Hundägare och föräldrar är två minst lika omdömeslösa och är tanklösa grupper. De tror att alla i deras omgivning tycker det är jättegulligt och trevligt med deras ouppfostrade och ofta odrägliga skyddslingar som de har med sig överallt. Släpper de lös barnen/hundarna och låter dem springa fritt och utforska verkar de avsäga sig från allt ansvar och bemöter varje påpekande med. Jaja sånt händer och skakar av sig varje uns av ansvarskänsla med en axelryckning.
Som oskyldigt drabbad får man stå ut med att ljudnivån ofta blir hög och man får akta sig för dem när de springer både framför benen och bilen. Man får även räkna med att man inte får ha något i fred. Man får stå ut att bli påhoppad och nerdrägglad men det värsta är att hundägarna och föräldrarna tycker nästan att vi ska vara tacksamma som får umgås med deras underbara skyddslingar. Vill man inte leka och roa dem så är man otrevlig.
Våga bara säga till eller ännu värre ge en välförtjänt utskällning när hunden/barnet inte är där de borde vara och gör något de inte får, då lär du få göra med en ilsken och beskyddande hundägare/förälder som ger dig ett ont öga eller skäller ut dig istället.
Och nej jag hatar varken hundar eller barn, men jag klarar mig utan dessa störande moment i min omgivning med tanke på hur inställningen från de som är ansvariga för deras tillsyn gör att de blir just det ett störande moment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar