Kan vara nog så nyttigt ibland. För mig är ridningen mycket så att det gör mer nytta för mig att sitta tillbaka och tänka till över vad jag gör, än att försöka att lösa problemen på fysisk väg. När jag väl vet vad jag vill göra och har en plan i tanken hur jag ska lösa problemen kommer det fysiska steget att lära in det motoriskt både för Jossan och mig. Men den planen måste nästan finnas innan jag börjar rida.
Som när vi Jossan och jag skulle börja med galoppfattningar och hon bara brallade och hamnade i obalans. Efter en stunds funderingar insåg jag att jag gör för mycket i fattningarna och att jag måste ge henne förtroendet att hitta sin balans själv utan att jag försöker balansera upp henne i tyglar och mellan skänklar i fattningen. Istället för att ge en tydlig fattning enligt skolanvisningen med ena skänkeln bak och trycka till med en "fast ram" så smög jag in fattningen genom att nästan bara tänka galopp och lätta lite på handen och ge henne rum och plats att ta för sig. Voila, där satt de, de fina galoppfattningarna utan att börja med en bock.
Galopp i paddocken känns för tillfället inte som det ger så mycket. Iochmed att det alldeles för snabbt kommer en kortsida med en sväng, sitter vi båda med handbromsen i och jag vill inte "gasa" genom svängen och Jossan måste hitta styrka och balans i galoppen, vilket jag kommit fram till att hon gör bättre utomhus på lite längre raka sträckor. Så vi har galopperat en hel del ute. Men häromdagen tyckte jag att kvalitéen i galoppen var ganska låg trots att framåtbjudningen var bättre. Vad gör jag för fel? Jag är för snäll? Så blev lite strängare i min ridning, lät henne inte "springa iväg" med huvudet i vädret och spana efter otäcka saker. Jobbade mer och fick henne att gå i en lägre form. japp det blev bättre, och även fattningarna när jag kom på att jag börjat "överfalla" henne igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar