I torsdags hade jag planerat att Linnea eller jag skulle rida Amanda för första gången på hemmaplan. Men som alltid med hästar blir det inte som man tänkt sig. På morgonen hade jag haft mitt första utsläpp i stallet och var uppe kl 5 och fodrade hästarna, tog på dem täcken, fixade mat till Amanda och Jossan och strax innan sju släppte jag ut alla hästar och mockade sen båda boxarna. Jag var lite förvånad då jag kände mig ganska pigg under dagen trots den tidiga uppgången. På eftermiddagen kom vi hem senare än vanligt vid ca 18 eftersom Linnea hade cirkusskola. Jag lagade mat och när jag kom ut till stallet så låg Amanda ner i boxen och hon hade lämnat hö. Nu hade jag lagt in en del hö från Jossans box på morgonen och det såg ut som om Amanda ätit upp det nya men lämnat det återanvända. Men när Amanda la ner huvudet på sidan så kände jag hur magen knöt sig. Jag gick in och hon var tillräckligt pigg för att ställa sig upp när jag tagit på henne grimman och grimskaftet och drog lite lätt i det. Magen var oroväckande tyst. Så jag tog henne i grimskaftet och började promenera med henne i paddocken. Efter ca 40min hade inget hänt och jag ställde in henne i boxen igen. Det första hon gjorde var att lägga sig ner igen och då insåg jag att det var lika bra att ringa veterinären så jag fick upp henne på benen igen. ringde distriktsveterinären i Stenungsund som kunde komma om en timme. Jag ringde Rebecca och bad henne att ta hand om kvällsfodringen vilket hon självklart gjorde och ringde sen Christian och frågade om han kunde komma och lägga Linnea. Det är tur att man har många hjälpsamma människor. Sen promenerade Amanda och jag i paddocken tills vi båda var riktigt trötta på den. Hon verkade bli hängigare och även om hon inte försökte lägga sig ner så tyckte jag att hon inte trampade på och tog ut stegen som hon brukade. Inte alls den pigga och glada Amanda som hon hittils varit.
Vi gick in och ställde oss i stallet den sista kvarten och sen kom veterinären. Hon lyssnade på magen och tog tempen. ingen feber och hon hörde magljud så det var positivt. Kollade tarmen och det fanns bajs som såg normalt ut. Så hon gav Amanda kramplösande och lugnande - vilket fick Amanda att svaja oroväckande. Troligen var hon antingen känsligare mot lugnande eller så var hon tröttare än hon såg ut. Hon höll sig som tur var på benen och vi sondade i vätska med paraffinolja. Sen baxade vi in henne i boxen och det var bara att avvakta. Ta bort allt kraftfoder - utom betfor blandat med vatten för att få i henne vätska och halvera grovfodergivan.
På fredagen hade jag utsläppet igen och Amanda såg mycket piggare ut. Hon låg ner när jag kom till stallet men ställde sig upp direkt och undrade var maten var. hon fick en liten tuss då hon såg ut att bara ha lagt någon liten hög. Sen fick hon gå ut i hagen med sina kompisar. jag tyckte det kändes bäst och mest sannolikt att hon rörde bättre på sig i deras sällskap. När jag kom till stallet på em såg hon bättre ut. Jag hade köpt hela linfrön i Ica affären och gav henne ca 1/4 dl blandat med 2dl betfor, finskivat äpple och mycket vatten så det blev som en soppa. Det har hon fått morgon och kväll nu. Amanda fick promenera i snöre upp runt masten och hon var sitt vanliga pigga jag som taktade lite i trav när hon inte riktigt orkade länga stegen i skritt för att hänga med. Uppmärksam på omgivningarna men hoppade bara till och tittade lite på saker runtomkring. Hon är väldigt snäll vill gärna lukta på gödselhögar men har inte dragit än så länge för att äta gräs. Går med slakt grimskaft även om hon på hemvägen kan försöka att gå lite före. Vi var ute i ca 40min.
Idag lördag åkte jag till stallet på em Linnea och hennes pojkvän Felix följde med men de lekte i stugan medan jag var i stallet. Lycka var när jag såg detta:
Ja vi hästmänniskor är ett konstigt släkte som blir så lyckliga för ett par högar bajs :)
Jag tyckte att bajset såg lite hårt ut, runda små bollar. Tänkte en tanke att det kan vara att Amanda står på torv nu, Jossan äter ju mycket torv, kanske det gör att magen blir hårdare? Men så har hon druckit ganska dåligt inne i sin hink, även om hon har vatten i hagen så är det svårt att veta hur mycket hon dricker ute.
Passade på att hänga på Pomelo och hans medryttare Ulrika som skulle skritta ut en sväng och sadlade på Amanda efter att ha spolat hennes ben och så tog vi första ridturen! :D Svårt att spänna sadelgjorden om den runda lilla ponnymagen och det kändes lite som om sadeln gled lite. Amanda traskade på men hamnade lite på efterkälken hela tiden. Lite kortare ben :) taktade ifatt ett par gånger och en liten sträcka travade vi i gruset i väggrenen. Duktig lite tjej. hon känns lite tjafsig i munnen speciellt när man ska förhålla henne men det är nog lite träning som gäller där. Vi red bort till vägskälet vid oppänge/fjälletvägen och där vände vi och jag hoppade av och promenderade brevid hem.
Tidigare på dagen hade jag varit förbi naturnära igen, stans bästa foderaffär :) och alltid ett otroligt trevligt mottagande! Köpte Kollamasken - veterinären rekommenderade att man skulle kolla om hon hade mask. och tänkte köpa loppfrön - för att rensa magen från ev grus. Men tyckte att det var ganska stora förpackningar så jag ringde en stallkompis som jag visste skulle köpa och hon hade redan köpt och sa att vi kunde dela. Köpte även en till påse linfrön i lite större förpackning än de man kan hitta i ICA affären :) Hoppas nu att Amandas mage har kommit igång igen, än så länge får hon bara halv grovfodergiva. det blir en drastisk Bantningskur för lilltjejen.
Min stora Tjej Jossan ska in på återbesök den 23mars och ska stå stilla så mycket det går tills dess. Något inte hon är riktigt med på noterna på. Står gärna och bockar i sin lilla sjukhage *suck* och så fäller hon som bara den just nu, tur att hon är ganska korthårig annars hade jag haft röda fuxhår överallt ... fast det har jag nog fast de syns inte så bra.
