Idag har jag åter syndat. Jag har åter igen varit en av de sämsta mammorna som finns. Det är tur att min dotter är förlåtande och lyckligt ovetande än så länge. Om hon blir större och hittar till min blogg lär hon få reda på mycket hemska sanningar. För jag lär aldrig berätta dem frivilligt.
Gunnilsestjärnorna är något som skolan/fritids håller i. Jag har inte förstått vilka som får vara med men Linnea har varit med i tre år på rad och de två tidigare åren har det även varit med några fåtal grupper med en årsklass äldre barn. Det är en musiktävling som går i melodifestivalens anda och där barnen övar ett par veckor på att mima och dansa till populära låtar, de flesta från just melodifestivalen. Uppträdandet är inför publik, familj och vänner och med en röstning som leder till ett vinnande bidrag. Barnen har självklart räknat ut att det är gruppen med flest familjemedlemmar närvarande som vinner. Då ingen förälder/Syskon skulle annat än att våga rösta på något annat bidrag även om ens uppträdande barn inte rörde sig en millimeter.
Iår var Linnea med i en "stor" grupp så de räknade med en stor chans att vinna. Och självklart var vi bara tvugna att komma. Inte så mycket för att se uppträdandet som att vi skulle rösta. Jag hade det lite körigt på jobbet då jag sedan innan hade satt upp mig på "sent" pass och då är tvungen att jobba till 17. Det var skärtorsdagen och jag och en till kollega skulle jobba "extra" då min arbetsplats har stängt men vi i våran grupp måste vara bemannade. Jag hade i planeringen helt glömt bort att gunnilsestjärnorna skulle vara denna dag och hade trott att skolan och fritids skulle vara stängd denna dag. Dagarna innan insåg jag att så inte var fallet och med en krystad min så bad jag min kollega om att om få byta det sena mot det tidiga passet. Som tur var har jag snälla kollegor och han gick med på det även om han ångrade det senare och försökte byta tillbaka men då var bytt bytt. Ändå så lyckades jag inte ta mig från jobbet i tid då de sista arbetsuppgifterna drog ut på tiden helt självförvållat. Så jag kastade mig in i bilen körde antagligen som en dåre och kom insmygande i skolans matsal lagom till att inse att Linnea precis uppträtt.
Efter att ha lyssnat på några av de efterföljande bidragen och mer och mer undrade varför vi föräldrar överhuvudtaget tycker att det är värt att se våra barn dansa och mima till inspelade låtar uppklädda och inte låta detta stanna som en lek som kan göras hemma så hittade jag äntligen Linnea. Jag var en plikttrogen mamma och överöste henne med beröm och lät henne få uppfattningen om att jag faktiskt sett hennes uppträdande. Lika pliktroget röstade jag på min dotters grupp och sen fick jag trösta henne när hon åter igen kom på delad tredje plats. Jag lät däremot tröstande meningar som att gunnilstjärnorna inte är värt ett ruttet öre och att hela "tävlings" upplägget är helt ogenomtänkta stanna osagda. Tur nog kom dottern över även denna besvikelse i livet och traskar sakta vidare med ännu en erfarenhet i bagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar