fredag 22 november 2013

Återfunnen hoppglädje

Eftersom jag inte tror på gud så säger jag som så:

Livets vägar äro outgrundliga.

Det kändes inte speciellt uppenbart att den förlorade hoppglädjen som jag hittade för länge sen med Den stora röda Mammuten - Gaston men som försvann på vägen skulle återfinnas i en liten vit ponnydam.

Men det som är absolut roligast nu är hoppträningarna på min lilla vita!! girl_in_love.gif

Både tränaren och jag tycker hon går från klarhet till klarhet. utvecklas något enormt. och antagligen beror det väl på att ryttaren kanske blir lite stadigare oxå wink.gif

Det kan kännas lite svårt eftersom jag blir så lång på henne, men egentligen är det inget jättestort problem, om ryttaren bara får lite bättre balans blir det nog jättebra,

hon har varit lite som en krutburk senaste tiden inte alls som en snälll liten barnponny. och redan på framridningen började hon "leta" hinder biggrin.gif

Vi värmde upp med att hoppa ett rättuppstående med travbom framför, tja inga höga hinder för oss båda som kan betraktas som realtiva nybörjare. Vi har övningarna mest på att få in balans, rutin och bjudning. först på ena långsidan och sen ett likadant hinder på andra sidan.

Sen höjdes det till en oxer. sen hoppade jag tre hinder som ett "S" ett rättupstående på andra sidan, ett på snett igenom och sen oxern, vände red tillbaka och hoppade första hindret igen och sen oxern... hm ja kanske lättare att förklara med en skiss. Men tanken är att hon ska bjuda fram och veta att det kommer ett till hinder efteråt.

det blev bara en vägring när Ryttaren planerade sin väg till mittenhindret väldigt dåligt och därmed blev svängen till oxern kass oxå och då kan man inte begära underverk tongue.gif När ryttaren planerade vägen gick det bra!

Fick jobba med min sits, komma närmare i sadlen, mer svikt i knäna men tyngden i stigbyglarna, håll i manen tongue.gif eftergift - lätt i handen, se till att galoppen är bra - vilket inte är så stort problem nu, sprutt och stuns i ponnyn idag som tränaren sa. och voila visssa språng kändes helt okomplicerade! vissa kändes det som jag hamnade lite efter i och blev hängande i tyglarna men inte farligt dåligt sa tränaren.

ja sååå kul!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar