(Tisdag)
Ibland får man en såndär riktigt bra känsla när man rider och ibland en riktigt dålig, Igår var det tyvärr den senare. Humöret varierar och är direktkopplad till hur bra det går i ridningen.
Jag kan konstatera att Jossan har haft en period där hon varit så underbart kul att rida. Lätt för hjälperna, rund och lätt att hitta rätt form utan större insats från min sida. utan tjafsigheter och bara lite trilsken när jag varit inkonsekvent eller höjt ribban lite för högt. Jobbat på fint och stadigt. En riktigt fröjd att rida.
Känslan igår var direkt motsatsen. Som en helt annan häst. Okoncentrerad, snubblig - vilket hon inte varit på länge. Hon ville inte komma i den lägre och rundare formen utan spände sig och sänkte ryggen. Stod emot och även om jag fick henne att gå framåt så kändes det inte som en "ärlig" eller kanske rättare sagt frivillig bjudning. Stum och sen att lyssna på hjälper. Som att rida en gammal stel ridskolehäst med en dåligt anpassad sadel.
Hon var inte uppenbart ojämn eller antydan till hälta. Men något är det som inte stämmer. Såhär var det väldigt länge sen hon kändes. Jag misstänker ju skoningen i torsdags. Men hade hoppats på att det skulle släppa tidigare. I måndag när jag löslongerade lite i paddocken såg hon bättre ut. Kanske har jag för bråttom?
Tror hon får vila ett par dar nu, jag åker till Örebro fredag-söndag så det passar bra.
Det är pest och piss när känslan är så dålig, frustrerad ryttare och antagligen en lika frustrerad häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar