torsdag 1 november 2012

Äntligen avslutat mitt FB

Äntligen fick jag tummen ur och avslutade mitt Facebook konto, eller rättare sagt inaktiverade det eftersom det inte gick att "ta bort". Men jag bad dem ta bort kontot helt, vi får väl se om de gör som jag vill eller om man alltid är fast i träsket och kommer få dras med ett bagage.

Varför? För att jag inte känner att det ger mig något utan bara "stjäl" tid och jag får ett tvång att ständigt gå in. Sen sitter jag och irriterar mig på de oändligt många meningslösa inläggen som jag inte är intresserad av. Visst finns det guldkorn och inlägg som både är intressanta och roliga. Men de är för få för att utmärka sig i mängden.

Jag har även funderat på vad som skiljer andra "forum" mot FB. För mig är den största skillnaden att i FB har man valt själv sina "vänner" och så länge de är vänner så ser man allt de skriver. Visst man kan välja att inte visa det de skriver men det är allt eller inget som gäller, Vissa personer vet jag att handlar det om hundar & barn och hälsostatus är i jag inte intresserad men om de lägger ut ett recept, ja då kanske jag vill läsa. Hade det funnits ett bättre "filter" på vad man är intresserad av eller inte hade det kanske varit intressantare? När jag läser på tex de hästforum jag brukar följa kan man välja själv vad man vill läsa och då behöver man inte läsa allt utan bara en rubrik och när man väl läser finns det ofta en tanke bakom inlägget. Inte bara tangentbordsbabbel.  En sak till som jag inte "gillar" med FB är att man bara kan gilla, varför kan man inte ogilla? Vilket gör allt väldigt onyanserat och jag "gillar" inte när mina vänner är sjuka eller skriver om tråkiga saker. Men även det ska man tydligen "gilla" för ogilla någons inlägg är ju bra taskigt.

Imorse när jag slog på datorn kände jag av samma vana att jag skulle gå in att kolla FB, men just nu saknar jag det inte alls och sitter inte och funderar över allt "viktigt" som jag missar, för jag känner på mig att jag trots allt inte är intresserad av att veta om ytligt bekanta X är hemma med sina sjuka barn ... igen. Om lika ytligt bekanta R bakat bullar. Eller att K lägger upp ännu ett kort på sina, barn/hundar/katter - tja hästkorten kommer jag sakna :) Jag kommer inte sakna gullandet och det offentliga ryggklappandet och de få men tydligt märkbara "dolda påhoppen" där man bakar in kritik i gulliga oskyldiga kommentarer.

Så nu kanske jag får tummen ur och bloggar lite mer istället :) Mer för min egen skull än för att visa upp för resten av världen vad jag håller på med för tillfället. Det mest komiska är att min pojkvän sa på skämt "hur ska jag veta vad du gör nu då?" Det kanske är dags att mötas och prata mer IR.

Det är spännande hur snabbt något kan bli en "last" och hur  snabbt man kan vänja sig av med det igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar