Vatten på vintern - lösdrift

Ja denna vinter är inte helt över än men hittils kan jag rapportera:


Tidigare vinter hade jag en "vattenbunke" en sån svart som tar ca 65 liter inne i lösdriftshallen med halm runt och den höll sig relativt bra. den var aldrig bottenfrusen och hästarna hade tillgång till vatten även om det blev is på sidorna. Problemet är väl alltid när man slutar fylla på badkaret för hästarna är vanedjur och går till badkaret när de är törstiga och bunken inne i lösdriften är nästan hästätande.


iår så har vi byggt ut taket och jag hade fler och större hästar. gotlandrusset byttes ut mot en welsh mountin (Bolt) och det kom även en stor häst på foder (Doris). Vattnet fick med andra ord stå ute  och jag gjorde iordning en "halmbädd" med halm & gödsel som jag ställde badkaret på och sen lindade jag in det med en pressening som jag fyllde med halm - såhär i efterhand skulle jag nog även haft lite frigolit runtomkring.


Vattnet har hållt sig relativt bra, bara när det kröp ner mot -20 ett par dagar i rad så började det bli "bottenfruset". hällde i ca 2-4 kannor från vattenkokaren på morgonen och på kvällen och knackade loss och tog bort islocket. Det var nog bara vid ett tillfälle som det var så hårt att hästarna troligen inte kunde ha sönder det.


Har även haft på ett "lock" med en lös frigolitskiva som täckt ca 1/2 - 3/4 av badkaret och som hästarna kunnat putta åt sidan.


Jag provade även tipset att ha en flaska med saltvatten - tog en 2liters colaflaska - det kanske funkar bättre med en större dunk. Men när det blev som kallast- neremot -15 så frös vattnet i flaskan oxå.


Lärodommar - lägg halmbädden tidigare - så den hinner börja brinna.
Frigolit runt badkaret
jobbigast var det när "ploppen" frös fast och det blev svårt att tömma badkaret när det behövdes göras rent. skulle nästan ha en "frostkabel" runt avrinnignsröret eller ta bort röret så att det blir lättare att "tina" bara ploppen.
Badkar är kanske inte det bästa att ha då det känns som materialet gör att det lättare blir kallt. Annat material som plast känns som det inte blir lika kallt.
Badkaret stog under tak vilket hjälpte mycket men skulle helt klart stå bättre ännu mer vindskyddat - helst i ett litet utrymme

Tdb strul

Tävlingsdatabasen för risdport, jättebra uppfinning om man lär sig att använda den rätt - och rätt är inte helt uppenbart jämt.


Jag anmälde mig till en tävling, satte in pengar för licens både för häst och endagslicens för ryttare. Satte in startavgiften. Men efter att anmälningstiden gått ut gick jag in och kollade och då hade det inte dragits, det visade sig att "avgiften" som TDB tar ut på 10 kronor hade jag missat. Så fick expressätta in 10kr och be ridklubben att ha överseende med en nybörjare och de var snälla och lät mig tävla ändå.


Andra gången så anmälde jag mig till en tävling, satte in startavgift och lite till för avgiften i god tid. Kollade nu och då var anmälan återtagen - insåg att jag glömt att betala för en till endagslicens. Tyvärr är tävlingen full med flera reserver - så jag skippar nog den :p

Mediahets och ryktet går - alsikeklöver

Någon publicerar ett par "skräckfoton" på en stackars häst med en mule som ser ut som den fått 3:e gradens brännskador, nämner att detta beror på en allergisk reaktion pga en klöversort - detta börjar spridas och plötsligt är hysterin igång. alla undrar har jag Alsikeklöver i min hage? kommer mina hästar plötsligt att se ut som hästen på fotona. Min häst har fått ett litet utslag på mulen är det en allergisk reaktion?


Jag undrar, hur många hästar är det egentligen som drabbats av denna typ av allergisk reaktion, under mina 26år i hästvärlden har jag aldrig hört talas om detta syndrom. Är det verkligen klövern som orsakat den väldiga reaktionen på mulen och varför har inte ägarna reagerat tidigare? Jag kan inte tänka mig att hästen från den ena dagen till den andra började käka klöver och nästa stund hade fått den såriga mulen.


Jag är skeptisk och ser ingen orsak till att börja leta efter alsikeklöver i mina hagar.

Effektivisera lösdrift

Ja nu har man bott på gården sen i slutet av augusti föra året (mars i skrivandets stund). och man har väl insett att det är inte så mycket mindre jobb med lösdrift än att ha hästen uppstallad .


Den stora skillnaden är att man inte är lika tidsbunden och är mer flexibel när man vill göra saker.


Nu när hästarna har fri tillgång till mat - grovfoder - så har man inga fodringstider att passa och samma sak med utsläpp/intag.


Mockningen är den tyngsta delen och har nästan ökat från att bara varit tvungen att mocka en box. Fast jag tror att det beror på mina marker/hagar och hur utformningen är kring de områden där de rör sig mest.


Hagen där lösdriften är ser för tillfället ut, som sådan - lösdriftshall - lite trångare passage till foderstation (under tak) bake ner (fd traktorväg) till paddocken några småhagar i anslutning till dessa som öppnats upp och sen den stora fd "sommarhagen" på ca 1ha. Det var skönt när jag kunde öppna upp till sommarhagen iochmed att jag fixade till sommarbete på annat håll. Man märker på mängden bajs att de inte blir lika koncentreat i ligghallen och runt foderstationen.


Men jag kör minst 2 kärror - ibland 3 eller 4. Jag mockar paddocken - uppfarten till foderstation - runt foderstation + vattenkar, i lösdriftshall och utanför. Eftersom vi inte lyckats med hårdgörningen av marken utanför lösdriftshallen (gjorde inte tillräckligt underarbete - och la mest på grus ovanpå) så är det lite tungmockat med lera/ojämn mark osv. Lösdriftshallen med halm är ganska lättarbetad - men får fylla på rejält med halm ca 2ggr/vecka - lättare nu när storhalmbalen står precis utanför öppningen under en pressening - tidigare stod den inne i stallet.


Jag bytte ut den lilla vattenbunken som tog slut varje dag mot ett badkar som behöver fyllas på ungefär var tredje/fjärde dag. Vattenbunken har dock använts och stått inne i lösdriftshallen när det varit  ett par minusgrader. Vattnet i den har inte frusit helt, bara lite i kanterna när det varit som kallast - neråt ca -10grader. Jag fyller på med slang som jag drar ut från stallet.


Grovfoderstationen är den jag lagt ner mest arbete på att fundera på hur den ska funka bäst. bonden kör hem storbalar med hö - ca 250kg/bal. I början ställde han in fyra i stallet och jag bar ut "kakor" och fyllde på en fd vedhäck som jag även lindat in med "staketnät" (för att hästarna inte skulle fastna i det lite större nätet) plus att jag hade en tvärgående skiva i för att höt skulle falla neråt. Tyvärr funkade de inte speciellt bra. Höet fastnade på sidorna och ramlade inte ner av sig själv. Staketnätet var för hårt på sidorna för att hästarna skulle komma åt höet. så det slutade med att jag tog av locket och de fick äta uppifrån - vilket gjorde att det blev en hel del spill. men det viktigaste var nog att utrymmet gjorde att den behövdes fyllas på minst 1gg/dag.


Nästa version blev att höbalarna ställdes på utsidan under taket på lastpallar - först två ovanpå varandra - senare ställde jag två i bredd. har växlat lite mellan att ha pressening runtomkring sidorna och sen ett finmaskigt nät ovanpå för att minska spillet och för att ponnyn inte ska äta för mycket. Men nätet drog hästarna sönder dagligen och det blev att lappa och justera så att nätet satt bra. Tillslut sket jag i nätet och lät hästarna äta direkt från balen - funkade ganska bra med inte så mycket spill eftersom balarna är såpass hårt packade. Nu använder jag pressening + lastpallar runtomkring för att stadga upp och hålla upp. lägger även lastpallar på den inre balen så att hästarna inte kommer åt den - konstigt nog så är alltid det "innerst" godast -  knyter ihop dem med höbalar. Det funkar bra. Det jobb som blir är när man ska byta bal och när bonden ska komma med nya balar. Det blir troligen bättre när vi fått en motvikt till vår nyinköpta traktor så att vi kan flytta själva på balarna. då kommer vi kunna förvara ett par stycken och köra in nya vid behov.


Sen tillkommer såklart jobb med att sladda paddock, fixa staket och städa :p som i alla stall.


Till nästa år hoppas jag att vi kan hårdgöra ytan runt lösdriftshallen + maten bättre så den blir ordentligt hårdgjord. + ordna till ingångarna till hagarna där det blir upptrampat/lerigt.

Hästanläggningar en guide - Svenska ridsportförbundet

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=t4vd20b8&gInitPage=1

Helgen v 36 - lösdriftens påbörjan

Gårdägarens dilemma: så mycket att göra, så lite tid.

Men jag har hunnit komma ut och se lite ridvägar, i lördags kom medkusken och tömkörde Amanda, jag höll på att fixa staket - skogs hagen som ligger brevid stora gräshagen blev klar och sen mockade ut stenar och grästovor ur paddocken så Jossan fick vila. Fyra nya stolpar fick jag slå i. Köpte 20 stolpar på tre hästar i kungälv, 33kr/st för 6mm stolpar - 175cm höga. Köpte man lite fler kostade de 28-29kr/st (ca 80-90st?) Det är mycket man får lära sig, 5mm stolpar är lite för klena, 7mm stolpar såg lite väl kraftiga ut, kan tänka mig att man vill ha dem som hörnstolpar. När jag började slå i dem tyckte jag nog de var lite väl långa, jag har inga utbrytarhästar så 150cm stolpar hade nog räckt. Fast det är klart får se om jag fick ner dem tillräckligt långt annars lär nog tjälen pressa upp dem igen.

Köpte även en hink med isolatorer 200st för 239kr.

och en "stallskopa" för 149kr - oumbärlig när man ska sopa. så en nätt nota på 1048kr

Jag skrev följande på FB

"Innan vi flyttade drömde jag om en gård med tillgång till långa grusvägar, oändligt kuperade skogstigar och sandmark, mäklarens annons sa "fina ridvägar". Den ljög. Nu har jag varit ute tre gånger och jag kan bara säga, ridvägarna är fantastiska! och vad jag sett så finns det många flera vägar att utforska Igår galopperade vi på en lång sandig traktorväg, & lillponnyn bjöd till och visade lite av sin raketfart. Lycka, när den är som bäst."

Vår självgående grästrimmer i paddocken. Miljövänlig och gödslar samtidigt ;) Har oroat mig lite för Amandas hull men hon har inte fått någon fångnacke än och även om hon är rund om magen så tycker jag hon ser ganska fin ut. pigg var hon igår iallafall!

En enkel "trådvinda" - en avbruten plaststaketstolpe. Sätter man ner spetsen i marken går det lätt att snurra upp tråden. Jag fyndade i skogen när vi fixade skogshagen, hittade massor av tråd som låg i en hög och som någon antagligen glömt.

Pojkvännen har inte heller legat på latsidan, han har isolerat taket i garaget och successivt börjat vitmåla tak och väggar därinne allteftersom han flyttar runt lådor. Han flyttade ut en stor garderob som stod inne i gästrummet men det visade sig att golvet i garaget lutade så att skjutdörrarna åkte upp hela tiden, så då fick han flytspackla på golvet under. Han har lagt nya golv - parkett - i båda barnens rum och nu håller han på att spackla väggarna inne i Linneas rum så att vi kan måla där.

Sen har han gett sig lös på den blivande lösdriftshallen. Dörröppningen måste breddas och fönstret i bakre delen får sättas igen. Ena väggen till vänster var lite murken så där får bättras på och sen har golvet gett med sig lite i bortre änden så där ska gjutas cement. Det verkade som att förrådet från början varit ett garage för bakom plåten satt en stor dörr.

Inuti - lite färg kan säkert göra susen!

En bra ryttare

Tittar på dressyren på WM i Normandie, Gal rider och kommentatorerna sa något bra som fick mig att tänka på en sak.


En bra ryttare är ungefär som en artist - vi har "one time hit" artister som bara har en hitlåt och som sen försvinner. Sen har vi de riktigt bra artisterna som producerar hitlåtar på rad. En riktigt bra ryttare är en ryttare som inte bara har sin "one time horse" utan som kan få framgångar med många olika hästar. Att kunna ta fram och få hästen att gå bra är inte en slump, det är skicklighet.

Skotträdsla hundar/hästar - nyår

Sitter och funderar över hundägare och nyår, det är sånt pådrag att nyår med dess fyrverkerier är varje hundägares mardröm. Men jag tror att mycket av skotträdslan hos hundar är inlärt. Hundar som tex polishundar är tränade till att inte vara rädda för skott, varför misslyckas de flesta privatpersoner med det?

Mitt ex föräldrar hade en hund som var extremt skotträdd. Varje gång på nyår eller när det smällde så satt hunden i princip i knäet på sin matte och det var ingen liten hund. Matten ojade sig och klappade och skulle trösta och som med så många andra hundägare slutade det med att matte och husse liksom gick och oroade sig hela dagen innan fyrverkerierna började smälla och när det började smälla så gjorde allt för att trösta och skydda hunden.

Vad ger det hunden för signaler? du har helt rätt! Otäckt! Farligt! När matte och husse klappar sina hundar när hunden söker "tröst" hos matten så berömmer man dem för deras beteende. så i slutändan kanske många hundar inte är skotträdda utan de är ute efter beröm?

Hade man istället visat sig glad och uppspelt när det smäller, lekt med hunden så hade hunden kanske kopplat det med något positivt? Med att matte tycker det är roligt och inget farligt, och därmed faktiskt uppskattat det.

Polishästtränaren Ulla berättade på en av sina kurser att hennes häst Utter tyckte att det var ganska obehagligt när de i ett shownummer sköt med en låtsaspistol, men efter ett antal gånger så lärde han sig att det inte var otäckt och det gick så långt att han vid en viss rörelse som "tjuven" gjorde förberedde sig på vad som skulle hända.

En hästägare i grannstallet  var så arg och ville dra igång ett uppror då de i somras hade målat pilar på vägen som hästarna första gångerna de gick förbi reagerade ganska starkt på, men efter 15 gånger så var det inget att bry sig om längre. Men jag kan tänka mig att hon som varje gång hon närmade sig pilarna och spände sig skapade en ond cirkel där hennes häst tyckte att dessa pilar var jätteotäcka.

Hästar kanske är lite svårare att träna eftersom de är flyktdjur, men om du på nyår ställer dig och ger dem godis/mat varje gång det är en raket, hur tror du att de skulle reagera efter ett tag?

Miljöträning, miljöträning, miljöträning....

Sadelprovning stubben 16" 32

Provade en stubben Rex 16'' 32 tyvärr för smal. Låg ok men bakvalvet åkte upp när jag spände sadelgjorden, glappade även en del bak när jag red och sadeln även om den låg stilla så hamnade den på bogarna. Kan konstera behöver en vidare sadel helst med kortare ortspetsar.

Sadelinpassning - bra länk

Hittade denna bra länk när jag googlade lite på sadelinpassning

http://www.stallrustorp.se/att-tanka-pa/

Sel- och vagninpassning

Ska man skaffa hästutrustning för skogskörning ska man tydligen åka till detta ställe

http://www.flobyoverskottslager.nu/hastutrustningar.htm

Ska ta en sväng förbi nästa söndag när vi varit i Örebro :)

Igår bad jag Christian komma förbi, han ska hjälpa mig att justera vagnen/rockarden, bla höja sitsen/kuskbocken så jag kommer lite högre upp och sen sätta dit "öglor" för bakselen på skaklarna. Man vet hur man vill att det ska se ut/funka men det är inte helt lätt att veta vad man ska leta på när man söker på ev delar man kan använda.

Det är viktigt att vagnen är balanserad så att den inte har för mycket vikt i skaklarna när de ligger i fästena, men får ju samtidigt inte tippa bakåt. Man kan justera detta ganska mycket beroende på var kusken sitter.

Så vi selade på Amanda, fick även satt dit snabbkopplingarna på svängeln och justerat draglinorna - Christian fick med andra ord göra nya hål vilket inte var det lättaste i det tjocka lädret. Men tror det blev bra. Vi satte även på bakselen och kollade var fästena bör sitta.

När Amanda var förspänd, så var det lika bra att köra lite. Vi fick sällskap i paddocken men det gick bra. Dammigt som tusan :p *host* och paddocken känns väldigt liten när man kör, man får i princip svänga hela tiden. Amanda var duktig och fast et nog var lite tungt och dammigt jobbade hon på bra. körde i ca 40min.

Sen fick Jossan skrota lite i paddocken eftersom hon stod och brötade i boxen. Sparkade på dörren och drog med tänderna längst med gallret och tyckte att det var bättre om jag serverade mat än att jag höll på och smorde selen. Kan konstatera att kör man så tar det väldigt mycket mer tid att underhålla och ordna utrustningen än själva körmomentet.

Har även pratat med Rebecca om sommarbete och vi kom fram till att ja jag är feg när det gäller Jossan. Vill inte att hon skadar sig igen, har man ridit och räknat minutrar som man får skritta, trava och galoppera i ett år vill man inte så gärna hamna där igen och jag vet att hon är en otursfågel och fortfarande inte i bra kondition. så att släppa ihop henne med den "stora" flocken käns som att be om ett bakslag. Sen bör jag vara försiktig med Amanda - även om det inte är konsterat att hon hade fång så vill jag vara väldigt försiktig när det gäller bete för henne. Så troligen blir det inget bete på heltid innan midsommar och troligen tar jag in båda kvällstid till att börja med. Så vår lösning är att Jossan och Amanda kommer gå på efterbete i hagarna efter de övriga hästarna. Det känns som en bra lösning, vill jag stödfodra Jossan kan jag ta in henne och sen kan jag ordna till mina hästar så som jag vill ha det.

Western inspiration

Jag tycker det är kul att plocka guldkorn ur olika "träningsläror" och ibland kan man få riktigt bra hjälp av lite tips på hur man kan göra det på ett annat sätt.

Häromdagen när jag red "dressyr" i paddocken och hade lite inriktning på att kunna ge hjälper med väldigt liten inverkan kom jag att tänka på vad jag fått lära mig på en "prova på" western ridning. Där red man på långa tyglar och när man ville ha hästen i "form" skulle man skaka lite på tygeln. Jag kan säga att jag som uppväxt och drillad enligt den "engelska skolan" där man ska hästen mellan hand och skänkel som ofta misstolkas och lärs ut på ridskolorna som "dra och sparka på" blev ganska lyrisk av dessa välskolade westernhästar som faktiskt samlade sig genom denna lilla skakning.

Så när jag red där på Jossan med jämt stöd på tyglarna och ville ha henne att bli eftergiven utan att hon ville det, vilket från min sida krävde en åtgärd, dra mer i tygeln och kräva eftergivenhet? Hm grävde i minnesbanken och kom på, jag provar att skaka och japp där gav hon efter och böjde sig i innersidan samtidigt som hon slutade streta emot.

I förrgår när jag var ute på Jossan och hade sällskap av Amanda/Alama så får vi öva ganska mycket på att vänta, halt, vänta, skritt, halt vänta... för att Amanda ska hinna med. Hon har en märklig förmåga att dra benen efter sig i skritten och ännu mer när medryttarna rider. Nyttig övning för Jossan. Vi travade lite och för att Amanda inte skulle hamna för långt bak tog Jossan och jag en väldigt sakta trav, tror nästan man kan likna det vid jogging som även den western har. långsam trav där man sparar energi. Japp det funkar det oxå och det får hästen att lyssna och vänta.

Säkerhäst träning

Igår var jag och Jossan iväg på säkerhäst träning. Eller som U-C sa, Säkerhäst - trygg ryttare och vice versa.

http://sakerhast.se/

Jag hade varit och tittat på en träning för ca ett år sen när mina stallkamrater var iväg och blev sugen. Just då var inte Jossan igång, men nu är hon ju det :) Så jag letade upp träningen via hennes hemsida och kontaktade klubben och det fanns plats kvar.

Vi hade tur och det var i närheten, tar bara ca 10-15 min att åka. Inga problem att lasta som vanligt, även om hon blev lite osäker när jag försökte lasta henne smalt, jag brukar i vanliga fall flytta mellanväggen och låta henne gå in själv och sen "stänga bak" men tänkte försöka lasta henne utan att flytta mellanväggen för jag vill börja öva på att lasta både henne och Amanda. Men som sagt var efter två försök ville jag inte trassla med det mer eftersom jag inte hade gott om tid  :rolleyes: och så fort jag flyttade mellanväggen gick hon in och ställde sig.

Jag inser att jag är trygg med att lasta men är fortfarande lite osäker på att vara iväg med Jossan på andra ställen. Träningen var inget jag oroade mig för. Så vi får öva mer på det :)

Väl uppe på hästryggen kändes allt bra och Jossan skötte sig kanon. Trots allt är hon en väldigt bra häst när det gäller otäcka saker, med ett undantag - ja ni vet nog ni som följt mig. Kor. U-C berättade på den inledande teorilektionen att det som hästar är rädda för är inlärt - och det som hästar oftast har mest problem med att sluta bli rädda för är det som deras mammor har präglat på dem. Mycket matnyttiga saker och självklara men behöver påminnas och påpekas så man som ryttare kommer ihåg det.

Under träningen reagerade Jossan mest på kråkorna som hoppade på ridhustaket och de som satt på läktaren som hon spanade upp på. Övningarna tittade hon på och blåste lite mot men tvekade bara några sekunder och kunde sen gå över allt på långa tyglar. Jag har ju den filosofin när jag är ute och rider. Man ska kunna rida på långa tyglar, är allergisk mot uteridning där folk sitter med kontakt hela tiden. Så att ta oss förbi otäcka saker på långa tyglar är något vi övar ständigt på.
och framförallt med en lugn ryttare som inte spänner sig.

Vi gick över en bom som vi sen stannade över och U-C rullade på den och drog sen ut den medan vi stod stilla. Gick över ett plastband, som först låg stilla och sen rörde sig - det var nog det hon reagerade mest för speciellt när det var bakom oss.  Gick över pappersremsor, mellan två flaggor och sen även med blinkande ljus. och över en "ballongbom". Det jag oroat mig mest för var inte med denna gång, kasta kudde mellan ryttarna :) Jossan hade nog inte gillat det då hon är mycket skeptisk till "okända" människor som kommer fram till henne. och det utmärkte sig även när U-C skulle ge en sista "belöningsmorot" som hon hade i en prasslande påse i fickan. När hon gick emot jossan började hon backa då hon tyckte att detdär prasslandet var lite otäckt. Då fick jag rida mot U-C och hon backade. Om man ska avdramatisera saker för hästar så känner de tydligen att de har övertaget om sakerna flyttar på sig när de närmar sig.

Avslutningsvis var U-C nöjd med alla ryttare och hästar :) Inga "dramor" hade utspelat sig och det är så träningar ska gå till när man vill göra hästen säkrare. Man ska aldrig tänja på gränserna så man får de stora reaktioner, små steg och hela tiden ha hästens förtroende på sin sida.

Jag pratade lite efteråt med henne om Jossans koskräck och fick mig en liten bakläxa, hästar tycker att kor är otäckt, en häst i strid sänker halsen/nacken och öppnar munnen. Kor har naturligt den hållningen. Sen luktar de och rör sig konstigt. Men i slutändan är det inte Jossan som är rädd för kor. Det tar många gånger innan en häst förknippar ett och samma föremål med något otäckt. Så Jossan har inget "inlärd" skräck för kor än. Men jag som ryttare har det! :p Jossan tycker ju i allmänhet att det är lite obehagligt när andra hästar kommer emot henne i hög fart så det är nog inte konstigt att hon tycker att de kor som vi har i våra omgivningar som kommer dundrande i galopp emot staketet när de ser något spännande är otäcka. Jag fick rådet att inte undvika men att bara tänja lite på gränserna lite i taget, rid 50m närmare och vänd så länge hästen tycker det är lugnt. osv. Får se korna som går på bete går i en hage där man kommer fram till hagen genom ett skogsparti, dvs de dyker upp ganska plötsligt och nära när man väl ser korna. Rider man från andra hållet har man ett öppet fält och ser korna på längre avstånd. vilket är bättre ur träningssynpunkt. Sen var ju tipset att släppa ihop i en hage bredvid kor självklart, men det ska ju funka ur praktiskt perspektiv oxå.

Hur man - Tömmer på gödselstacken

IR

Varför måste kvinnliga hästmänniskor alltid blanda in känslor & psykologi i sitt hästhandhavande?

I torsdags (skärtorsdagen) fick Jossan sin andra IR behandling. Först gången var jag med och jag kunde se tydliga tecken på att Jossan gillade behandlingen. I början var hon lite skeptisk till den nya människan men jag var där och assisterade. Under behandlingen så började Jossan gäspa och självstretcha och verkade allmänt nöjd.

Denna gång jobbade jag så jag kunde inte vara med men förlitade mig på att S som behandlade skulle klara det på egen hand med hjälp av Mia från stallet som hjälpte mig att ta in Jossan.

Efter behandligen ringde jag för att fråga hur det hade gått. IR-S började med att berätta att hon upplevt att Jossan var väldigt stel i halsen eftersom hon varit ovillig att bli berörd där. - Jag borde här ha frågat på vilket sätt, då jag vet att Jossan är ganska skeptisk till nya människor. - men att efter behandlingen hade hon varit mindre motvillig. Här hade jag nöjt mig, en fysologisk diagnos av "hälsan" och ev förslag på hur man kan förebygga stelheten - ur ett träningsperspektiv och med andra fysologiska hjälpmedel som tex IR-behandlingen. Men här fortsatte hon och började förklara att man inte vet vad det kan bero på, varför inte hästen är "nöjd, belåten" (nu minns jag inte exakt vilka ord hon använde men i mina öron var betydelsen liknande med de ord jag valt här) och varför den är spänd. Jag kände att ju mer hon pratade desto mer skeptisk blev jag till vad hon har att göra med att försöka göra en psykologisk diagnos till om eller varför min häst inte mår psykiskt bra? - att det skulle ha en fysisk orsak lät inte som att hon betonade lika mycket så som jag tolkade det.

Sen var hon försiktig med att föreslå att hon behövde mer behandlingar och att det självklart måste ske utifrån mina ekonomiska förutsättningar. Så jag frågade hur ofta hon tyckte och hon föreslog att hon borde minst behandlas en gång i månaden och ev varannan vecka.

Utifrån hennes råd fick Jossan vila på torsdagen och på fredagen gick hon ett lättare pass.

Gretzers tips

Min största idol inom ridningen är Maria Gretzer. Nedan är ett par råd som jag tycker att alla borde ta till sig när det kommer till ridning och hästar. 

Nyckelmeningar att ta med sig från clinicen:
• Våga rida framåt!
• Tänk dig hästen som en fjäder.
• Var noga med detaljer, framför allt i markarbetet.
• Ställ krav, med glöm inte att ha roligt.
• Bli aldrig arg.

Hippson - clinic med Maria Gretzer - konsten att tygla en ferrari

Stigletare

Onsdag - Red Amanda barbacka upp i säveskogen och letade fram lite nya stigar, hittade en när man går ner åt höger istället för uppåt och kom fram nere vid "motorcross hålet" och grusvägen där. Följde sen grusvägen ner förbi hagarna, har för mig att jag red där för länge sen och inte kom någonstans. Men nu kom jag ner till Svensby och stallet där och jag anade att man kunde ta sig upp på den lilla grus/skogsväg som leder tillbaka till samma ställe så jag genade genom gården och japp det gick att ta sig runt. Blir en jättefin runda med möjglihet att både galoppera och trava ganska mycket. Men vi tog det lungt mest skritt och lite trav.

Amanda är verkligen en perfekt ponny att ha med sig på sånnahär äventyr, hon är liten och tar sig under många av grenarna. Ganska säker på foten och blir det riktigt krångligt är det lätt att sitta av och sitta upp igen. jag ledde henne i de flesta nedförsbackar då det är svårt att inte glida fram på halsen på henne :) och ledde henne en hel del på vägen hem. Tycker hon har ömmat lite längst med ryggmuskelaturen. Träningsvärk? Tror vi var ute i ca 1h15min?

Tog sen ut Jossan i paddocken och ledde henne över vattenmattan som jag först vikt ihop på mitten så den var smalare. lite otäckt men hon vande sig efter ett par gånger åt varje håll. Sen vecklade jag ut den och lite otäckare när hon var tvungen att gå på den men inga problem. Sen löslongerade jag henne i trav och galopp och hon var lite svår att övertala att ta sig över mattan men gjorde några riktigt fina små hopp över den. Hon vill gärna byta håll hela tiden när man löslongerar henne så det gäller att hänga med. Hon såg iallafall fin ut och jag funderar på att löslongera/longera mer för att hon ska hitta mer balans och styrka i galoppen utan en störande ryttare :) ca 40min.

Imorse Torsdag öppnade jag en ny lucernbal.

Dagens tips - smörja hovar

Nu är det är torrt och kallt ute. Smörj hovarna - eller rättare sagt kronranden, med lite olja. - tänk bara själv hur torr du blir om händerna när det blir kallt och tort ute.

Jag brukar ta den rapsolja jag även ger i fodret, men vilken olja som helst går bra, raps, majs, mat, oliv..

Jag tar en liten svamp som jag häller olja på och sen smörjer hovarna med. Fördelen är att ens egna händer blir smorda oxå :) Hovborstar med behållare funkar oxå men jag har märkt att ofta blir det ganska kladdigt och behöver fyllas på ofta.

ps lånat bilden

Bäst hittils

Söndagen - jo kände mig piggare och red Jossan på förmiddagen. Jag fick sällskap av Hero/Sofie. Det var riktigt skittråkigt underlag, hårt och isigt även på ridvägarna och det blev inte bättre av att det blåste en isvind från norr som gick genom ben och märg. Det blev väldigt lite trav och en kort galopp. Vi red uppför fjället och till höger men vände tidigare än vi brukar. Jag red ner för stora backen och det gick bra. Nojjar ju över att Jossan ska snubbla på väg ner.

En kort galopp på fältet intill vägen där Hero tog ledningen och Jossan som nog inte riktigt var beredd på det - eller var det hennes matte som inte var det - startade med en rejäl bock och sen en till innan vi kom framåt istället för uppåt. Fick tyvärr bryta av lagom tills vi fick ett bra flyt och sen skritt på asfaltsvägen hem.

Söndag em var jag däckad igen.

Måndagen blev det vila för båda hästarna. Velade länge om jag skulle åka till jobbet men vi skulle ha möten som blivit uppskjuta och jag tänkte att det var lika bra att få dem överstökade.

Tisdag - Jag hjälpte Lotta med intaget - men behövde inte ta alla hästar då Mia och Anita redan hjälpt till. Får hoppas att de hittar en bra medicinering mot hennes reumatism som hon precis fått diagnoserad. Det är jobbigt när kroppen inte är med.

Jag började med att fixa stallet - vilket tog sin lilla tid och hade sadlat och var klar för avfärd först vid 19:20 - Gick ut i stallet strax innan 18. Men fick även satt upp en krok i Amandas box som jag ska fästa hennes vattenbunke i då hon lyckats välta den ett par kvällar i rad vilket har resulterat i en plaskblöt box. - Inte populärt från mattes sida. Red bort till säves paddock och fick snällt sitta av och tända lyset, men verkar som vi har kommit över våra problem att sitta upp från pall iallafall.

Jossan var pigg och tyckte som vanligt att det var lite otäckt i säves paddock. Började trava ganska omgående. Vägarna är långtifrån spikraka och där de ska vara, hon genar gärna i de hörn där hon tycker det är otäckt och vill bli utåtställd. I högervarvet känns hon inte helt rak vill gärna förböja sig innåt och puttar ut ytterbogen och in med rumpan innanför spåret - allt är troligen sbs som min kollega säger - Skit bakom spakarna. Men däremellan *mums* Rider en hel del på hackamoret då det känns som jag får ett stadigare stöd och att hon vågar lita mer på min hand, framför allt i galoppfattningarna. Travar gör hon som det gällde livet. Lite överilat om man låter henne springa iväg och lite bakom hand/ihoppkrullat om man samlar ihop henne.

Matte fokuserade mycket på att rida med magen, för att avlasta sina stela axlar och nacke. som jag har upptäckt har blivit värre ju mer jag rider och som är ett tydligt tecken på att något är fel i min sits. Så avslappnade axlar, stilla händer och balansera på "mellangärdet". jo det gjorde nog susen. kände mig rakare och det avspeglades även på Jossans rakhet. Igångsättningarna blev bra, tänkte försöka börja med lite nedsittning och jag vill gärna lägga dem i början men så kom jag att tänka på att det kanske är jobbigt ändå för henne i början av traven?

Red mycket längst med spåret och med snett igenom, tog även ett par varv på volterna i trav. Men det är jobbigt, jobbigt tycker jossan. och vill inte ge efter i innersidan. Jobbade även lite på att få lite ställning på kortsidorna.

Galopperade ca två varv åt varje håll, ett varv i taget och sen ny fattning. Inga bocksprång. Jag fattar och låter henne sen rulla igång på egen hand vilket funkar bra. Lite obalanserad i svängarna och ville sakta av när matte berömde. Blev lite överilad när hon började förvänta sig fattning.

Avslutade med lite mer trav men fick lite snubbel så tror att hon blev lite trött. Detta var det absolut bästa passet jag någonsin haft på Jossan! :D Red hem nöjd, glad och inspirerad!

Helt OT. Har även haft lite problem med min visdomstand - den som sitter till höger övre käken. Den har kommit fram halvvägs och blev lite infekterad i tandköttet runtomkring. Svårt att hålla rent. Men efter lite extra borstning och flux så tror jag har läget under kontroll. Egentligen borde man ju ha tagit alla visdomständer när man höll på- Har tagit bort de i underkäken. Men det är lätt att vara efterklok

Däckad

Fy har ju haft ont i halsen hela veckan men inte känt mig dålig på något annat sätt så har som vanligt gått till jobbet. I fredags började jag nysa och snora och när jag kom hem på fredagkvällen däckade jag i soffan - förutom att jag hade intag och kvällsfodringen. Det är bara att släpa sig ut till stallet.

Igår var jag oxå mer eller mindre däckad. Tog en alvedon vid 14 tiden och släpade mig sen ut till stallet och fick hjälp av Linnea. Måste träna upp henne bättre så hon kan göra detta utan mig :) Sov till och från på soffan hela dagen och jobbigt när man får ont i axlar och nacke för att man legat för mycket men ändå inte känner sig redo att stiga upp och göra något.

Fick tyvärr hoppa över födelsedagskalaset hos Lollo och har bara träffat Christian väldigt kort.

Idag söndag känns det bättre. Snorigheten har blivit värre men känns som tjockheten i huvudet har släppt. Rinnig och täppt näsa kan jag hantera men att känna sig förstoppad i bihålor, hals och tinningar är inte lika kul. Tror till och med att jag ska försöka släpa ut och motionera hästarna.

Amanda hade lyckats dra ner halva deras hage igår. Tror att hon antagligen när de tagit in Jossan så har hon vevat med benen eller liknande och fastnat i staketet och drog ner det. Rebecca kom in och sa till att hagen måste fixas, så det blev att släpa sig ut igen. Plastpinnarna var bara plockepinn om ens det kvar. och hade gått av vid fästena. så metallpiggarna sitter kvar i den stenhårda marken. Vi fick ta hinderstöden och fixa till hagtråden med. Hoppas hon håller sig på plats idag! har lite utkik från fönstret :p