Är det naturligt att man som mamma på dotterns (11år) första medverkan på en redskapsgymnastik sitter och vill gå in och styra upp lektionen??
Men herregud har de ingen ordning på barnen? Lite bättre organiserat får de väl ha det ... jag himlar med ögonen och får ägna mig åt lite djupandning för att inte skämma ut dottern och gå upp och säga till. Nej sanningen och säga det ligger inte i min natur att säga till men hela mitt inre vände sig i protest när jag betraktar hur barnen beteer sig och hur ledarna hanterar det.
De började med en "uppvärming" "killerball" där de jagar varandra med en boll, tog ca 20min...
Sen delar de upp barnen i två grupper där den ena ska hjula och den andra ska hoppa på liten studsbräda. Några av barnen kan inte hjula alls, istället för att fröken visar exakt hur man ska göra så förklarar hon lite och visar med armarna men med benen kvar på marken. Om jag minns det rätt så fick jag när jag var liten och gick på gympa göra något liten halvariant först, men här ska de göra hela hjulningen från början. Så barnen som inte kunde hjula gick det inte så bra för. De barnen som kan hjula gör det utan problem. Men några gör en hjulning på mattan och några fortsätter till mattan tar slut. Varför säger inte fröken till alla barn att hjula hela vägen? En hjulning och sen stå i kö i 5min ... ineffektivt! efter en kvart byter de övning och nu får dottern göra "ljushopp" - nu har några av barnen börjat tröttna och står och flamsar och tramsar och lyssnar inte alls på ledaren. Men ledaren ignorerar det istället för att säga till. Barnet som flamsar mest missar hur övningen ska gå till och hoppar och slår sig nästan... hehe. *visslar* suck. Efter ytterligare 15min är pinan över och ledarna försöker samla barnen i mitten med ganska segt resultat. jag känner hur jag igen vill styra upp dethela och ha en disiplin á la Trapp. tillslut är lektionen slut och jag får ta med dottern hem. Hon tyckte det hela var bra och vill gå igen, jag känner att nästa gång kommer jag släppa av henne och åka och handla.
Jag drar mig till minnes att vi var iväg med Amanda, Linnea och en kompis till linnea på gymkhana träning och där kände jag exakt samma sak, oorganiserat kaos med en ledare som inte hade rutin och vett att styra upp vad barnen höll på med vilket slutade med att några barn galopperade runt på slutet av lektionen medan de andra barnen skrittade runt på sina ponnier. Värdelöst. Är det bara jag som är kinkig eller är det ofta så att barnaktiviteter leds av personer som inte har kunskapen att lära ut och att organisera barnen. Ellerär det jag som är för hård?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar