda har lite tuffare, ska komma igång ganska snart igen och där rider och har tänkt att tömköra/köra mera. hon verkar vara helt symtomfri från det ev fånganfallet men jag vågar inte släppa henne heltid i gräshage än. Har haft henne några timmar med och utan munkorg. och på strikt diet. 4kg känns inte mycket men så är hon inte så stor heller. Men det märks på henne att hon är ständigt hungrig och att det enda som gäller är mat! hon får i princip obegränsad tillgång på halm men det slinker bara ner i nödfall. för att vara ett matvrak är hon lite kräsen ;)

Ikväll kommer det ny torv så jag funderar på att mocka och städa ur i boxen. Roligt arbete eller hur ;)

Amanda fick ett bad i helgen och nu i veckan så bokstavligen ser man hur pälsen växer, jag ska nog investera i en klippmaskin från jula.

Hoppet

Är det sista som dör. Jossan står nu ensam i "sommarhage" med de övriga hästarna i  närheten så hon kan se dem. Det funkar då hon är ganska lugn men jag tror inte hon är helt nöjd med situationen. hon får komma in ett par timmar om dagen och vila bli ompysslad och få Metacam och hon verkar lite loj och slö. Skulderbladet kanske har blivit något bättre. Enligt veterinären ska hon gå på smärststillande 12 dagar och skrittas 40-60min. Så nu sitter jag och börjar skissa upp ett träningsprogram i excel. Vem vet någon gång kanske jag kommer till v15 och har börjat galoppera :p

Amanda mår bättre och är mindre glad över att behöva stå inne. fick jaga veterinären idag och fick inte något bra svar från distriktsveterinären. så istället ringde jag Ale djurklinik som sa att det bästa är att avvakta ett tag till då det antiinflamatoriska fortfarande kan verka.

Majsan min gravida katt blir bara större och större. har kollat tuttarna lite och de har oxå blivit större så nu hoppa jag att hon snart får sina små bebisar. Väntar med spänning!

Dålig fingertoppskänsla eller otur?

Har jag dålig fingertoppskänsla eller bara ren och skär otur? Eller beror det på att jag är för dålig på att stå på mig vad jag egentligen vill?

Funderar mycket på detta men känner mig just nu uppgiven och med tanke på vad som hänt under det gångna året så börjar jag på allvar överväga om dethär med hästar är något för mig.

Jossan var under igångsättning, när vi brakade igenom taggtråden vid kohagen. Jag har ältat ett antal gånger, om... om jag tagit en annan väg, om jag lättat på tyglarna och drivit på istället för att hålla in, om jag hoppat av ... osv osv. Såret läkte som tur var bra och jag hann nog rida två gånger innan hon plötsligt en dag kändes motvillig och seg. Red en dag till och när jag tittade ner insåg jag att skulderbladen rörde sig väldigt osymetriskt, på vänster sida stack övre delen av bladet upp och bildade en grop mot halsen vid varje steg. Detta kändes inte alls bra så efter ett par dagars vila och ingen förbättring åkte vi in till kliniken, valde Åby då de hade en kiropraktor/osteopat på plats och eftersom jag misstänkte att det var mer en muskulär skada än något annat då hon varken var halt eller kändes så osymetrisk att rida som hon såg ut. Kiropraktorn kliade sig i huvudet böjde och klämde och konstaterade att det sannolikt var en muskulär bristning på insidan av skulderbladet. Vila 5-6veckor med smärtstillande - Metacam. Helst i mindre hage och med lugn kompis.

Detta är en skada som antagligen uppstått i hagen. Där hon gått med flocken på fem till hästar, jag hade helst velat haft henne i en mindre gräshage med min egna ponny som är mer intressera av mat än av att springa. Men på grund av hur stallet använder sina hagar fanns det inte några möjligheter att ha det så. Så valet stod mellan att ha kvar henne med min ponny i vinterhagen/sjukhagen eller släppa ihop henne med den större flocken på sommarbetet. Jag valde det senare och tänkte att det får bära eller brista, hellre en glad häst med kompisar och som får njuta av det som är det bästa med sommaren än en ensam och olycklig häst. Men även lite av bekvämlighet för matte då en häst i boxen hade inneburit att jag fått göra allt jobb själv. Sen gick det som det gick, ett steg framåt och fyra steg tillbaka. ännu mer vila. Vet inte ens om jag ska vara glad eller olycklig över att det är en "ny" skada eller sörja över att det inte var den gamla, ibland känner jag mig bara så trött att jag önskar att jag inte hade några hästar. eller att de antingen var obotligt sjuka eller kärnfriska så man inte går med det lilla hoppet om Kanske. Kanske blir de bra igen men samtidigt vågar man inte hoppas för man vill inte bli besviken. Längtan efter att man äntligen ska få göra allt det roliga istället för som nu slita med allt det tråkiga som vi alla mår psykiskt dåligt av. Jag vet ärligt talat inte vem som är mest frustrerad av oss.

Lilla Amanda ponnyn har det gått framåt för, söt som socker och snäll för det mesta men lite bus i ögat när hon vill något. Vi har ridit lite längre sträckor och kommit upp i lite längre sträckor av galopp och trav även om hon ganska snabbt blir flåsig. Hon är inte världens snabbaste men otroligt rolig och charmig att rida på sitt sätt. Nu när jossan fick sin senaste skulderblads diagnos så fick jag äntligen framförhandlat att jag fick lov att dela av sommarhagen och använda den bortre delen till Jossan och amanda men tyvärr är detta den del som hästarna av någon anledning inte gillar så den är väldigt mycket mat kvar i. Amanda och jossan fick gå där halvtid till att börja med nån vecka och sen släppte jag dem på heltid. I fredags red jag Amanda i paddocken och efteråt ställde jag in henne i boxen där hon fick vila några timmar. När jag skulle leda ut dem till hagen så haltade hon och släpade liksom vänster framben. Jag trodde att hon sträckt sig eller likande så hon fick boxvila under natten istället. På morgonen tittade jag till henne och hon var bra igen så jag släppte ut henne i hagen igen. Lördagen tog jag en promenad med henne och tyckte hon såg ok ut. Båda stod inne ett par timmar på em/kvällen

Söndag morgon tittade jag till dem i hagen när jag skulle iväg och vara funktionär på en tävling och jag såg att Amanda var stapplig. Det var bara att vända, ta in Amanda som var ovillig att röra sig och ringa till veterinären. De värsta farhågorna kändes besannade, och då har jag både blivit varnad och själv redan insett och försökt gå till motangrepp mot den fruktade fången som så många ponnier drabbas av. Den senaste veckan har jag bla börjat använda och försökt passa in en betesreducerare på Amanda men det är inte helt lätt att få green guarden att sitta bra då hon är för stor för ponny storleken och lite för liten egentligen för Full.

Veterinären konstaterade att hon har en del fångsymptom. varm och lite puls i alla hovar. Ovillig att röra sig, ingen feber men samtidigt så släpade hon fortfarande lite på vänster fram och veterinären tyckte att det mer tydde på något som satt högt. Men hon tyckte att vi skulle behandla det som fång och ta blodprov för att försöka se vad det verkligen är. Boxvila på mjukt underlag. på kvällen såg hon piggare ut och var hungrig! Men fortfarande ganska varm i hovarna. :( Jossan får nu gå ute ensam men är som tur var ganska lugn och hästarna i hagen bredvid verkar oftast hålla sig i närheten så hon ser dem.

Det känns som jag har dålig fingertoppskänsla. Jag ser en del av symptomen men reagerar för sent och har svårt att komma på vad det beror på. Med tanke på att hästar är så känsliga djur så får det ödestigra konsekvenser. Samma fingertoppskänsla som gör att jag kan köra en bil utan att märka att den låter konstigt innan den totalhavererar och jag tappar avgasröret eller får punka.

Så nu står jag med två sjuka hästar och inser att jag antingen måste få lite bra ridtimmar för att kompensera för all motgång jag haft och för att få min motivation att inte gå i graven. Just nu är det pest att vara hästägare.

I valet och kvalet - tapet

Jag har en vägg som jag skulle vilja ha som fondvägg. En tapet.

Önskemål:

Brunt & guld, svart & guld/silver eller grönt & guld - men hittade knappt några gröna nyanser ev Lite rosa/lila?

Arbete vs fri tid

Om man inte föds rik:

Så arbetar man för att kunna ägna sig åt sin fria tid.

För att få obegränsat med fri tid krävs extremt hårt arbete.

Tankar om midsommar

Midsommar, liksom alla högtider är en tid att fröjdas, en tid att splittras.

Midsommar har inte så länge jag minns haft någon större betydelse i mitt liv, men så har jag aldrig varit mycket för högtider. Faktum är att nu när man blivit äldre känns det mindre viktigt för varje år att man "måste" samlas med familj/vänner för att fira Jul, Påsk, Midsommar, födelsedagar osv. Jag kan faktum tänka mig att sitta själv alla dessa högtider och antingen fira lite för mig själv eller helt enkelt bara strunta i det och göra det jag gör varje vardag eller på ordinarie helgdag.

Men midsommar har fått en lite ny betydelse, Midsommaren för två år sedan så träffade jag min nuvarande pojkvän, som är min stora kärlek i detta liv. Så frågan är om detta är en dag man ska fira trots allt, kanske lite. Pojkvännen som egentligen inte är mer för högtider än jag verkar trots allt ta Midsommar lite mer på allvar just på grund av kärleksaspekten. Jag har en känsla av att han väldigt gärna vill vara med mig på midsommar. Men så trodde han att han inte skulle ha sin 18-åriga dotter hemma hos sig på midsommar, men så har dotterns mor bokat hotellrum med sin sambo och därmed får dottern vara hos Christian. Jag kan själv läsa mellan raderna den lite krasst konstaterande av hur hans ex:s göranden ständigt sätter prägel även på vårat förhållande genom sitt agerande och jag känner hur jag kämpar med att avskärma mig från att kritisera och att låta mig påverkas av hennes handlande. Vilket gör att jag distansierar mig sakta men säkert från viktiga delar av Christians liv som jag egentligen så gärna vill vara en del av.

Dottern vill gå på ett kalas som anordnas av dem som vi träffades hos för två år sen, Janne och Anna. Inte på grund av att hon har nära vänner på detta kalas men på grund av att de som anordnar kalaset har jämnåriga barn, som hon träffat på de tidigare midsommar-kalasen och vid några fler tillfällen. Anna och Janne som anordnar kalaset tillhör min kompis Malenas bekantskapskrets och är inga jag känner och jag har inte lärt känna dem även om jag träffat dem ett par gånger efter den midsommaren. Men jag kommer att jobba till 17 på midsommar och när jag gjorde det förra gången så kom jag till samma fest och var långtifrån i rätt stämning. Faktum är att jag redan dagarna innan ångrade att jag tackat ja och redan innan jag kom till kalaset önskade att jag bara kunde åka hem och sitta i min stuga, gärna i sällskap av Christian men för övrigt kände jag inte för att träffa folk. Så jag gjorde inget trevligt inslag i festen och har för mig att jag gick och la mig i tältet ganska tidigt. Jag känner inte för att göra samma miss i år så ganska tidigt, redan innan Christian visste att han skulle ha dottern hemma hos sig så hade jag gjort klart för honom att jag tackat nej till att vara med på festen hos Janne och Anna. Vi hade pratat om att vara tillsammans med Christians bror, Lollo och hans flickvän Annelie och det kändes mer lockande i mina ögon. Men Christians dotter vill inte tillbringa midsommar med två äldre "par" med inga jämnåriga vilket jag kan förstå. Så Christian är splittrad. Han vill vara med mig & han vill göra sin dotter till lags. Men jag känner inte för att gå på festen bara för att han vill träffa mig och för att hans dotter vill gå dit. Han kan träffa mig vilken dag som helst, även om det inte är Dagen.

Jag har sagt till honom att jag bryr mig inte hur han gör, för mig är inte midsommar en viktig högtid, även om det är dagen vi firar vårat "jubileum" på. För mig är det helt ok att sitta ensam. Han har i princip bestämt sig för att gå på festen men han har insett att han inte kan göra både som han vill och som han "bör" och är splittrad och det känns som han ursäktar sitt val och sina prioriteringar. Prioriteringar som jag har full förståelse, för vilken förälder sätter inte sina barn i första rummet oavsett vilken ålder de har?

Det är precis i detta dilemma som jag kan känna mig att det är detta som jag tycker är det absolut värsta med att ha barn. Att känna sig tvingad att göra och anpassa sig för sina barns bästa. Man vill så gärna göra dem till lags, att deras lycka på något sätt är viktigare än ens egen. Men i slutändan vem vinner på det? Blir barnens uppväxt lyckligare för att föräldrarna ständigt får stå bak och göra saker man uppenbarligen inte har lust att göra? Är föräldrarna lyckligare för att deras barn är lyckliga? Fast alla föräldrar vet att barn sällan blir lyckliga bara för att de får sin vilja igenom. När man ger efter för de skuldkänslor man som förälder har gentemot sina barn leder i sin tur bara att man känner att man försummar någon annan, och men egentligen är det bara sig själv man i försummar.

No more charter

I onsdags kom vi hem från våran Turkietresa dottern och jag. Det blev en ganska spontan sista minuten med bestämd destination på ett fyrstjärnigt all-inclusive hotell. Jag hade lovat dottern att vi skulle åka om jag fick sålt Kian och det fick jag.

I efterhand kan jag väl ångra valet och tänka att en resa till New York med pojkvännen hade varit mer i min smak men än så länge är både han och jag ganska mycket styrda av våra barns önskemål.

Resan till Turkiet och vistelsen där kan man egentligen inte klaga på, härligt väder 30-32 grader i skuggan, varmt vatten både i havet och poolen. Maten var ok, spriten gratis - på hotellet. Men jag insåg ganska snart att jag är ingen badmänniska, jag doppar mig och sen stiger jag upp igen. Jag är inte för att sola, låg ganska mycket under parasollet och fick i slutändan ändå solexem även om jag smorde in mig med solskydd - hade antagligen för klent, bara 8 men blev inte bränd utan fick bara så irriterande "blemor" mest på benen och armarna. Jag är ingen social människa som blir "kompis" med övriga charterturister, gillar inte att trängas i buffen, slåss om solsängar på morgonen och gillar inte att sitta och dricka sprit i baren på kvällen. Jag riktigt ogillar det kommersiella, betala lite till och du får lite extra service, att pruta på marknader och att shoppa små onödiga turistsaker. Åker helst inte på de ganska dyra utflykterna som anordnas.

Jag fick iallafall läst 6 böcker, Att flyga drake - mycket bra! rekommenderas, lämnade mig tårögd. Två svenska deckare varav den ena var usel och den andra ok. Kalifen - mycket filosofisk bok som inte riktigt föll mig i smaken. Två till böcker av min favorit deckarserie av Evanovich - Fearless Fourteen och något med Fifteen i titeln - lika roliga som vanligt.

Jag är uppväxt med charterresor, min mamma har åkt på fler än jag kan räkna, både med och utan barn. Min första var till Rimini, Italien när jag var 14år, sedan Grand Canaria en eller två gånger? Portugal var den sista jag åkte på med min mamma om jag minns rätt.

Det här var sista gången jag åkte på en charterresa.  För mig är en riktigt bra semester att vara hemma, skrota runt pyssla med hästar och katter. Eller så funderar jag allvarligt på att se till att pojkvännens ide om att packa en ryggsäck ställa sig på närmsta busshållsplats och se var man hamnar.

Bära eller brista

Igår fick jag hjälp av Malena att ta stygnen, det var nog bra att få lite proffessionell hjälp, då jag själv antagligen varit för mesig när det gäller att gräva fram stygnen ur sårskorpan och Jossan hade antagligen blivit ganska mycket mer otålig. nu skötte hon sig väldigt bra försökte bara lyfta och komma undan lite med benet. Såret såg fint och tort ut och jag la på ett litet bandage.

Idag släppte jag ut jossan och Amanda i vinterhagen. Jossan var allt annat än intresserad av frukosthöet jag lagt ut men Amanda var desto mer. Jossan gick runt och luktade och tyckte att allt var mystiskt, sen lyckades hon både bocka och springa i nedförslut över ett gupp och matte tittade förskräckt på och oroade sig för att såret skulle spricka upp men det såg ut som det höll. Det får bära eller brista. Hon snubblade till ett gånger med fram ungefär somhon inte lyfter på fötterna tillräckligt men nästan alltid bara i skritt. Hm. Ja senskadan ja. suck.

Idag känner jag att jag behöver semester!! :p sista dagen kvar!

Arbetsmoral

Ett råd till alla ungdomar: Bra arbetsmoral handlar inte om att släpa sig till jobbet snörvlandes och halvt sängliggandes. Bra arbetsmoral handlar om att ta ansvar för sina arbetsuppgifter och att "städa" upp efter sig och inte lämna saker kvar tills de som kommer efter.

Tidig middag

hm är det sen lunch eller tidig middag när man äter första målet efter frukost vid 16:30? Antagligen sen lunch eftersom det blev en sen start på dagen.

klaga på livet

Man har inte mycket att klaga på sin livssituation när man inte tycker man har tid & råd med saker man gör för att det är roligt, då har man trots allt haft tur i livet.

Attraktion

Läser en lång tråd på ett forum, har bara hunnit de första sidorna och skummar en hel del men det väcker många tankar.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1151506

För er som inte orkar läsa hela, sammanfattningvis är tråden skapad av en tjej vars partner har gått upp i vikt. Hon finner honom oattraktiv, osexig och försöker få honom att gå ner i vikt utan att lyckas. Vad ska hon göra?

Tråden får mig börja tänka.

För mig handlar det inte om att det specifikt är partnerns fetma som är det stora problemet. Problemet är vad man är attraherad av hos sin partner.

För mig är det livsviktigt i ett förhållande att det finns attraktion. Både fysisk och psykisk. Man kan älska varandra utan att vara attraherad men då är det mer ett platoniskt förhållande och jag kan tänka mig att när man blir äldre så glider man lätt in i ett förhållande som är mer platoniskt. Men nu pratar jag om 70+ när man kanske inte har lika stort behov av sexuell tillfredställelse.

Lika väl som jag söker efter en partner med ett visst utseende så söker jag även efter en partner med vissa egenskaper. Det jag gillar med min partner för tillfället är många saker men framför allt att han faktiskt i mina ögon har en kropp jag tänder på och att han är en man som tar väldigt mycket intiativ och att hans personlighet passar mig.

Om de fysiska och psykiska förutsättningarna ändras får man personligen känna efter om de påverkar ens attraktion till ens partner och om man själv upplever det som ett stort problem eller bara en lätt irritation. Nu räknar jag med att man utövar den bra typen av förhållande där man känner att man kan disskutera allt med sin partner.

Samtidigt vill jag att min partner ska vara attraherad av mig. Den dagen jag inte intresserar mig av huruvida han är attraherad av mig, den dagen kan så som jag tänker idag säga att jag slutat älska honom. En relation kräver att man anstränger sig, det är inte något man bara har och inte behöver underhålla. Om man inte underhåller sin relation så är jag helt säker på att kärleken dör ut. Men många förhållanden är kärlekslösa och går enbart på rutin. Men vem vill ha ett sådant förhållande? Alla vill känna sig älskade, åtrådda och omtyckta och den viktigaste av allt och det är väl en klar fördel om det är ens partner som ger en mest av detta. Min partner har sagt att han gillar att jag har långt hår, han gillar att jag rakar mig och han har även retat mig för min putmage. Inte på den nivån att om jag inte uppfyller det så kommer han sluta älska mig och han kommer inte göra slut. Men det är självklart jag tänker på saken och överväger innan jag klipper mig korthårig. Men även vice versa, jag har kanske inte uttalat det men skulle han sluta ta intiativ, börja ligga på soffan eller sitta framför datorn och sluta sköta sin kropp så är jag ganska säker på att jag skulle bli mindre attraherad av honom och tillslut även kanske överväga att lämna honom

Motsatsen till att vara attraherad av någon är att känna att partner är motbjudande. Om man finner sin partner motbjudande, man inte vill ha fysisk kontakt eller tycker att han har åsikter och personlighetsdrag som man finner motbjudande. Hur länge kan man älska någon då?

sårvård

Ja de senaste dagarna har till största del bestått av sårvård och mockning. Har mockat Jossans box två gånger om dagen och kör ut två fulla kärror. Boxvila *suck*.

har tempat och ingen feber och såret ser ut att läka bra. Har lagt om bandaget två gånger, i måndags och igår (torsdags). Jag åkte en sväng förbi Åby kliniken och shoppade loss. Pratade lite med dem och hörde att de tyvärr ska stänga ner :o

Men jag är uppenbarligen ganska dålig på att lägga bandage, funderar på om jag lindar för löst för det glider ner :p

Får nog byta imorgon igen och på tisdag ska styngen tas.

Amanda har fått lite halvdann motion, har inte känt mig superambitiös och igår när jag gick ut i stallet vid 22 och hade tänkt att försöka tömköra/longera så var det som en dammig dimma över paddocken - lektion och då försvann den sista lusten att göra något. Så borstade på båda och sen fick de gå in i sina boxar igen.

Vurpat över taggtråd

Ett steg fram och två tillbaka, det är valsen man dansar när man dansar med hästar, eller?

Hade jag varit antik grek hade jag troligen trott att jag drabbats av högmod. Det finns ju alltid en risk med att sitta och tänka att Nu går det bra. För enligt murphy så lär allt skita sig tillslut.

Det var en härlig uteritt i torsdags när jag satt på min fina Jossan i t-shirt och sommarvärmen var precis lagom. Vägvalet. Ja livet är fullt av dåliga välval men det är nog först i efterhand som man inser att man valt fel och för det mesta har man nog inte valt fel det bara blev fel.

Genom säveskogen och sen ut på grusvägen, där fick jag åter smaka på hennes härliga trav och jag kunde bara njuta och tycka det var så kul att jag äntligen kunde trava lite längre. Så jag beslutade mig för att välja att följa grusvägen istället för att rida in på de små stigarna. Förbi det fina röda huset med den välskötta och blomsterfyllda rabatterna. Sen förbi huset nedför slänten på höger. Jossan hade känts lite skeptisk i början av ridturen och stått emot lite i skritten. inne i skogen hade det släppt och hon hade traskat på med bra framåtbjudning. Men igen så kändes det som hon stod emot. Hon blåste och spände sig. Jag tittade längre fram och konstaterade att de troligen släppt ut korna på bete, längre fram trodde jag. Så jag drev på och vi fortsatte en bit till. Grusvägen går lite uppför och jag siktade in mig på en brunn där backen nedför började. Där skulle vi vända. På vänster sida en stenig slänt uppför, på höger sida en slänt nedför och taggtråd. Jossan stannar till och blåser ljudligt och kastar sig plötsligt runt. Jag hänger med och vänder tillbaka henne. Det är inte ok att självmant ge sig av åt annat håll än vad matte tycker. Några små steg till framåt och plötsligt prasslar det till i buskarna på höger sida och det kommer ut två kor ca 5-10m framför oss :o

Jossan får panik och slänger sig runt. Jag håller i tyglarna för att hon inte ska rusa iväg och försöker få stopp på henne och hon snurrar och halvreser sig om varannat. Jag hinner tänka att jag kanske borde ta mig av henne men det går snabbt och jag är orolig att jag ska tappa både henne och ramla om jag hoppar av. Men sen hamnar vi för nära kanten på höger sida, hon trampar fel och vi rasar ner för slänten och får med oss övre taggtråden. Ner i kohagen. Jag flyger av henne men håller instinktiv kvar tyglarna. ramlar mjukt på gräset och kommer upp på fötterna. Jossan ligger lite i nedförsbacke och kämpar för att ta sig upp, taggtråd mellan benen men som tur var är den spänd. Hon kommer upp men står på ena sidan taggtråden och jag på andra, Höger bakben får hon kämpa med men sen tar hon sig fri.

Min första tanke  är att se om hon skadat sig och min andra är att korna är nära. Men hon både står på benen och verkar kuna stödja och far runt mig, även hon skärrad. Jag beslutar mig för att försöka hitta en väg ut ur hagen och går bort från korna. Jossan rusar runt mig och det är inte helt lätt att få henne att lyssna. Men som tur var hittar jag ett ställe där det går att öppna hagen i bortre änden och korna håller sig på avstånd. Ute ur hagen har vi hamnat i villaägarens trädgård och vi genar över hans gräsmatta. Han kommer ut och jag försöker förklara med andan i halsen vad som hänt. Ute på grusvägen tittar jag igenom Jossan. Hon verkar uppenbarligen kunna gå, hon blöder inte kraftigt och såren ser inte så illa ut. Men jag är orolig att när chocken släpper så kanske även blodflödet gör det. Jag tänker en kort stund över vem jag ska ringa efter hjälp, såhär i efterhand är jag så tacksam att jag tog med mig mobilen och inte lämnade den i stallet. Så kommer jag på att ulle min tränare är i stallet och hon har ganska mycket erfarenhet av hästar som skadat sig så jag ringer henne. Vi kommer fram till att det bästa är att jag tar mig hem per fot, att lasta in i transport skulle troligen ta längre tid. Hon ska ringa veterinär under tiden. Så jag börjar traska hem och är ganska tacksam för alla de promenader vi tagit under jossans konvecalens. annars hade jag antagligen blivit översprungen både en och två gånger. Hemma i stallet har Ulle fått tag på en distriktsveterinär som ska komma. Jag sadlar av och går igenom Jossans sår och tar ut henne och spolar av alla sår jag kan hitta. Sen får hon gå in i boxen.

Jag är chockad men mest bara oändligt ledsen och orolig. Veterinären kommer ungefär en halvtimme-timme senare? Hon undersöker det största såret som går tvärs över Höger bak. Övriga sår behöver bara tvättas. Såret har sårfickor och efter övervägande med hennes kollegor per telefon kommer de fram till att det ska dräneras och sys. Efter vad som känns som en evighet och med både lite yrsel från min sida - hanterar inte blod så bra. Så är Jossan inpackad och får åter gå in i boxen.

Än så länge har hon inte fått feber så förhoppningsvis så har inte såret blivit infekterat än, tempar henne flera gånger per dag och hon ska stå på boxvila så stilla som det går.

Dagarna efter kändes det som om chocken fortfarande inte släppt, var tvungen att inte tänka på händelsen för att inte börja gråta, men iochmed att Jossan verkar lugn och ändå pigg i sin box och inte fått någon feber så känns det bättre nu. Det är därför jag inte skrivit något förrens nu, men nu känns det bra att skriva om det och reflektera över vad som hänt. Vi har haft änglavakt. Det kunde ha gått så illa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi snart kan vara på G igen, men en viss oro känner jag. Jag har aldrig varit orolig över att rida ut ensam och aldrig känt att jag och jossan varit begränsade i vart vi gått, men nu tror jag att jag får tänka om lite. Uppenbarligen har min lite större röda koskräck och innan vi botat eller åtminstonde dämpat den så får jag nog hålla mig borta från kohagarna.

       

Pillertrillare

Jaha, har klarat mig utan piller i ungefär en vecka - Allergitabletter. Det har varit regnigt och blåsigt och lätt att andas. Men nu efter två dagar med högsommarvärme - +28grader så vaknade jag imorse med ett riktigt tungt huvud. Jag sover med dörren och fönstrena öppna för det blir så himla varmt uppe på mitt sovloft i stugan. Idag är det dags att böja med piller igen!

Fundering arbete

Funderar på en arbetsrelaterat problem.

Skriver ner det för oftast så kommer jag fram till något bra bara jag får sorterat upp tankarna.

Det är två yngre killar som är inhyrda som konsulter på mitt jobb. Framför allt för att täcka upp när övrig personal har semester men även som extra resurser. Nu är det så att dessa yngre killar som jobbat i lite mer än ett halvår verkar lite tappa fokus. Deras arbetsmoral visar mer och mer tecken på att inte vara på topp.

Jag är inte perfekt men om man inte fokuserar på jobbet 100% så gör jag det inte med vilje synligt. Dessa killar gav i början ett ambitiöst intryck, men frågan är om de börjar tröttna på jobbet nu, de verkar oengerade och har en lite "slapp" attityd. kommer ofta sent på mornarna. Det är inte ovanligt att de ringer strax efter nio och antingen har försovit sig eller bara är sena av någon anledning. De glömmer även ibland sina tidiga pass vilket gjort att det varit obemannat på morgonen.

Senaste händelsen som verkligen fick mig att inse att dethär inte kommer att funka i längden och att de behöver en tillsägelse är att de satt och spelade något krigspel en eftermiddag, de var ganska högljudda och jag sa till dem att åtminstonde vara tysta. jag gick hem tidigt den dagen. Fick sen höra av en annan kollega att de varit utanför och kastat boll.

Så frågan är ska jag ta ett snack med dem eller ska jag "skvallra" och be min chef tillrättavisa dem?

Att Prioritera

Ständigt denna prioritering och ständigt dessa insikter. De kommer varken som överraskningar eller oväntat. Men likväl står man där och har kommit till nya insikter igen.

Senaste dagarna har jag insett följande:

Som standard hinner jag inte rida två hästar när jag har min dotter som bor hos mig varannan vecka. Det är gott och väl tillräckligt med att jobba heltid, hämta/lämna, fixa stallet och sköta mina övriga stallåtaganden, laga mat, hjälpa med läxor. Skulle jag försöka klämma in att rida två hästar skulle jag få vara uppe till kl 24 eller senare och det har jag inte riktigt ork till just nu. Javisst glömde ju att jag har en pojkvän som oxå behöver lite uppmärksamhet och omtanke :)

Jag har även insett att jag inte hinner rida en häst på morgonen när jag sköter stallet på morgonen. morgonfodra går snabbt då allt är förberett men så ska linnea ha frukost, jag skulle behöva borsta och sadla för att kunna rida och sen ska alla hästar ut, emmat ska in i boxarna. ja det hinns inte riktigt med om man nu ska hinna till jobbet i rimlig tid.

Egentligen har jag inte tid att blogga heller men dassläsningen av tidningar har fått en ny form - say no more. Man inser att man är uppe tidigt när man har varit vaken i två timmar när klockan är sju. Dags att släppa ut hästarna!

kom ihåg inlägg

för många dagar som vanligt

Torsdag: Amanda hade fått tagg i benet, skritt för hand uppför fjälletbacken. ca40min

Fredag: Jossan - Skritt runt oppänge och en bit in i gerrebacka. mycket otäckt! ca 1h.

Lördag: Red Amanda, victoria red matrose, fjälletrundan till höger. En hel del korta galopper och lite längre trav. På grusvägen fick Amanda riktig fart och jag fick hålla in henne så hon inte skulle ta ut sig helt. ca 1h20min

Söndag: Red båda, innan 12 :)

Jossan red först en bit åt vänster vände vid timmerstugan, luktade konstigt vid hagen där de släppt kor men vi såg inget. sen upp till masten och knatade kring på granplanteringen i ca 20min. 3xtrav lite längre sträckor och var jättefin. 1h.

Amanda - red genom säveskogen och sen ut vid elverket (kung bores väg?) red vänster på asfaltsvägen hem - skritt, ca 1h20min?

Irritation över allt och inget

Går du ofta och är småirriterad? Över saker som du mycket väl känner på dig är småsaker och ganska oviktiga i det stora perspektivet men som i din värld känns väldigt väsentliga?

Ett tydligt tecken på att man drabbats av I-lands klåda.

Just nu har jag en lindrig klåda som känns som den kan spricka ut om den inte behandlas omgående.

Symptom:

När klådan är lindrig och under kontroll - engradig - kan man notera saker som man "stör" sig på men rycka på axlarna eller tänka att man antingen själv får göra något åt saken eller så säger man till på ett mycket trevligt sätt.

Andra graden av klådan är när man irriterar sig lite smått men samtidigt inte känner att det är inget man orkar lägga energi på.

Tredje graden av klåda är när man börjar reta sig ganska mycket och även ägnar tid åt irritationen även när man inte är i direktkontakt med den och det kan börja störa relationen med ens omgivningar.

Fjärde graden av klåda är försämrat humör som även påverkar omgivningarna och kan vara smittsam. Man presterar bättre då man har svårt att fokuserad på andra sakerna än det som irriterar.

Femte graden av klåda är ett tydligt försämrat humör vilket även kan leda till sömnbrist. Man blir lättirriterad även på saker man inte ursprungligen är irriterad på. Irritationen kan leda till oprovocerade utbrott av både psykisk och fysisk natur. Personer i omgivningen bör akta sig.

Humöret i ett gummisnöre

Tänkte igår på hur humöret svänger.

Mitt humör svänger snabbt och med ganska korta intervaller. Jag blir inte jättedeprimerad eller går i lyckorus som regel. Mitt humör verkar vara som en lätt liten tennisboll fäst i en ganska hård och kort gummisnodd och som studsar ganska kvickt än åt ena hållet än åt andra. Nöjd med livet ena dagen och i missnöjd nästa.

De som blir djupt deprimerade verkar ha en gummisnodd som är slapp och lång. Deras humör är som en tungt bowlingklot som skjuter iväg åt ett håll och det tar lång tid innan det vänder. Lycklig i någon/några månader och sen i missär en lång tid innan det vänder.

Sen kommer självklart yttre omständigheter och med slagkraft ger bollen fart och kan göra att den når längre åt ena hållet än vad den brukar göra.

Efter regn kommer sol

Som vanligt deppar jag ihop och tappar skrivlusten när det går emot mig. Jossan var halt ett par dagar men blev successivt bätte och i lördags var jag uppe i sadeln igen. Så troligen var det något temporärt fel, vrickning eller öm efter skoningen.

Söndagen vågade jag på mig lite trav igen och hon är helt klart överambitiös när vi ska trava, tar i och sätter fart som jag vet inte vad. På måndagen försökte jag dämpa traven men fick nog lite trötthet istället som svar, tappade bakbenen lite kändes det som. Men så hade vi varit på granplanteringen och traskat över granslanor en stund innan.

Sen slutar man aldrig att förvånas över folks kommentarer på diverse internet forum, även om jag i viss mån är lite allergisk mot den gulliga tonen som ibland är på Facebook så gillar jag inte heller när folk skriver tykna kommentarer och letar fel och nedvärderar andras inlägg utan att ha någon bakgrundsfakta. Jag fick två såndana igår och passade på att vara brutalt ärlig och nämna att kommentarerna inte togs emot så väl. Vilket faktiskt gav ganska bra resultat. Det är en sak med konstruktiv kritik men att bara skriva att något skapar bara dålig stämning.

Lilla Amanda går det fram för, vi har börjat galoppera och det är så kul. Hon saknar mycket styrka men vi jobbar på det. hon är verkligen precis en sån ponny man ska ha som bara gör en glad. Var ute och gick med henne i skogen och även om jag bannade henne åtskilliga gånger när hon försökte fånga både grenar och gräs på vägen så var det en supermysig promenad. kunde inte motstå att hoppa upp på hennes runda och mysiga rygg mitt inne i granskogen, utan hjälm och i bara grimma och grimskaft. Det gick bra och hon är bara för söt och trevlig.

Sen har jag varit med och tittade på säker häst kurs och det var lärorikt. Det var ulla - Utters ryttare som höll i den. Mia med Cacao och Maria på Hero var med, efteråt tyckte de att det hade känts för lätt. fast jag förstår och har kanske fått en förståelse. Varför provocera fram en reaktion? Det bästa måste vara att successivt under väldigt lugna och sansade förhållanden få hästarna att acceptera "konstiga" saker i sin omgivning. Får man ingen reaktion är det ett gott tecken. Inte något man ska sträva efter. De hästarna är och blir tryggare. Ryttare/hästmänniskor vill gärna ha en tröskel att ta sig över, antagligen för att man då kan peka på att man övervunnit ett hinder och finns den inte där så höjer man väldigt gärna ribban ända till hästen snubblar, men det är inte så man får en bra relation. Ulla poängerade även en annan viktig punkt, den att det sällan är hästen utan oftare ryttaren som skapar problem. Genom att ryttaren andas djupt, låter hästen få långa tyglar och fokuserar dit de ska istället för på det som de ska över så övervinner man många "otäckheter". Jag provade det i viadukten på Jossan, hon har ju börjat tycka den är jättotäck, men med de knepen så tyckte jag faktiskt att hon gick mycket lugnare! :) Men så är jag ju en ivrig utövare av att lång tygel är viktigt att kunna ha på sina hästar :)

Jag blev faktiskt så sugen att jag anmälde mig till nästa kurs 2:a juni och står nu som reserv.

Bakslag

Man ska inte var för nöjd med livet. Igår vad Jossan oren. Stallkamraten tyckte det såg ut som HF :(

Hon skoddes fram Måndag morgon. jag promenerade med henne och Amanda på kvällen och då märkte jag inget. Tisdag utsläpp la jag inte märke till något heller. Tisdag em tydligt oren. *suck* Jag hammrade på alla sömmar för att se så ingen tryckte. Men ingen reaktion. Så frågan är om det är en reaktion från skoningen eller om hon gjort något igen. Det kändes inte riktigt som hon bara var ömfotad heller. Avvaktar någon dag och ser om det blir bättre. Vädret idag speglar verkligen känslorna, ösregn även om det är ett varmt vårregn.

*depp*.

Nöjd med livet och allt omkring

Efter en härlig helg där jag kunnat tagit allt som det kommit, inte känt någon stress eller press från något håll och allt bara har varit kul så inser jag att jag är så nöjd med livet och allt omkring just nu.

Det funkar ganska bra som det är. Visst jag bor på två ställen. Jag har ganska mycket som ska göras, två hästar, en dotter och ett heltidsjobb + två katter ger inte mycket tid över. Men ändå har jag tid över, jag hinner att fixa och hinner tillochmed att slötitta lite på tv:n och surfa när jag har lust.

Det enda jag måste göra är att släppa pressen på mig själv. Allt jag har idag har jag trots allt valt själv och jag kan lätt förändra min situation. Så jag är nöjd med det jag har idag.

Lilla Amanda är verkligen den drömponnyn som jag letat efter, igår söndag hade jag planerat att rida ut på henne och skulle hämta in henne vid lunchtid. hästarna stod högst upp på berget och Amanda ville inte bli hämtad, hon anade nog att det var arbete på gång :) Men efter att jag vallat henne neråt i hagen i ca 10 min så gav hon upp när hon hittade en hög med lunchhö. Vi tog och rundade hela fjälletrundan och det tog nästan 1h40min. ledde henne ganska mycket men övade lite galopp, totalt fyra galopper och även om hon gärna springer lite in i galoppen och behöver lite fart för att få en bra galopp så fick vi till några fina steg! :D

Jossan fortsätter att vara den DramaQueen som hon tydligen utsett sig till. Vet inte riktigt vad det är med henne. Hon höll bla på att sätta sig och gick nästan omkull i boxen när jag gick in när hon stod med huvudet nedstoppat i krubban och även om jag tyckte att jag sa till henne - när jag var brevid så slängde hon sig bak och satte sig och snurrade runt tills hon insåg att det var jag :o Samma sak när jag ska sitta av henne och hoppar ner på pallen. Försöker glida av försiktigt men ändå så får hon ryck när jag står brevid henne och slänger sig iväg - som tur var på tygellängds avstånd. Lilla pållen hon har inte alla hästar hemma om man säger så. annars tränar vi på med att hon ska stå stilla vid uppsittningspallen, vilket är såå jobbigt tycker hon. Ridningen går bra, och traven är sådär superfin, lite överilad och hon vill så mycket käns det som men hellre åt det hållet. Men även i ridingen får hon sina ryck, som när spöet slog i en av reflexstolparna eller när vi red under den otäcka viadukten. hon slänger sig runt och får nästan lite panik men stannar sen. känns nästan som hon är lite bakskygg och funderar på om sadeln stör henne. men tror mer på överskottsenergi och understimulering? Hon är en ganska känslig dam både på gott och ont. Men tränsningsrpoblemet är iallafall överstökat för denna gång, nu sänker hon huvudet så snällt och tar bettet och får fortfarnade belöning efteråt.

Träning

minnesinlägg

Jossan :

Fredag Skritt red ut.

Lördag Skritt för hand över bommar

Söndag Skritt red ut till höger pigg och taktade lite.

Måndag Tömkörning i paddocken ca 40 min. pigg. förböjde sig gärna åt höger.

Amanda:

Fredag - Vila.

Lördag: Linnea red och jag ledde sällskap med hero/Maria red upp i säveskogen - grantunneln, vände vid moppecirkeln där det var sjöblött

Söndag: körde för första gången. Gick bra fram till mekaniska. lite trav på asfalten

Måndag Till mulered promenerade med henne på asfaltsvägen, red på uppförsbackarna på grusvägen - ej i stora backen. Travade på lite längre sträckor. duktig och ganska framåt.

Flygtur - men inte i den bemärkelsen

6:e november 2011 har jag en notis i min kalender att Jossan var halt. 18;e november åkte jag till Ale. Det är 5månader och två veckor sen jag red på henne.

Igår var det dags, efter två veckors skritt för hand i ca 20-30min så är det nu dags för steg 2 i igångsättningsprogrammet,

Vecka 3-4 Vila i liten hage med skritt under ryttare en gång dagligen 20-40min. Kan varvas med tömkörning, kan skrittas över bommar. Vid ridning ute rid i lätt kuperad terräng undvik branta backar där hästen lätt kan halka. Hästen får ridas i form och kan arbetas med enstaka steg sidförande.

Jag visste inte riktigt hur hon skulle reagera vid uppsittningen då hon har varit lite besvärlig att sitta upp på. Jag har provat att lägga på och promenera med sadeln och det var inga problem, det mindes hon iallafall :) Men jag förträngde helt våra träninsningsproblem som vi hade när jag fick henne. Hon var ovillig att bli tränsad, troligen på grund av den fisteln hon har i ena örat och som hon inte gillar att man pillar på. Men efter lite mutor med morötter och lite tränande så gick det över och det var inga problem att tränsa - för då visste hon att det inte var öronpill på gång. Hon tillochmed böjde ner huvudet och "hjälpte" till. Jag borde ha sett varningstecknen då hon även varit lite strulig med grimman de senaste veckorna. Slänger och rycker lite med huvudet och höjer huvudet. Men efter bara lite protester har det gått att få på grimman.

Såhär i efterhand inser jag att jag tränsade henne när vi var på Åb till Ale och jag har bara ett litet minne av att hon inte gillade det men att det gick med bara någon liten protest. Igår var det tvärnej från hennes sida. hon skulle inte ha på sig tränset! Inte lätt att övertala en häst som slänger med huvudet och kör upp det i taket när man inte är så lång. Jag blev både irriterad och lite stressad då jag hade sällskap som väntade plus att jag redan innan var lite spänd inför uppsittningen och ridturen. Det blev inte bättre av att den nya medryttaren till Kalle snällt försökte komma med "goda" råd. Jag morrade ilsket att jag inte behövde hjälp och ansåg att hennes kommentarer var värdelösa ... Jo jag vet att man kan plocka isär tränset på "svårtränsade" hästar. Men det var för mig ett sätt att komma runt problemet inte att lösa det och jag vet ju att Jossan går att tränsa och att hon bara inte ville. Vilket fick mig minst lika rödilsket envist vägra att inte tränsa på något annat sätt än det "vanliga". Tillslut hämtade jag pallen och när jag kom upp en liten bit och satte på henne grimma och satte fast henne i gången hade hon inga möjligheter att komma undan på samma sätt. hon försökte lite att höja huvudet och även att tränga mig med bogen. Men det fick hon inte. Sen gav hon ganska snart upp och tränset var på. Tog väl bara en halvtimme att tränsa *pust*.

Uppsittningen: ledde fram henne till Pallen och hon tyckte det var lite läskigt. Hon har ju alltid varit väldigt skeptisk till uppsittningspallen. Hon stod stilla när jag klev upp men sen rusade hon bak ett par steg och jag valde att släppa istället för att vara tvungen att hoppa ner efter henne  och hålla kvar tygeln - hade hon antagligen tyckt varit ännu otäckare. Hon stod stilla och väntade. Fick hjälp av tjejn jag skulle rida ut med så hon kopplade fast ett grimskaft och distraherade med en morotsbit och sen var det inga problem att komma upp.

Ridturen. Vi gick med Hero och i början så smög hon fram lite. förböjde sig och krullade ihop sig - helst åt höger. snubblade till nån gång på hemvägen men kändes inte som det snubblandet som hon hade när det var som värst. Så jag ignorerade. Helt ljuvligt kändes det att vara uppe på hennes rygg igen. Efter en stund så gick hon om Hero och sen kom det ut en fux från grannstallet som skulle åt samma håll som vi. Den var superintressant och Jossan ökade farten och skrittade på som bara den! :) På hemvägen mötte vi en bil med släp och även om den var otäck så höll hon sig i skinnet. duktiga tjejen! Svävade lite efteråt av lycka :)

När man väl kommer upp på ryggen på henne är hon ganska välartad det är som sagt var tränsning och uppsittning som vi behöver öva en hel del på.

Min Pojkvän behöver lära sig följande: Om man är ihop med en hästtjej och hennes häst har varit oridbar i 6månader och hon ridit för första gången samma dag. Då svarar man inte i telefonen att "jag har inte tid just nu, jag står här med "grabbarna" och pratar. Kan jag ringa dig sen?" Då ska han inte vara förvånad att han får ett surt "Nej det kan du inte jag ska gå och lägga mig nu. Godnatt!" Klick.

Sen har jag funderat lite på Amanda. Tyckte först det var en väldigt bra idee att stallkompisens dotter kunde rida lektion på henne. Men efter lektionen känner jag mig tveksam, fick höra lite kommentarer igår i stallet att Amanda varit lite istadig och att tjejen fått sparka på för att hon inte ville gå fram. Jag var med och tittade i början av passet och visst var hon lite seg men såg inga tendenser till istadighet. De försökte galoppera men jag avbröt det snabbt då  hon inte är galopperad av mig innan under ryttare. Sen var jag tvungen att lämna.

För mig är det absolut absolut viktigaste med lilla Amanda att hon är glad och motiverad till jobb. Visst det kan ingå ett visst tvång i vägen att få henne att jobba men hon ska tycka det är kul. Sen är hon inte igång och jag sa det till dem men jag skulle nog ha specificerat för tränare mer i detalj vad jag menade. Hon har inte travat långa sträckor/stunder i paddocken under ryttare. Jag har mest promenerat långa promenader med henne och lagt in kortare travsträckor. Att sitta och traggla i trav i varv på varv med avbrott kan jag mycket väl förstå att lilla Amanda tyckte var både pest och kolera. När jag tömkör har hon ett helt annat driv i steget vilket även får mig att fundera om det kan vara sadeln som inte ligger optimalt. Sen att ha en liten ryttare som inte vågar och vet hur hon ska driva på på rätt sätt förstärker bara Amandas "tröghet" och förbättrar den inte. Hm hm.  Kanske ska rekommendera bara uteritter ett tag till med trav och ev lite galopp i ett mer naturligt och mer inbjudande miljö.

Jävla fucking ATP

Idag har jag åter igen syndat. Varit en usel mamma och blivit räddad av min pojkvän.

ATP - är det fritids och skolans förkortning på Avhämta i Tid Projekt (för ovetande föräldrar) känns som ett djävulskt påfund som någon har funderat ut bara för att ge oss föräldrar ett extra dåligt samvete och röra om i våra strukturerade planer.

ATP återkommer varje månad och varje månad är det föräldrar (jag är faktiskt inte ensam!) som glömmer bort att det är ATP just den onsdagen och att just den onsdagen stänger fritids kl 16. Prick - tror alltid fritidspersonalen optimistiskt men samtidigt har de satt i rutin att ringa runt till föräldrar till barn som inte hämtats upp strax innan kl. 16 väl medvetna om att de troligen glömt att det är ATP. Men samtidigt är inte personalen att klandra, de meddelar dessa dagar i början av varje termin. De påminner i veckobreven, de skriver stora lappar på dörrarna dagarna innan och på tidschemat där alla föräldrar noterar sina barns tider. Men ändå går det att missa.

Jag anser mig ganska bra på att trots allt komma ihåg dessa dagar och komma tidigare än kl 16 och hämta linnea. Jag brukar tillochmed säga till henne när jag lämnar att idag kommer jag tidigare för jag vet att det är ATP så ni behöver inte ringa.

Men ibland falerar man totalt. Även om jag skrivit in det i min kalender på internet som jag i princip kollar dagligen. Jag minns tillochmed att jag satt på jobbet och tittade på den flera gånger under dagen för att se vad som skulle ske i veckan men jag glömde att titta på samma dag och att läsa att det står ATP fritids 16 på kategorin Linnea. Så lyckligt ovetande lämnar jag jobbet 15:45 för att hinna fram lagom till 16:30. Trafiken var lite värre än vanligt men jag kände mig ganska lugn att jag skulle hinna. Ända tills det ringde i mobilen. Jag blev nästan lite lättad då jag trodde det var någon kompis förälder som ville höra om linnea kunde följa med dem hem och leka, men så bra var det inte, tvärtom, det var fröken på skolan som undrade om jag kom ihåg att det var ATP. Shit nej det har jag helt glömt ...En djup suck hördes i andra ändan av luren.  Jag drog till med en extremt optimistisk tidsuppskattning, jag är där om en kvart -tjugo minuter. Ok säger fröken jag ska säga till Linnea det. När jag la på och tittade på köerna framför mig insåg jag att det säkert var minst en halvtimme kvar tills jag var framme vid skolan. Hjärnan går på högvarv och jag förbannar bilisterna omkring mig, när plötsligt en ljusglilmt. Jag slänger mig på mobilen igen och ringer upp pojkvännen. Ibland har man tur. Han var fortfarande kvar på jobbet som bara ligger 10min från Linneas skola. Kan du hämta henne? När han svarar att han kan så känner jag inte bara att en sten faller från mitt bröst utan även vilken oerhörd tur jag har som hittat en kille som han som alltid ställer upp och som alltid finns där. Sen får jag väl ha överseende med att vi missförstod varandra och jag åkte hem till honom och väntade medan han åkte hem och lämnade Linnea hemma hos mig. Jag tänkte att jag skulle ringa tillbaka och bekräfta att det var hos honom vi skulle ses men kom helt fel fram till att han kunde väl inte ha missat min tydliga betoning på att vi skulle ses hemma hos Dig.

Linnea var inte glad men det gick snabbt över och sen hade vi en ganska mysig kväll med en lyckad maträtt som leder till ett annat ämne där jag helt misslyckats men mer om det i ett annat inlägg.

Tyvärr avslutades den med att jag som så många gånger förr satt uppe och frustrerad väntade på att Linnea skulle sluta vrida sig i sin säng och somna. Vilket hon gjorde efter många om och men men de minutrarna känns verkligen evighetslånga.