8 februari

Dags att komma igång!

Red ut med Jossan i mörkret när Linnéa somnat. Det är ljusare för varje dag och det var inte helt kolsvart vid 17 tiden. Det går snabbt!

Lilla Jossan hängde lite med huvudet på gången och var väldigt lätt att tränsa. Såg lite hänging ut bokstavligen :) Hon har en ganska lurvig vinterpäls på magen och en hel del på halsen. Men nu börjar pälsen bli blank och fin även om hon fäller. Jag tror att det är ett tecken på en vämående häst när pälsen är fin och vice versa.

Sadlade på och hade tänkt att rida i paddocken men det var isbana där så istället tog vi en tur på asfaltsvägen till höger och sen svängde vi av på grusvägen upp mot fjället. Jossan traskade på så bra! lite vinglig men inte så farligt. Jag kämpade med att sitta rakt i sadeln och tänka framåt med bäckenet i rörelserna vilket gjorde att  jag kände mig mer rak än när jag glömde det. Skritt på långa tyglar, en viktig del i en unghästs utbildning. Att avslappnat kunna ta sig fram :) På grusvägen travade vi, det gick fort! men framåtbjudningen ska man ju oxå ta vara på. Sen klättrade vi halvägs uppför backen mot fjället men det var halt och Jossans små fasta specialbroddar som hovslagaren fixat fick inte riktigt grepp. Så vi vände i mitten av backen. Trav på vägen tillbaka igen och lite lugnare. Duktiga tjejen. Sen skrittade vi hem hon tog det lite lugnare sista biten men verkade ha både energi och ork kvar.

Ute i ca 40min.