I valet och kvalet - tapet

Jag har en vägg som jag skulle vilja ha som fondvägg. En tapet.

Önskemål:

Brunt & guld, svart & guld/silver eller grönt & guld - men hittade knappt några gröna nyanser ev Lite rosa/lila?

Arbete vs fri tid

Om man inte föds rik:

Så arbetar man för att kunna ägna sig åt sin fria tid.

För att få obegränsat med fri tid krävs extremt hårt arbete.

Tankar om midsommar

Midsommar, liksom alla högtider är en tid att fröjdas, en tid att splittras.

Midsommar har inte så länge jag minns haft någon större betydelse i mitt liv, men så har jag aldrig varit mycket för högtider. Faktum är att nu när man blivit äldre känns det mindre viktigt för varje år att man "måste" samlas med familj/vänner för att fira Jul, Påsk, Midsommar, födelsedagar osv. Jag kan faktum tänka mig att sitta själv alla dessa högtider och antingen fira lite för mig själv eller helt enkelt bara strunta i det och göra det jag gör varje vardag eller på ordinarie helgdag.

Men midsommar har fått en lite ny betydelse, Midsommaren för två år sedan så träffade jag min nuvarande pojkvän, som är min stora kärlek i detta liv. Så frågan är om detta är en dag man ska fira trots allt, kanske lite. Pojkvännen som egentligen inte är mer för högtider än jag verkar trots allt ta Midsommar lite mer på allvar just på grund av kärleksaspekten. Jag har en känsla av att han väldigt gärna vill vara med mig på midsommar. Men så trodde han att han inte skulle ha sin 18-åriga dotter hemma hos sig på midsommar, men så har dotterns mor bokat hotellrum med sin sambo och därmed får dottern vara hos Christian. Jag kan själv läsa mellan raderna den lite krasst konstaterande av hur hans ex:s göranden ständigt sätter prägel även på vårat förhållande genom sitt agerande och jag känner hur jag kämpar med att avskärma mig från att kritisera och att låta mig påverkas av hennes handlande. Vilket gör att jag distansierar mig sakta men säkert från viktiga delar av Christians liv som jag egentligen så gärna vill vara en del av.

Dottern vill gå på ett kalas som anordnas av dem som vi träffades hos för två år sen, Janne och Anna. Inte på grund av att hon har nära vänner på detta kalas men på grund av att de som anordnar kalaset har jämnåriga barn, som hon träffat på de tidigare midsommar-kalasen och vid några fler tillfällen. Anna och Janne som anordnar kalaset tillhör min kompis Malenas bekantskapskrets och är inga jag känner och jag har inte lärt känna dem även om jag träffat dem ett par gånger efter den midsommaren. Men jag kommer att jobba till 17 på midsommar och när jag gjorde det förra gången så kom jag till samma fest och var långtifrån i rätt stämning. Faktum är att jag redan dagarna innan ångrade att jag tackat ja och redan innan jag kom till kalaset önskade att jag bara kunde åka hem och sitta i min stuga, gärna i sällskap av Christian men för övrigt kände jag inte för att träffa folk. Så jag gjorde inget trevligt inslag i festen och har för mig att jag gick och la mig i tältet ganska tidigt. Jag känner inte för att göra samma miss i år så ganska tidigt, redan innan Christian visste att han skulle ha dottern hemma hos sig så hade jag gjort klart för honom att jag tackat nej till att vara med på festen hos Janne och Anna. Vi hade pratat om att vara tillsammans med Christians bror, Lollo och hans flickvän Annelie och det kändes mer lockande i mina ögon. Men Christians dotter vill inte tillbringa midsommar med två äldre "par" med inga jämnåriga vilket jag kan förstå. Så Christian är splittrad. Han vill vara med mig & han vill göra sin dotter till lags. Men jag känner inte för att gå på festen bara för att han vill träffa mig och för att hans dotter vill gå dit. Han kan träffa mig vilken dag som helst, även om det inte är Dagen.

Jag har sagt till honom att jag bryr mig inte hur han gör, för mig är inte midsommar en viktig högtid, även om det är dagen vi firar vårat "jubileum" på. För mig är det helt ok att sitta ensam. Han har i princip bestämt sig för att gå på festen men han har insett att han inte kan göra både som han vill och som han "bör" och är splittrad och det känns som han ursäktar sitt val och sina prioriteringar. Prioriteringar som jag har full förståelse, för vilken förälder sätter inte sina barn i första rummet oavsett vilken ålder de har?

Det är precis i detta dilemma som jag kan känna mig att det är detta som jag tycker är det absolut värsta med att ha barn. Att känna sig tvingad att göra och anpassa sig för sina barns bästa. Man vill så gärna göra dem till lags, att deras lycka på något sätt är viktigare än ens egen. Men i slutändan vem vinner på det? Blir barnens uppväxt lyckligare för att föräldrarna ständigt får stå bak och göra saker man uppenbarligen inte har lust att göra? Är föräldrarna lyckligare för att deras barn är lyckliga? Fast alla föräldrar vet att barn sällan blir lyckliga bara för att de får sin vilja igenom. När man ger efter för de skuldkänslor man som förälder har gentemot sina barn leder i sin tur bara att man känner att man försummar någon annan, och men egentligen är det bara sig själv man i försummar.

No more charter

I onsdags kom vi hem från våran Turkietresa dottern och jag. Det blev en ganska spontan sista minuten med bestämd destination på ett fyrstjärnigt all-inclusive hotell. Jag hade lovat dottern att vi skulle åka om jag fick sålt Kian och det fick jag.

I efterhand kan jag väl ångra valet och tänka att en resa till New York med pojkvännen hade varit mer i min smak men än så länge är både han och jag ganska mycket styrda av våra barns önskemål.

Resan till Turkiet och vistelsen där kan man egentligen inte klaga på, härligt väder 30-32 grader i skuggan, varmt vatten både i havet och poolen. Maten var ok, spriten gratis - på hotellet. Men jag insåg ganska snart att jag är ingen badmänniska, jag doppar mig och sen stiger jag upp igen. Jag är inte för att sola, låg ganska mycket under parasollet och fick i slutändan ändå solexem även om jag smorde in mig med solskydd - hade antagligen för klent, bara 8 men blev inte bränd utan fick bara så irriterande "blemor" mest på benen och armarna. Jag är ingen social människa som blir "kompis" med övriga charterturister, gillar inte att trängas i buffen, slåss om solsängar på morgonen och gillar inte att sitta och dricka sprit i baren på kvällen. Jag riktigt ogillar det kommersiella, betala lite till och du får lite extra service, att pruta på marknader och att shoppa små onödiga turistsaker. Åker helst inte på de ganska dyra utflykterna som anordnas.

Jag fick iallafall läst 6 böcker, Att flyga drake - mycket bra! rekommenderas, lämnade mig tårögd. Två svenska deckare varav den ena var usel och den andra ok. Kalifen - mycket filosofisk bok som inte riktigt föll mig i smaken. Två till böcker av min favorit deckarserie av Evanovich - Fearless Fourteen och något med Fifteen i titeln - lika roliga som vanligt.

Jag är uppväxt med charterresor, min mamma har åkt på fler än jag kan räkna, både med och utan barn. Min första var till Rimini, Italien när jag var 14år, sedan Grand Canaria en eller två gånger? Portugal var den sista jag åkte på med min mamma om jag minns rätt.

Det här var sista gången jag åkte på en charterresa.  För mig är en riktigt bra semester att vara hemma, skrota runt pyssla med hästar och katter. Eller så funderar jag allvarligt på att se till att pojkvännens ide om att packa en ryggsäck ställa sig på närmsta busshållsplats och se var man hamnar.

Bära eller brista

Igår fick jag hjälp av Malena att ta stygnen, det var nog bra att få lite proffessionell hjälp, då jag själv antagligen varit för mesig när det gäller att gräva fram stygnen ur sårskorpan och Jossan hade antagligen blivit ganska mycket mer otålig. nu skötte hon sig väldigt bra försökte bara lyfta och komma undan lite med benet. Såret såg fint och tort ut och jag la på ett litet bandage.

Idag släppte jag ut jossan och Amanda i vinterhagen. Jossan var allt annat än intresserad av frukosthöet jag lagt ut men Amanda var desto mer. Jossan gick runt och luktade och tyckte att allt var mystiskt, sen lyckades hon både bocka och springa i nedförslut över ett gupp och matte tittade förskräckt på och oroade sig för att såret skulle spricka upp men det såg ut som det höll. Det får bära eller brista. Hon snubblade till ett gånger med fram ungefär somhon inte lyfter på fötterna tillräckligt men nästan alltid bara i skritt. Hm. Ja senskadan ja. suck.

Idag känner jag att jag behöver semester!! :p sista dagen kvar!

Arbetsmoral

Ett råd till alla ungdomar: Bra arbetsmoral handlar inte om att släpa sig till jobbet snörvlandes och halvt sängliggandes. Bra arbetsmoral handlar om att ta ansvar för sina arbetsuppgifter och att "städa" upp efter sig och inte lämna saker kvar tills de som kommer efter.

Tidig middag

hm är det sen lunch eller tidig middag när man äter första målet efter frukost vid 16:30? Antagligen sen lunch eftersom det blev en sen start på dagen.

klaga på livet

Man har inte mycket att klaga på sin livssituation när man inte tycker man har tid & råd med saker man gör för att det är roligt, då har man trots allt haft tur i livet.

Attraktion

Läser en lång tråd på ett forum, har bara hunnit de första sidorna och skummar en hel del men det väcker många tankar.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1151506

För er som inte orkar läsa hela, sammanfattningvis är tråden skapad av en tjej vars partner har gått upp i vikt. Hon finner honom oattraktiv, osexig och försöker få honom att gå ner i vikt utan att lyckas. Vad ska hon göra?

Tråden får mig börja tänka.

För mig handlar det inte om att det specifikt är partnerns fetma som är det stora problemet. Problemet är vad man är attraherad av hos sin partner.

För mig är det livsviktigt i ett förhållande att det finns attraktion. Både fysisk och psykisk. Man kan älska varandra utan att vara attraherad men då är det mer ett platoniskt förhållande och jag kan tänka mig att när man blir äldre så glider man lätt in i ett förhållande som är mer platoniskt. Men nu pratar jag om 70+ när man kanske inte har lika stort behov av sexuell tillfredställelse.

Lika väl som jag söker efter en partner med ett visst utseende så söker jag även efter en partner med vissa egenskaper. Det jag gillar med min partner för tillfället är många saker men framför allt att han faktiskt i mina ögon har en kropp jag tänder på och att han är en man som tar väldigt mycket intiativ och att hans personlighet passar mig.

Om de fysiska och psykiska förutsättningarna ändras får man personligen känna efter om de påverkar ens attraktion till ens partner och om man själv upplever det som ett stort problem eller bara en lätt irritation. Nu räknar jag med att man utövar den bra typen av förhållande där man känner att man kan disskutera allt med sin partner.

Samtidigt vill jag att min partner ska vara attraherad av mig. Den dagen jag inte intresserar mig av huruvida han är attraherad av mig, den dagen kan så som jag tänker idag säga att jag slutat älska honom. En relation kräver att man anstränger sig, det är inte något man bara har och inte behöver underhålla. Om man inte underhåller sin relation så är jag helt säker på att kärleken dör ut. Men många förhållanden är kärlekslösa och går enbart på rutin. Men vem vill ha ett sådant förhållande? Alla vill känna sig älskade, åtrådda och omtyckta och den viktigaste av allt och det är väl en klar fördel om det är ens partner som ger en mest av detta. Min partner har sagt att han gillar att jag har långt hår, han gillar att jag rakar mig och han har även retat mig för min putmage. Inte på den nivån att om jag inte uppfyller det så kommer han sluta älska mig och han kommer inte göra slut. Men det är självklart jag tänker på saken och överväger innan jag klipper mig korthårig. Men även vice versa, jag har kanske inte uttalat det men skulle han sluta ta intiativ, börja ligga på soffan eller sitta framför datorn och sluta sköta sin kropp så är jag ganska säker på att jag skulle bli mindre attraherad av honom och tillslut även kanske överväga att lämna honom

Motsatsen till att vara attraherad av någon är att känna att partner är motbjudande. Om man finner sin partner motbjudande, man inte vill ha fysisk kontakt eller tycker att han har åsikter och personlighetsdrag som man finner motbjudande. Hur länge kan man älska någon då?

sårvård

Ja de senaste dagarna har till största del bestått av sårvård och mockning. Har mockat Jossans box två gånger om dagen och kör ut två fulla kärror. Boxvila *suck*.

har tempat och ingen feber och såret ser ut att läka bra. Har lagt om bandaget två gånger, i måndags och igår (torsdags). Jag åkte en sväng förbi Åby kliniken och shoppade loss. Pratade lite med dem och hörde att de tyvärr ska stänga ner :o

Men jag är uppenbarligen ganska dålig på att lägga bandage, funderar på om jag lindar för löst för det glider ner :p

Får nog byta imorgon igen och på tisdag ska styngen tas.

Amanda har fått lite halvdann motion, har inte känt mig superambitiös och igår när jag gick ut i stallet vid 22 och hade tänkt att försöka tömköra/longera så var det som en dammig dimma över paddocken - lektion och då försvann den sista lusten att göra något. Så borstade på båda och sen fick de gå in i sina boxar igen.