Till att börja med var jag ganska glad att jag skulle träna sist igår, solen sken hela dagen och det kändes varmare än de 21-22 graderna som angavs i SMHI rapporten även om vinden fläktade svalt. De första ekipagen blev nog inte bara svettiga av ansträngningen. Amanda reds av sin medryttare A och hon knatade på bra. Hennes hagkompis motionerade under tiden i hagen då han inte gillar att gå ensam och han håller henne nu sällskap i bantarhagen. lite lustigt eftersom han ser paddocken från sin hage.
Jag bjöd på fika, kladdkaka och glass som passade bra i värmen :)
Sist ut var det min tur, jag hade ställt in Jossan vid 17 för att hon skulle få vila sig men hon stod mest och brötade i sin box och hade inte alls lust att slå sig till ro :) Tyvärr hade det slutat att blåsa och även om det var svalare låg det som en dammig dimma över paddocken :p Hade jag fått välja så hade jag föredragit värmen. Aldrig är man nöjd.
Men när det ekipaget innan lämnade paddocken blev det lite bättre. Det blev ganska mycket prat eftersom det var ett tag sen jag red sist och jag hade en del frågor om vad hon tyckte om det mesta. Bla att jag tycker att jossan går lite och skjuter ut vänsterbogen och in med bakdelen i högervarvet och hur jag ska parera det - om jag nu ska göra det. Tränaren tyckte inte det såg så illa ut mycket en styrkegrej och att det blev bättre när jag satt ner i trav, vilket kan betyda att det är min sits som påverkar henne. (vilket jag misstänkt)
Började med att trava på volt och öka/minska traven. få henne att aktivt ligga kvar med energi i bakbenen och sen tänka på att inte "kick"starta ökningen så hon hoppar in i den utan mer "klämma" fram den så hon inte dippar och så jag förlorar stödet i bettet. pratade lite om hur mycket man ska kräva, bättre med korta och lite mer ansträngande pass med kvalitee än att ligga och segdra. och sen nämnde hon att vi som motionsryttare sällan kräver för mycket :) Men att om jag börjar märka att hon kommer med undanflykter som inte är en taktändring, eller tex försöker slå sig fri osv, utan tex tvärbromsar eller annat så har jag troligen gått över gränsen. men att övergångar som går lite över gränsen samtidigt är bra ansträngande men kan samtidigt vara slitande. Jossan var iallafall jättefin men kändes lite "tjafsig i munnen" men tränaren menade på att det var hennes sätt att uttrycka att dethär var jobbigt! :)
Sen lite galopp på samma sätt, fick en bra galopp när hon fick fatta ur lite mer framåt galopp och inte ur den samlade traven. blir för jobbigt för henne. galopp på volten och sen samla/sakta av på yttertygeln. och tänka trav innan traven kom. Finfin, men i högergaloppen blev hon lite överilad - som sagt var inte het men tänker lite för mycket innan och vill fatta galopp hela tiden - för det är ju det vi ska göra eller hur! Så det blev en del fattningar från både skritt och nästan stillastående trav och lite ovillig att gå fram i traven. Men vi löste det oxå genom att helt enkelt fortsätta lättridningen även i galoppen - då blev det ju jobbigt och obehagligt. tog även ett varv på spåret längst med fyrkanten för att bryta "galopp" tänket.
Jätteduktig tjej, och jag satt ner nästan hela tiden och det kändes inte så jobbigt. Jag frågade tränaren om det var någon skillnad för hästen nedsutten/lättridning, man har ju fått för sig att lättridning avlastar mer men som tränaren sa så länge man inte skumpar för mycket i nedsuttna traven så är den inte jobbigare, i lättridningen förflyttar man sin vikt mer och är mer ett störningsmoment. och mina händer som jag tycker blir lite ostadiga i nedsuttna traven var inte heller ett större problem och hon tyckte att jag hade en bra trav - man blir ju lite orolig att man gärna sätter hästen i en för sig själv bekväm trav medan den för hästen är mindre bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar