Det är lustigt, nästan varje dag påminns jag om den eviga kampen i ett förhållande.
Tydligast när man som småbarnsföräldrar kämpar för att få "egentid" och att båda föräldrarna ska umgås och ta lika mycket ansvar i både uppfostran och i att "ta hand" om barnen.
I dagens sammhälle är vi ganska självständiga individer, mina föräldrars generation och de innan var mer inriktade på att deras primära funktion var familjen och för dem var det inte en "uppoffring" att ta hand om familjen som "stal" tid från deras egentid. Idag är det mer fokus på att man ska hinna träna, engagera sig i klubbar osv. Vilket onekligen leder till en konflikt när man ska hinna med sina barn också.
En mamma är förutsedd förlorade då man från första stund är mer bunden till barnet genom amningen. Helt uppenbart blir det Fadern som får mer egentid även om det kan vara egentid som att åka och storhandla. Men all tid räknas ;)
Min kamp är för tillfället lagd på is. iochmed att jag har gemensam vårdnad och har dottern varannan vecka slutade våran kamp i en fredsförhandling som har väldigt tydliga linjer. Men jag kan lungt säga att det var våran kamp som ledde till att vårat förhållande avslutades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar