En fröjd

Jag hade stallet på morgonen så fixade marktjänsten till båda. Hade planerat att motionera bara Jossan och jogga själv men kom på den brillianta idéen att ta Amanda på släp på joggingturen. Och lite släp blev det men hon travade på ganska bra även om hon verkade tycka att det blev lite tråkigt efter ett tag :)

Vi var ute i ca 40min, varav ca 20min (2,4km) jogging/trav och resterande knatande i skogen. Fuskade och smög förbi den lilla stugan där de spärrat av på vägen till grusvägarna. Amanda är ju så liten så hon kommer under den ståltråden som de spärrat av stigen med. Men tog den andra vägen hem eftersom det faktiskt börjar bli mjukt i marken - vill ju inte lämna några spår ;)

Hemma igen så fick Amanda fortsätta äta sin eftermiddagsmat som hon så bryskt blivit ryckt ifrån - hon kommer nog undvika mig i boxen om jag fortsätter med detta utan mutor. och så tog jag ut Jossan. Gick över henne med gummiskrapan och hon fäller väldigt mycket men mest kortahår som fastnar överallt. På med dressyrsadeln och ut i paddocken. Fortsatte med samma övning som förra gången. mottot är nu, övning & repetition ger färdighet och att hästar är vanedjur som gillar att "känna igen sig".

Så samma upplägg på dressyrpasset som tidigare. Fast denna gång försökte jag hålla mig innanför spåret vilket alltid är lite svårare för då måste man ju styra hela tiden.

Skritta fram i ca 10min, långa tyglar och sen successivt lite mer stöd.
Trav med stöd längst med spåret och vara nogran med ställningen på kortsidan och byta varv snett igenom omväxlande, på slutet jobbar ett par varv på volterna med fokus på ställning och att få henne eftergiven i innersidan utan att flyta ut på yttersidan.
Skrittpaus - långa tyglar ca 5-10min.
Trav - Öka och minska traven - ökar tre "bokstäver" och minskar i två. Omväxlande byta varv.
Jag fokuserade extra att sitta rakt och att komma ner i sadeln plus att hålla vänsterhanden stilla och det gav resultat. Tror aldrig hon har varit så fin! Känslan var fantastisk.

Fast det är klart det är väl sånnahär tillfällen när man tar in en tränare och så lär man inse att man sitter och "skönrider". men det kändes verkligen som hon var med mig och som hon lyssnade på små hjälper som säte för att minska och öka traven. Lät henne sen jogga av i lite lägre form ett par varv

När vi jobbat så bra i traven ville jag inte pressa henne mer och det började bli mörkt och i valet mellan att tända paddockbelysningen och att avsluta på topp så valde jag det sista så det blev inget galoppjobb detta pass.

Efteråt fick jag lite bekräftelse på att känslan inte var helt fel när jag såg att jag fått SMS från Rebecca
"En fröjd att se dig & Jossan! Jättefin i traven :) Heja er!!"
Behöver jag säga att jag var nöjd? Det är väl bara att njuta av det så länge som man kan. - underbart är kort.