Ständigt denna prioritering och ständigt dessa insikter. De kommer varken som överraskningar eller oväntat. Men likväl står man där och har kommit till nya insikter igen.
Senaste dagarna har jag insett följande:
Som standard hinner jag inte rida två hästar när jag har min dotter som bor hos mig varannan vecka. Det är gott och väl tillräckligt med att jobba heltid, hämta/lämna, fixa stallet och sköta mina övriga stallåtaganden, laga mat, hjälpa med läxor. Skulle jag försöka klämma in att rida två hästar skulle jag få vara uppe till kl 24 eller senare och det har jag inte riktigt ork till just nu. Javisst glömde ju att jag har en pojkvän som oxå behöver lite uppmärksamhet och omtanke :)
Jag har även insett att jag inte hinner rida en häst på morgonen när jag sköter stallet på morgonen. morgonfodra går snabbt då allt är förberett men så ska linnea ha frukost, jag skulle behöva borsta och sadla för att kunna rida och sen ska alla hästar ut, emmat ska in i boxarna. ja det hinns inte riktigt med om man nu ska hinna till jobbet i rimlig tid.
Egentligen har jag inte tid att blogga heller men dassläsningen av tidningar har fått en ny form - say no more. Man inser att man är uppe tidigt när man har varit vaken i två timmar när klockan är sju. Dags att släppa ut hästarna!
tisdag 22 maj 2012
måndag 21 maj 2012
kom ihåg inlägg
för många dagar som vanligt
Torsdag: Amanda hade fått tagg i benet, skritt för hand uppför fjälletbacken. ca40min
Fredag: Jossan - Skritt runt oppänge och en bit in i gerrebacka. mycket otäckt! ca 1h.
Lördag: Red Amanda, victoria red matrose, fjälletrundan till höger. En hel del korta galopper och lite längre trav. På grusvägen fick Amanda riktig fart och jag fick hålla in henne så hon inte skulle ta ut sig helt. ca 1h20min
Söndag: Red båda, innan 12 :)
Jossan red först en bit åt vänster vände vid timmerstugan, luktade konstigt vid hagen där de släppt kor men vi såg inget. sen upp till masten och knatade kring på granplanteringen i ca 20min. 3xtrav lite längre sträckor och var jättefin. 1h.
Amanda - red genom säveskogen och sen ut vid elverket (kung bores väg?) red vänster på asfaltsvägen hem - skritt, ca 1h20min?
Torsdag: Amanda hade fått tagg i benet, skritt för hand uppför fjälletbacken. ca40min
Fredag: Jossan - Skritt runt oppänge och en bit in i gerrebacka. mycket otäckt! ca 1h.
Lördag: Red Amanda, victoria red matrose, fjälletrundan till höger. En hel del korta galopper och lite längre trav. På grusvägen fick Amanda riktig fart och jag fick hålla in henne så hon inte skulle ta ut sig helt. ca 1h20min
Söndag: Red båda, innan 12 :)
Jossan red först en bit åt vänster vände vid timmerstugan, luktade konstigt vid hagen där de släppt kor men vi såg inget. sen upp till masten och knatade kring på granplanteringen i ca 20min. 3xtrav lite längre sträckor och var jättefin. 1h.
Amanda - red genom säveskogen och sen ut vid elverket (kung bores väg?) red vänster på asfaltsvägen hem - skritt, ca 1h20min?
torsdag 17 maj 2012
Irritation över allt och inget
Går du ofta och är småirriterad? Över saker som du mycket väl känner på dig är småsaker och ganska oviktiga i det stora perspektivet men som i din värld känns väldigt väsentliga?
Ett tydligt tecken på att man drabbats av I-lands klåda.
Just nu har jag en lindrig klåda som känns som den kan spricka ut om den inte behandlas omgående.
Symptom:
När klådan är lindrig och under kontroll - engradig - kan man notera saker som man "stör" sig på men rycka på axlarna eller tänka att man antingen själv får göra något åt saken eller så säger man till på ett mycket trevligt sätt.
Andra graden av klådan är när man irriterar sig lite smått men samtidigt inte känner att det är inget man orkar lägga energi på.
Tredje graden av klåda är när man börjar reta sig ganska mycket och även ägnar tid åt irritationen även när man inte är i direktkontakt med den och det kan börja störa relationen med ens omgivningar.
Fjärde graden av klåda är försämrat humör som även påverkar omgivningarna och kan vara smittsam. Man presterar bättre då man har svårt att fokuserad på andra sakerna än det som irriterar.
Femte graden av klåda är ett tydligt försämrat humör vilket även kan leda till sömnbrist. Man blir lättirriterad även på saker man inte ursprungligen är irriterad på. Irritationen kan leda till oprovocerade utbrott av både psykisk och fysisk natur. Personer i omgivningen bör akta sig.
Ett tydligt tecken på att man drabbats av I-lands klåda.
Just nu har jag en lindrig klåda som känns som den kan spricka ut om den inte behandlas omgående.
Symptom:
När klådan är lindrig och under kontroll - engradig - kan man notera saker som man "stör" sig på men rycka på axlarna eller tänka att man antingen själv får göra något åt saken eller så säger man till på ett mycket trevligt sätt.
Andra graden av klådan är när man irriterar sig lite smått men samtidigt inte känner att det är inget man orkar lägga energi på.
Tredje graden av klåda är när man börjar reta sig ganska mycket och även ägnar tid åt irritationen även när man inte är i direktkontakt med den och det kan börja störa relationen med ens omgivningar.
Fjärde graden av klåda är försämrat humör som även påverkar omgivningarna och kan vara smittsam. Man presterar bättre då man har svårt att fokuserad på andra sakerna än det som irriterar.
Femte graden av klåda är ett tydligt försämrat humör vilket även kan leda till sömnbrist. Man blir lättirriterad även på saker man inte ursprungligen är irriterad på. Irritationen kan leda till oprovocerade utbrott av både psykisk och fysisk natur. Personer i omgivningen bör akta sig.
Humöret i ett gummisnöre
Tänkte igår på hur humöret svänger.
Mitt humör svänger snabbt och med ganska korta intervaller. Jag blir inte jättedeprimerad eller går i lyckorus som regel. Mitt humör verkar vara som en lätt liten tennisboll fäst i en ganska hård och kort gummisnodd och som studsar ganska kvickt än åt ena hållet än åt andra. Nöjd med livet ena dagen och i missnöjd nästa.
De som blir djupt deprimerade verkar ha en gummisnodd som är slapp och lång. Deras humör är som en tungt bowlingklot som skjuter iväg åt ett håll och det tar lång tid innan det vänder. Lycklig i någon/några månader och sen i missär en lång tid innan det vänder.
Sen kommer självklart yttre omständigheter och med slagkraft ger bollen fart och kan göra att den når längre åt ena hållet än vad den brukar göra.
Mitt humör svänger snabbt och med ganska korta intervaller. Jag blir inte jättedeprimerad eller går i lyckorus som regel. Mitt humör verkar vara som en lätt liten tennisboll fäst i en ganska hård och kort gummisnodd och som studsar ganska kvickt än åt ena hållet än åt andra. Nöjd med livet ena dagen och i missnöjd nästa.
De som blir djupt deprimerade verkar ha en gummisnodd som är slapp och lång. Deras humör är som en tungt bowlingklot som skjuter iväg åt ett håll och det tar lång tid innan det vänder. Lycklig i någon/några månader och sen i missär en lång tid innan det vänder.
Sen kommer självklart yttre omständigheter och med slagkraft ger bollen fart och kan göra att den når längre åt ena hållet än vad den brukar göra.
tisdag 15 maj 2012
Efter regn kommer sol
Som vanligt deppar jag ihop och tappar skrivlusten när det går emot mig. Jossan var halt ett par dagar men blev successivt bätte och i lördags var jag uppe i sadeln igen. Så troligen var det något temporärt fel, vrickning eller öm efter skoningen.
Söndagen vågade jag på mig lite trav igen och hon är helt klart överambitiös när vi ska trava, tar i och sätter fart som jag vet inte vad. På måndagen försökte jag dämpa traven men fick nog lite trötthet istället som svar, tappade bakbenen lite kändes det som. Men så hade vi varit på granplanteringen och traskat över granslanor en stund innan.
Sen slutar man aldrig att förvånas över folks kommentarer på diverse internet forum, även om jag i viss mån är lite allergisk mot den gulliga tonen som ibland är på Facebook så gillar jag inte heller när folk skriver tykna kommentarer och letar fel och nedvärderar andras inlägg utan att ha någon bakgrundsfakta. Jag fick två såndana igår och passade på att vara brutalt ärlig och nämna att kommentarerna inte togs emot så väl. Vilket faktiskt gav ganska bra resultat. Det är en sak med konstruktiv kritik men att bara skriva att något skapar bara dålig stämning.
Lilla Amanda går det fram för, vi har börjat galoppera och det är så kul. Hon saknar mycket styrka men vi jobbar på det. hon är verkligen precis en sån ponny man ska ha som bara gör en glad. Var ute och gick med henne i skogen och även om jag bannade henne åtskilliga gånger när hon försökte fånga både grenar och gräs på vägen så var det en supermysig promenad. kunde inte motstå att hoppa upp på hennes runda och mysiga rygg mitt inne i granskogen, utan hjälm och i bara grimma och grimskaft. Det gick bra och hon är bara för söt och trevlig.
Sen har jag varit med och tittade på säker häst kurs och det var lärorikt. Det var ulla - Utters ryttare som höll i den. Mia med Cacao och Maria på Hero var med, efteråt tyckte de att det hade känts för lätt. fast jag förstår och har kanske fått en förståelse. Varför provocera fram en reaktion? Det bästa måste vara att successivt under väldigt lugna och sansade förhållanden få hästarna att acceptera "konstiga" saker i sin omgivning. Får man ingen reaktion är det ett gott tecken. Inte något man ska sträva efter. De hästarna är och blir tryggare. Ryttare/hästmänniskor vill gärna ha en tröskel att ta sig över, antagligen för att man då kan peka på att man övervunnit ett hinder och finns den inte där så höjer man väldigt gärna ribban ända till hästen snubblar, men det är inte så man får en bra relation. Ulla poängerade även en annan viktig punkt, den att det sällan är hästen utan oftare ryttaren som skapar problem. Genom att ryttaren andas djupt, låter hästen få långa tyglar och fokuserar dit de ska istället för på det som de ska över så övervinner man många "otäckheter". Jag provade det i viadukten på Jossan, hon har ju börjat tycka den är jättotäck, men med de knepen så tyckte jag faktiskt att hon gick mycket lugnare! :) Men så är jag ju en ivrig utövare av att lång tygel är viktigt att kunna ha på sina hästar :)
Jag blev faktiskt så sugen att jag anmälde mig till nästa kurs 2:a juni och står nu som reserv.
Söndagen vågade jag på mig lite trav igen och hon är helt klart överambitiös när vi ska trava, tar i och sätter fart som jag vet inte vad. På måndagen försökte jag dämpa traven men fick nog lite trötthet istället som svar, tappade bakbenen lite kändes det som. Men så hade vi varit på granplanteringen och traskat över granslanor en stund innan.
Sen slutar man aldrig att förvånas över folks kommentarer på diverse internet forum, även om jag i viss mån är lite allergisk mot den gulliga tonen som ibland är på Facebook så gillar jag inte heller när folk skriver tykna kommentarer och letar fel och nedvärderar andras inlägg utan att ha någon bakgrundsfakta. Jag fick två såndana igår och passade på att vara brutalt ärlig och nämna att kommentarerna inte togs emot så väl. Vilket faktiskt gav ganska bra resultat. Det är en sak med konstruktiv kritik men att bara skriva att något skapar bara dålig stämning.
Lilla Amanda går det fram för, vi har börjat galoppera och det är så kul. Hon saknar mycket styrka men vi jobbar på det. hon är verkligen precis en sån ponny man ska ha som bara gör en glad. Var ute och gick med henne i skogen och även om jag bannade henne åtskilliga gånger när hon försökte fånga både grenar och gräs på vägen så var det en supermysig promenad. kunde inte motstå att hoppa upp på hennes runda och mysiga rygg mitt inne i granskogen, utan hjälm och i bara grimma och grimskaft. Det gick bra och hon är bara för söt och trevlig.
Sen har jag varit med och tittade på säker häst kurs och det var lärorikt. Det var ulla - Utters ryttare som höll i den. Mia med Cacao och Maria på Hero var med, efteråt tyckte de att det hade känts för lätt. fast jag förstår och har kanske fått en förståelse. Varför provocera fram en reaktion? Det bästa måste vara att successivt under väldigt lugna och sansade förhållanden få hästarna att acceptera "konstiga" saker i sin omgivning. Får man ingen reaktion är det ett gott tecken. Inte något man ska sträva efter. De hästarna är och blir tryggare. Ryttare/hästmänniskor vill gärna ha en tröskel att ta sig över, antagligen för att man då kan peka på att man övervunnit ett hinder och finns den inte där så höjer man väldigt gärna ribban ända till hästen snubblar, men det är inte så man får en bra relation. Ulla poängerade även en annan viktig punkt, den att det sällan är hästen utan oftare ryttaren som skapar problem. Genom att ryttaren andas djupt, låter hästen få långa tyglar och fokuserar dit de ska istället för på det som de ska över så övervinner man många "otäckheter". Jag provade det i viadukten på Jossan, hon har ju börjat tycka den är jättotäck, men med de knepen så tyckte jag faktiskt att hon gick mycket lugnare! :) Men så är jag ju en ivrig utövare av att lång tygel är viktigt att kunna ha på sina hästar :)
Jag blev faktiskt så sugen att jag anmälde mig till nästa kurs 2:a juni och står nu som reserv.
onsdag 9 maj 2012
Bakslag
Man ska inte var för nöjd med livet. Igår vad Jossan oren. Stallkamraten tyckte det såg ut som HF :(
Hon skoddes fram Måndag morgon. jag promenerade med henne och Amanda på kvällen och då märkte jag inget. Tisdag utsläpp la jag inte märke till något heller. Tisdag em tydligt oren. *suck* Jag hammrade på alla sömmar för att se så ingen tryckte. Men ingen reaktion. Så frågan är om det är en reaktion från skoningen eller om hon gjort något igen. Det kändes inte riktigt som hon bara var ömfotad heller. Avvaktar någon dag och ser om det blir bättre. Vädret idag speglar verkligen känslorna, ösregn även om det är ett varmt vårregn.
*depp*.
Hon skoddes fram Måndag morgon. jag promenerade med henne och Amanda på kvällen och då märkte jag inget. Tisdag utsläpp la jag inte märke till något heller. Tisdag em tydligt oren. *suck* Jag hammrade på alla sömmar för att se så ingen tryckte. Men ingen reaktion. Så frågan är om det är en reaktion från skoningen eller om hon gjort något igen. Det kändes inte riktigt som hon bara var ömfotad heller. Avvaktar någon dag och ser om det blir bättre. Vädret idag speglar verkligen känslorna, ösregn även om det är ett varmt vårregn.
*depp*.
måndag 7 maj 2012
Nöjd med livet och allt omkring
Efter en härlig helg där jag kunnat tagit allt som det kommit, inte känt någon stress eller press från något håll och allt bara har varit kul så inser jag att jag är så nöjd med livet och allt omkring just nu.
Det funkar ganska bra som det är. Visst jag bor på två ställen. Jag har ganska mycket som ska göras, två hästar, en dotter och ett heltidsjobb + två katter ger inte mycket tid över. Men ändå har jag tid över, jag hinner att fixa och hinner tillochmed att slötitta lite på tv:n och surfa när jag har lust.
Det enda jag måste göra är att släppa pressen på mig själv. Allt jag har idag har jag trots allt valt själv och jag kan lätt förändra min situation. Så jag är nöjd med det jag har idag.
Lilla Amanda är verkligen den drömponnyn som jag letat efter, igår söndag hade jag planerat att rida ut på henne och skulle hämta in henne vid lunchtid. hästarna stod högst upp på berget och Amanda ville inte bli hämtad, hon anade nog att det var arbete på gång :) Men efter att jag vallat henne neråt i hagen i ca 10 min så gav hon upp när hon hittade en hög med lunchhö. Vi tog och rundade hela fjälletrundan och det tog nästan 1h40min. ledde henne ganska mycket men övade lite galopp, totalt fyra galopper och även om hon gärna springer lite in i galoppen och behöver lite fart för att få en bra galopp så fick vi till några fina steg! :D
Jossan fortsätter att vara den DramaQueen som hon tydligen utsett sig till. Vet inte riktigt vad det är med henne. Hon höll bla på att sätta sig och gick nästan omkull i boxen när jag gick in när hon stod med huvudet nedstoppat i krubban och även om jag tyckte att jag sa till henne - när jag var brevid så slängde hon sig bak och satte sig och snurrade runt tills hon insåg att det var jag :o Samma sak när jag ska sitta av henne och hoppar ner på pallen. Försöker glida av försiktigt men ändå så får hon ryck när jag står brevid henne och slänger sig iväg - som tur var på tygellängds avstånd. Lilla pållen hon har inte alla hästar hemma om man säger så. annars tränar vi på med att hon ska stå stilla vid uppsittningspallen, vilket är såå jobbigt tycker hon. Ridningen går bra, och traven är sådär superfin, lite överilad och hon vill så mycket käns det som men hellre åt det hållet. Men även i ridingen får hon sina ryck, som när spöet slog i en av reflexstolparna eller när vi red under den otäcka viadukten. hon slänger sig runt och får nästan lite panik men stannar sen. känns nästan som hon är lite bakskygg och funderar på om sadeln stör henne. men tror mer på överskottsenergi och understimulering? Hon är en ganska känslig dam både på gott och ont. Men tränsningsrpoblemet är iallafall överstökat för denna gång, nu sänker hon huvudet så snällt och tar bettet och får fortfarnade belöning efteråt.
Det funkar ganska bra som det är. Visst jag bor på två ställen. Jag har ganska mycket som ska göras, två hästar, en dotter och ett heltidsjobb + två katter ger inte mycket tid över. Men ändå har jag tid över, jag hinner att fixa och hinner tillochmed att slötitta lite på tv:n och surfa när jag har lust.
Det enda jag måste göra är att släppa pressen på mig själv. Allt jag har idag har jag trots allt valt själv och jag kan lätt förändra min situation. Så jag är nöjd med det jag har idag.
Lilla Amanda är verkligen den drömponnyn som jag letat efter, igår söndag hade jag planerat att rida ut på henne och skulle hämta in henne vid lunchtid. hästarna stod högst upp på berget och Amanda ville inte bli hämtad, hon anade nog att det var arbete på gång :) Men efter att jag vallat henne neråt i hagen i ca 10 min så gav hon upp när hon hittade en hög med lunchhö. Vi tog och rundade hela fjälletrundan och det tog nästan 1h40min. ledde henne ganska mycket men övade lite galopp, totalt fyra galopper och även om hon gärna springer lite in i galoppen och behöver lite fart för att få en bra galopp så fick vi till några fina steg! :D
Jossan fortsätter att vara den DramaQueen som hon tydligen utsett sig till. Vet inte riktigt vad det är med henne. Hon höll bla på att sätta sig och gick nästan omkull i boxen när jag gick in när hon stod med huvudet nedstoppat i krubban och även om jag tyckte att jag sa till henne - när jag var brevid så slängde hon sig bak och satte sig och snurrade runt tills hon insåg att det var jag :o Samma sak när jag ska sitta av henne och hoppar ner på pallen. Försöker glida av försiktigt men ändå så får hon ryck när jag står brevid henne och slänger sig iväg - som tur var på tygellängds avstånd. Lilla pållen hon har inte alla hästar hemma om man säger så. annars tränar vi på med att hon ska stå stilla vid uppsittningspallen, vilket är såå jobbigt tycker hon. Ridningen går bra, och traven är sådär superfin, lite överilad och hon vill så mycket käns det som men hellre åt det hållet. Men även i ridingen får hon sina ryck, som när spöet slog i en av reflexstolparna eller när vi red under den otäcka viadukten. hon slänger sig runt och får nästan lite panik men stannar sen. känns nästan som hon är lite bakskygg och funderar på om sadeln stör henne. men tror mer på överskottsenergi och understimulering? Hon är en ganska känslig dam både på gott och ont. Men tränsningsrpoblemet är iallafall överstökat för denna gång, nu sänker hon huvudet så snällt och tar bettet och får fortfarnade belöning efteråt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)