Jag tycker det är kul att plocka guldkorn ur olika "träningsläror" och ibland kan man få riktigt bra hjälp av lite tips på hur man kan göra det på ett annat sätt.
Häromdagen när jag red "dressyr" i paddocken och hade lite inriktning på att kunna ge hjälper med väldigt liten inverkan kom jag att tänka på vad jag fått lära mig på en "prova på" western ridning. Där red man på långa tyglar och när man ville ha hästen i "form" skulle man skaka lite på tygeln. Jag kan säga att jag som uppväxt och drillad enligt den "engelska skolan" där man ska hästen mellan hand och skänkel som ofta misstolkas och lärs ut på ridskolorna som "dra och sparka på" blev ganska lyrisk av dessa välskolade westernhästar som faktiskt samlade sig genom denna lilla skakning.
Så när jag red där på Jossan med jämt stöd på tyglarna och ville ha henne att bli eftergiven utan att hon ville det, vilket från min sida krävde en åtgärd, dra mer i tygeln och kräva eftergivenhet? Hm grävde i minnesbanken och kom på, jag provar att skaka och japp där gav hon efter och böjde sig i innersidan samtidigt som hon slutade streta emot.
I förrgår när jag var ute på Jossan och hade sällskap av Amanda/Alama så får vi öva ganska mycket på att vänta, halt, vänta, skritt, halt vänta... för att Amanda ska hinna med. Hon har en märklig förmåga att dra benen efter sig i skritten och ännu mer när medryttarna rider. Nyttig övning för Jossan. Vi travade lite och för att Amanda inte skulle hamna för långt bak tog Jossan och jag en väldigt sakta trav, tror nästan man kan likna det vid jogging som även den western har. långsam trav där man sparar energi. Japp det funkar det oxå och det får hästen att lyssna och vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar